- Jag har laddat ner en ny film som vi kan kolla på! Sa Eric.

- Jaha, vilken då? ingen skräck..

- Nej, The dictator, du vet han som gjort brüno och borat? haha!

- Oh, ja den har jag inte sett än! perfekt.

Eric gick ut i köket och hämtade skål till godiset och två glas till colan, jag fick syn på tavlan som hängde ovanför tvn med texten " även det mest omöjliga kan vara möjligt " vad menades med den texten?

Han kom ut med den rosa plastskålen som jag gav honom i femtonårspresent eftersom han hatar allt som är rosa, två vita muggar, satte igång filmen och satte sig bredvid mig i soffan en bit bort. På något sätt kändes det som jag ville ha närhet, jag ville Eric skulle sitta närmre mig, men samtidigt kommer han bara dissa mig som vanligt för vi håller alltid på att jävlas, så jag insåg just då att jag behöver en pojkvän, men alla är ju idioter på skolan, det finns ingen som är så bra att det skulle passa mig, jag kräver ganska mycket måste jag erkänna. 

Filmen började och Eric satt som en liten treåring och var helt inne i filmen, jag tyckte den verkade värdelös i början men den blev bättre lite längre in, och till och med jag med dålig humor började skratta som aldrig för, jag blev så varm att jag var tvungen att öppna fönstret. Eric tog den lätta vägen och tog av sig tröjan igen, man kunde faktiskt inte ungå hans mage, träning tre gånger i veckan ger resultat, det kanske man skulle prova, så man blir färdig för 'beachen' i sommar.. äh lat som är jag kommer jag aldrig 'hinna det'.

Filmen tog slut och jag höll på att somna.

- Ska du sova över? hörde jag Eric fråga.

- Nä, jag ska bara vila ögonen lite, sen drar jag. Sa jag med trött röst.

Men jag somnade faktiskt där, på eric's soffa. Jag vaknade av solen som strålade in på mig genom fönstret som stod öppet sen inatt, jag hade även dregglat på min tröja. Med ett ryck ställde jag mig upp och fick tag på min mobil som låg i bakfickan, '09.23' och två sms från mamma.

" Ska du sova där? " " vad gör du? "

Jag skickade snabbt till henne, " kommer sen " 

Eric hade tydligen gått in och lagt sig i sin säng, täcket låg nere vid fötterna på honom och han låg där i bara kalsonger på magen, jag hostade till med flit och skrek:

- UPP MED DIG DIN TÖNT! 

för jag visste att han måste upp till träningen vid elva.

Eric kollade hastigt på mig och gav mig en sur blick och blundade till igen.

Busig som jag var, hämtade jag ett glas med iskallt vatten och hällde försiktigt det över ryggen på honom.

Han blev jättesur och fick tag i glaset och hällde resterande vatten på mig i mitt ansikte, jag bara skrattade.

- Lägg av och vara störigt idiot!!

Det roliga med Eric är att han aldrig kan bli sur, även fast han låter galet sur så skrattar han i slutet ändå.

- Du ska träna om en och en halvtimme och jag vill ha frukost innan jag drar, så kom igen!

- Du drömmer, vännen min. Gå hem för du får ingen frukost här, haha! sa han.

- jag lovar dig, jag hämtar ett glas vatten till ska du veta!

Eric reste sig snabbt upp ur sängen och stönade samtidigt som han log mot mig.

Jag bara skrattade.

Efter en halvtimmes frukost och prat med Eric på balkongen mitt ute i solen stack jag hem till mitt rosa hus på Roslagsgatan 5B.

Lördag, vad ska man göra idag? Kanske ringa Klara eller Freja, båda två? äh, känner mer för en myskväll med mamma faktiskt.. Det får bli så. Jag kilade in i huset, skrek hej till mamma som satt i köket och läste tidningen i sina gula morgonrock.

- Jag går upp och duschar! skrek jag.

- Cornelia?!

- ja? vad? frågade jag fundersamt.

- Är det något på gång mellan dig och Eric?

- ehm, han är min bästa vän? nä!

- okej, gå upp i duschen med dig nudå!

Jag funderade på hur hon ens kan fråga det om min bästis när jag sprang upp för trappan, men samtidigt tänkte jag, varför inte? Men.. han är ju ändå min bästis och han är inte alls som en pojkvän till mig, mer som en bror bara.

 

Sinnes vad Cornelia var jobbig imorse, hon ska få igen, tänkte jag när jag låg med femtio kilos tyngd ovanför mig. Det är jobbigt att gilla någon samtidigt som man måste spela som bara bästa vän. Någon gång måste jag ju visa henne vad jag tycker men när ska jag få tillfälle till det? äh, bästis får det vara, inget mer.. Hon pratar ju hela tiden om killar som busvisslar bakom ryggen på henne, inte skulle jag ha någon chans. Cornelia är perfekt enligt mig, allt jag vill är att hålla om henne och bara få veta att hon är min. Det kommer aldrig ske..

____________________________________________________________________________________________