Fannie's perspektiv:

Vi satte oss i Eric svarta soffa, man sjönk sådär lagom ner i den så att det var skönt att sitta i den.
Jag öppnade min pizzakartong och Eric satte på tvn.
- Detta är din, sa jag och räckte över kebabpizzan till Eric. Jag tog den andra pizzakartongen och öppnade och fick syn på alla annanaser, mums, jag kände riktigt hur min mage skrek efter mat, vad gott det skulle bli.
- OH, vad gott, skrek Eric och hade fullt med mat i munnen, såsen rann ner på hans haka.
Jag bara skrattade.
- öh, håll munnen stängd när du äter, sa jag skrattandes och torkade bort Eric sås från hakan med en servett.
Eric zappade mellan kanalerna på tv, tills vi kom till TV1000, där visade dem filmen Saw.
- Skojar du med mig? Inte när vi äter.
- Jo! klart, den är jätte häftig.
Jag tittade på Eric med en fundersam blick och virrade på huvudet, allt kändes så tråkigt idag, det är mysigt att vara nära Eric, men jag är så ledsen och irriterad över det som hänt, jag satt och grumlade över på det, hela tiden, jag kunde inte få det ur huvudet. Betydde detta slutet av mig och mina föräldrars relation?
- Så gott det var med pizza, men nu orkar jag inte mer. Sa Eric och tog ett djupt andetag. Han hade ätit hälften av pizzan och skrapat av lite sallad som låg i sidan av kartongen.
Plötsligt ringde min mobil, det stog 'dolt nummer'. Jag tryckte på svara.
- Hej, det är Fannie?
Det var pappa.
- Hej Fannie, sa pappa och snyftade, jag blev lite rädd.
- Vad är det pappa?
- Mamma ligger inne på sjukhuset och opereras, hon blev påkörd av en bil från sidan när hon skulle till affären av en lastbil och dem vet inte om hon vaknar upp.
Jag kände hur en klump bildades i halsen och tårarna började rinna ner för min kind.
- Jag kommer! Sa jag i telefonen snyftandes och lade på.
- Vad har hänt? Sa Eric och kollade med en chockad blick.
- Mamma ligger på sjukhus och blir opererad just nu, de vet inte om hon vaknar upp igen, hon blev påkörd och ligger på helsingborgs lasarett.
- Nej, jag följer med dig!
Vi skyndade oss ut i hallen, tog jackor, mobiler och rusade ut ur dörren, Eric låste fort och sprang ner för trappan, in i bilen och körde iväg. Ingen av oss sa någonting förrens vi kom till sjukhuset.
Vi fick reda på att hon är på operation fortfarande och de visste inte hur läget var, om det var stabilt.
Eric gick och höll mig i handen och många blickar slängdes åt vårat håll, man märkte att alla såg de var Eric Saade med hans tjej.. Men eftersom vi befann oss på sjukhuset gick ingen fram och skulle vara märkvärdiga.
Vi satte oss ner på två stolar, och pappa hade jag inte hittat ännu. Han var väl någon annanstans på sjukhuset.
Jag och Eric satt alldeles tysta på stolarna mitt i korridorren, Eric tog tag och flätade våra händer i varandras.

Eric's perspektiv:

Varför ska detta just hända Fannie, varför ska hon råka ut för ondska så många gånger på så kort tid.
- Ska jag gå och hämta kaffe till oss? Sa jag och tryckte Fannies han mot mitt bröst.
- Jatack, Sa Fannie och såg helt förstörd ut.
- Fannie älskling, hon kommer klara det, jag vet det, jag kommer snart igen..
______________________________________________________________________________________________
Don't forget to comment the chapters, sweeties. ♥♥