fortfarande sjuk!

hej läsare!

jo, jag är fortfarande sjuk, tror jag åkt på influensan, får nog snart åka till läkaren och kolla... (halsfluss, öroninflammation)
fyfan, riktigt hemskt!
men inlägg kommer snart!
kram ♥



Sötaste läsare ! <3

Hej !
Jo det blir inget kapitel idag, pga att jag ligger hemma sjuk med feber och är jätte-förkyld.. Men så fort jag piggnar till ska ni få massa kapitel !
Kram <3




break of dawn ♥ - kapitel 28

Fannie's perspektiv;

Det skulle bli så skönt att komma hem till hotellet igen och bara ta det lungt.. med Eric. Fast helst av allt ville jag egentligen bara hem till mitt hus och familj.. Men tre dagar till skulle jag väl överleva.
När jag reste mig upp ur sjukhussängen blev jag alldeles yr och kände att allt snurrade, men det gick över. Eftersom det brukar bli så när man legat ner för länge. Mitt hår kändes så fettigt och flottigt, jag ville bara ta en varm dusch så jag kunde känna mig fräsh igen. Vi gick till receptionen på sjukhuset och dem skrev ut mig, sen fick vi åka taxi tillbaka till hotellet. Receptionisterna tittade på mig när jag kom in och vinkade glatt, jag förstod att dem hade lagt märke till att jag blev utburen i ambulans på en bår igår, tanken skrämde mig. När vi var påväg upp med hissen, så kände jag hur mitt huvud sprängde.. jag behövde verkligen vila.
Både jag och Eric lade oss på sängen och tittade på varandra och log.
- Jag kan inte fatta att allt detta som hänt, hände på samm gång.. Sa Eric med en nedstämd ton.
- Det är sånt som händer, man kommer möta på motgångar hela sitt liv..
Jag tog honoms hand, flyttade min kropp närmare honoms och lade hans hand över min midja.
- När jag ligger nära dig, känner jag mig så trygg Eric!
- Du är för söt hjärtat.
Sedan somnade båda två.. och vaknade upp av att bilar tutade utanför balkongen, snabbt haffade jag min mobil och kollade klockan, 21.00.
- Fan Eric, klockan är nio, vi kan inte sova på dagen och vara uppe på natten, nu kommer vi inte att somna om.
- Skitsamma, har du ont i magen?
- Ja, lite.
- Ska jag hämta tabletterna till dig?
- Ja, om du vill!
Eric försvann in på toaletten, jag hörde att han rotade i min necessär och ut kom han från toaletten med mina tabletter och en flaska vatten.
- Tack! Sa jag och satte mig upp i sängen med en besvärande min.
- Vill du äta något idag?
- Nja, är inte speciellt sugen på något, men kanske lite pizza? Vi kan dela?
- Ja, det kan vi göra, jag är inte så speciellt sugen på mat heller, så det blir bra.

Eric's perspektiv;

Det gjorde ont inuti mig att se Fannie på detta viset, fast än jag visste att allt skulle bli bra igen så fanns det fortfarande chock och oro inom mig.
- Vad vill du ha för pizza då?
- Ta en med annanas och typ svamp? sa Fannie.
- Okej, jag kommer snart, och du stannar här! om det är något så ring mig!
Annanas är Fannies favorit-frukt, hon vill alltid ha det.. men jag hade inget emot det så jag kan lika gärna äta det. Jag skyndade mig ner på pizzerian som låg precis bredvid hotellet, det dånade musik från stället. Skulle inte dem stänga snart? klockan var ändå halv tio på kvällen.
Jag berätta för pizza-mannen att jag ville ha en Tropicana som jag skulle ta med, han bara nickade och log. Jag väntade i säkert tio minuter, sen var den klar.
Snabbt skyndade jag mig upp på hotellet till dörr 412 igen, och där låg Fannie och spelade spel på sin mobil.
Pizzan slängde jag på sängen och gick sedan och hämtade två flaskor med vatten i kylen under teven.
Jag tror aldrig att pizza har smakat så gott som den gjorde, helt underbar. Men det var jag och Fannie oense om. Hon tyckte den var för fet.
- Ska vi kolla teve eller något?
- På spanska? Vi kommer inte fatta någonting!
- Men vi kan kolla om det finns någon svensk kanal? Vilket jag inte tror men vi kan kolla.
Vi hittade en spansk kanal där en film visades och sen hittade vi även svensk text, vilket var ett mirakel enligt oss.
Jag kände hur Fannie kom närmare mig, och till sist tog jag ett grepp om hennes midja och lade henne intill mig, sedan pussade jag henne på halsen ett flertal gånger. Fannie vände sig om, våra läppar och tungor mötte varann, det var mysigt. Vi glömde helt bort filmen..
- Var blev Jens och Cecilia av efter klubben? Har du sett till dem? Frågade Fannie.
- Nä, jag undrar samma, jag har inte sett dem sen dess..
- Kan inte du gå dit och kolla?
- Jo, det kan jag faktiskt göra.. imorgon! Sa jag.
- Ja, tyckte du dem var lite konstiga när vi hängde med dem på klubben iförrgår?
- En aning skumma, japp!
Jag höll Fannie i ett fast grepp igen och pussade henne, det kändes så bra att hon var något sådär bra igen!
_____________________________________________________________________________________________
whop whop, ännu ett kapitel, känns bra! :) ♥
glöm inte att kommentera söta läsare ♥
kram!
FÖRLÅT FÖR KORTA KAPITEL, MEN JAG SKA BLI BÄTTRE PÅ LÄNGDEN, NÄSTA KPITEL KOMMER BLI DUBBELT SÅ LÅNGT! LOVAR!♥



break of dawn ♥ - kapitel 27

Jag tog ett djupt andetag och fick modet till att svara.
- Hey, we need an ambulance to the hotel Palace, room 412 quick..
- okey, tell me, what has happen? sa tjejen lungt och sansat från larmcentralen. Jag blev arg, jag tänkte inte förklara allt.
- Just HURRY! jag kände hur jag lade betoning på sista ordet.
Snabbt lade jag på luren och gick tillbaka till Fannie, hon log med ögonen halvöppna, jag blev ännu en gång rädd. Denna resa skulle vara en avkoppling, men förvandlas och blir till en mardröm istället.
- Fannie, är du vaken?
- Ehhmm.. harklade Fannie fram.
-Fannie, du får inte lämna mig, det kommer hjälp snart!
- jag älskar dig! Sa Fannie med en lidande röst och in genom dörren kom två män klädda i en blå tröja och svarta byxor, med bår.
Fannie's mening ekade fortfarande i mitt huvud.
" jag älskar dig, jag älskar dig "
Skulle jag mista henne nu? Det finns inte bara och jag kan inte ringa hennes föräldrar, jag vill inte oroa dem..
jag tog min och Fannies telefon och följde efter ambulansmännen ut i hissen efter jag låste hotelldörren. Jag tog tag i Fannie hand och kramade den hårt, men jag fick ingen respons. Mina tårar föll ner en efter en på min kind, folket i receptionen stod och stirrade på oss med häpnadsväckande ögon. En av ambulansmännen vände sig åt mig..
- It's gonna be okay, don't worry!
Lätt för honom att säga, detta är faktiskt min flickvän som ligger på båren, inte din. Tack för din empatiska tanke, men den hjälper faktiskt inte här, tänkte jag. Jag fick sitta i framsätet hos föraren, men jag klarade inte mig utan att titta bak, jag såg att mannen som försökte visa empati innan satte fast en kanyl i armen på Fannie, som han sedan sprutade in en gele-liknande sörja, Fannie som alltid är rädd för sprutor, tur att hon inte är vid medvetande just nu. För då hade hon fått panik.
Det tog mindre än fem minuter tills vi var inne på sjukhuset, folk strömmade där inne, jag mötte på folk som grät, som skrattade och som såg allmänt ledsna ut.. Jag hoppas att jag skulle vara en av dem som skrattade. Två unga tjejer i tjugofemårs ålder tog tag i Fannies bår och fortsatte in mot korridorerna, männen försvinner och jag följde tjejerna hack i häl till dem gick in i ett rum där jag var tvungen att stanna utanför, jag var tvungen att sätta mig ner så att jag inte skulle svimma och som tur var, så fanns där en lila plaststol precis utanför rummet. Teven som hängde uppe på den vita vägen störde bara mig, det pratades bara spanska och jag förstod ingenting.
Nervositeten gick som strålar åt alla håll i min kropp, jag väntade på ett besked, vad skulle felet vara? Jag ville inte ens chansa på vad som hade hänt, sen kom en läkare mot mig och en civil-kläd person.
- Hej, jag heter Annika och jag är tolk. Berättade den civil-klädda.
- Okej, vad är det för fel på henne?
Medans Annika pratade med läkaren, blev jag nervös..
- Jo, det är en infektion i nedre delen av magen, men det ska dem fixa, hon kommer få antibiotika och kan troligtvis lämna sjukhuset ikväll om hon piggnar till..
Jag pustade ut en lättnads-suck.
- tack, sa jag och log.
Jag satte mig ner i stolen, läkaren och tolken försvann bakom hörnet, skönt att det inte var något allvarligare.
Mobilen hade satt sig på sniskan i min ficka, så jag tog upp den och tänkte...
Ska jag ringa Fannies föräldrar? Inte? jo..
Jag scrollade ner i mina kontakter och hittade Fannies pappa och ringde.
Han svarade fort.
- Hej Eric!
- Hej, hur är det? sa jag sansat för att inte låta upprörd
- Jo, det är strålande, hur har ni det?
- Ehm.. Jo, få inte panik nu, för allt är fixat.. allt är under kontroll.. Men igår blev Fannie nära på att bli våldtagen, men jag märkte det och hindrade det, och just nu ligger hon på sjukhus för hon fick ont i magen igår och det visade sig vara infektion i magen.. men hon kommer hem ikväll igen.
- Men herregud.. jag kommer ner direkt. jag måste prata med henne.
- Nej! kom inte ner, Fannie kommer hem snart.. Jag lovar att hon ringer dig så fort hon kommer hem, ta det lungt.. jag skulle inte säga att du skulle stanna hemma om det var allvarligare än vad det är nu!
- Okej, men jag är hennes pappa,
- Jag vet, jag är henne pojkvän, jag vet hur jag ska handskas med det här, jag lovar, men jag ville bara du skulle veta vad som hänt.. och vi kommer hem om fyra dagar!
- Eric, jag litar på dig och be henne ringa mig direkt sen! LOVA! jag kommer inte sluta oroa mig förrens jag har hört hennes röst.
- Ta det lungt hon ringer sen, hej!
- hejdå.
Jag blev nästan lite hjärtskärrad efter samtalet, jag visste hur chockad han blev, men han ska inte komma ner här för detta, för hon är ju inte döende..
En läkare kom mot mig och pekade in mot Fannies rum, jag fick komma in!
Det kändes som jag fick eld bakom skorna, som i vissa tecknade filmer, så man flyger fram.
Salen luktade bara unket, usch. Men där låg Fannie, med drop. Ohh, vad glad jag blev av att se henne, men hon var inte vaken.
Jag lade mitt huvud mot sängen och höll henne i handen, plötsligt greppade hon hårt om min hand och öppnade ögonen.
- Fannie!
- Eric, sa hon med en tyst röst.
- Detta som du har varit med om får inte hända, detta är för mycket.
- Du är fortfarande min hjälte Eric. tack!
- Ingenting att tacka för, klart att jag finns där för dig. Jag har även ringt din pappa och berättat allt.
Fannie gav mig en allvarlig blick, och tittade sedan bort igen.
- Vad sa han?
- Han ville komma ner, men jag sade till honom att stanna för vi klarar oss själva! Han blev orolig, men väntar på att du ska ringa honom senare idag..
- Ännu en sak att tacka dig för Eric.. för att du håller lugnet i honom.´
Jag sträckte mig över henne och pussade henne lätt på munnen.
- Jag vill bara till hotellet och tillbringa dem sista dagarna med dig där och sedan åka hem och fortsätta livet med dig!
- Fannie, det lovar jag dig.. det kommer du få göra, vi klarar detta, tillsammans, du och jag.
Läkare konstaterade att vi skulle få lov att åka hem ikväll igen, Fannie fick antibiotika som skulle ta bort infektionen.
__________________________________________________________________________________
Nu är man uppe i 50+ besökare igen, tack! ni är super mina läsare!
Fortsätt att kommentera som ni brukar göra, kram på er!
:*♥



break of dawn ♥ - kapitel 26

Eric's perspektiv;

Att se Fannie ligga där på sängen helt borta, var inte kul.. men samtidigt visste jag om att hon är stark och klarar detta, ingen skulle ta Fannie ifrån mig, inte för att någon hotade med det heller.. men jag orkar verkligen inte ringa till polisen och berätta allt och sen blir det förhör, hit och dit. Nej, jag väntar tills Fannie vaknar och jag kommer stå vid hennes sida.
Jag bara satt bredvid henne på sängkanten timme efter timme utan någon blick eller reaktion. Chocken i min kropp hade inte lättat något alls, jag vet inte hur det är med henne, hur hon mår psykiskt och fysiskt.
Tårarna pressade sig fram i mina ögon och snart var hela min kind blöt. Med min händer mot huvudet böjde jag mig ner mot knäna och kände sakta men säkert att jag somnade.
....
Drömma är nog det skönaste man kan göra.. just nu drömde jag om att jag satt i baren vid poolen och drack en Tequila, tills jag plötsligt får några fingrar i huvudet.
- Eric, Eric, Eric? Hördes en låg röst. Detta var inte i min dröm.
Med ett hastigt ryck ställde jag mig upp och fick syn på Fannie som låg yrvaken i sängen med mascara runt hela ögonen, jag såg hur hon drabbades av panik.
- Fannie! Ta det lungt.. Håll om mig.. Ta det lungt, det är bara jag. Jag tyckte det var så hemskt att se Fannie såhär.
- Jag vill inte, jag vill inte.. skrek hon bara..
Jag tog ett stadigt grepp runt om henne och pressade henne hårt intill mig. På något sätt kändes det som att jag lugnade henne för till sist, lugnade hon ner sig.
- Vad hade hänt om du inte hade kommit in och räddat mig, du är min hjälte .. Sa hon oroligt.
- Jag hade aldrig låtit något hända dig hjärtat, det vet du ! Försäkrade jag.
- Snälla ring inte polisen!
- Nej, jag lovar.. Men då måste du lova mig att berätta allt som hände, även om det är jobbigt.. för jag måste veta, du kan inte gå och hålla det inne! Sa jag.
- Jag älskar dig Eric för den du är, ingen är som du! Du är speciell..
- Jag älskar dig med! Sa jag och kramade om henne..
Var är mina tre önskningar när jag behöver dem som mest? Jag hade använt alla önskningarna till Fannie då!
- Vill du ha något speciellt att äta? Jag går och hämtar vad du vill!
- Jag vill ha frukt, annanas. Sa Fannie.
- Något mer? Jag går direkt ner och köper det..
- Nää.. och du Eric? Snälla säg ingenting om detta till mina föräldrar!
- Jag lovar.. men det är bäst om du säger det själv till dem, för du måste berätta.. ja..
- Hm, jag får se! Sa Fannie och såg galet ledsen ut.
När jag passerade receptionen kom jag och tänka på blickarna jag fick igår.. men idag var det som ingenting.. Dem var lika glada som alltid och hejade alltid när jag gick förbi.
Utanför hotellet stod en polisbil och pratade med ett par ungdomar, jag fick genast en rysning i min kropp, men gick bara förbi utan att slänga ett öga dit.
Solen sken, folket skrek, bilar tutade, det var vanlig utlandsmiljö. Plötsligt kom jag och tänka på Jens och Cecilia. var blev dem av? Vi hade inte hört något från dem, trots att dem bor i samma hotell som oss. konstigt.
När jag kom in i 'solo-market' som affären hette, blev jag kall av luften som strömmade mot min kropp.. det var så ruskigt kallt, jag förstår inte att någon skulle vilja jobba här inne. Jag skyndade mig att ta annanasen som låg i kylen och gick till kassan, det blev en euro och tjugotvå cent. Snabbt gav jag mannen pengarna bakom kassan och nästintill sprang tillbaka till hotellet, in i hissen till vår dörr..
Dörren var helt öppen, jag sprang in, Fannie låg inte i sängen, toaletten var tom, var är Fannie, inte stod hon ute på balkongen heller, var är hon? Jag fick panik, släppte annanasen på golvet, sprang ut i hotellhallen, kunde inte skymta Fannie någonstans. Paniken tog över min kropp, jag kunde knappt andas, varför händer detta mig? Hon får inte försvinna.. Plötsligt ser jag en mörk skugga bakom hörnet till trapphuset och in kommer Fannie.
- Fannie, förhelvete! vet du hur rädd jag blev?!
- What? jag var bara och hämtade is till vattnet. Sa hon förvirrat.
- Oh, fan asså.
Sen gick vi in på rummet och satt i sängen och käkade massa annanas.
- Han hetter George. Sa Fannie.
- Va? vad snackar du om?
- Ja, han igår.
Fannie lät sansad i rösten.
- Jag ångrar mig att jag inte dödade honom. Utbrast jag.
- Nä, Eric.. Det gör du inte. Det du gjorde, kan endast hjältar göra, och du är MIN hjälte!
- Jag skulle aldrig förlåtit mig själv om något hände dig, fan vad jag skulle bli pissed of på mig själv.
Vi satt i säkert en timme och pratade om allt som hade hänt och allt som existerade. På något sätt kändes det som en lättnad, rummet gick från tyngre till mjukt, det var så skönt luften blev så mycket bättre. Fannie började även skratta åt saker nu, händelsen var som glömd, tills Fannie började få riktigt ont i magen, verkligen ont.
Fannie började röra sig i fosterställning och gnida sig. Jag märkte att det var något som inte riktigt stämde.
- Fannie, hur är det?
- Eric, ring ambulans jag klarar det inte mer.. sen slocknade hon.
Jag greps av panik, vad händer?! var är mobilen?
- 911 , hördes en röst i telefonen..
__________________________________________________________________________________
Tack för kommentarerna, ni är underbara, det känns så bra att vara igång igen, jag har faktiskt saknat detta! ♥
kram på er! :*



break of dawn ♥ - kapitel 25

Eric's perspektiv;

Jag fick en klump i halsen, en så stor klump att jag nästan inte kunde andas, jag kände hur paniken sakta men säkert tog över. Var är Fannie? Hon kunde egentligen vara var som helst.. Hos en äcklig pedofil, trillat och slagit sig..
Jag kände hur dåsig jag blev i huvudet..
- FANNIE!!! Skrek jag.. Folket som stod som galna och dansade glodde på mig och log. Vad ville dem liksom? Jag fick ångest.. varför gick vi ens hit, nu hade jag även tappat bort Jens och Cecilia.. AAHHH!
spotlightsen i taket lyste i alla sorters neon-färger.. grön blå rosa.. om och om igen.
Jag fick syn på dörren 'toalett' .. Genast sprang jag mot den vita dörren. Men, det var ju killarnas toalett, vad skulle hon göra där inne? ..'om hon inte var i fara'..
Jag tog tag i handtaget med ett hastigt grepp och öppnade.
- sluta! lägg av! jag vill inte! skrek någon med en fumlig röst och grät.
Jag kunde inte höra om det var Fannie, för det var inte likt henne, men jag hade inte tänkt gå ifrån toaletten utan att hjälpa tjejen som skrek. Plötsligt får jag syn på innersta toalett-dörren öppnas. Det kändes som jag fick två klumpar i halsen, jag får syn på ett par knälånga jeans ligga på golvet, vilket Fannie hade på sig när vi gick hit. Stelheten i min kropp tog över, jag kunde inte röra mig, vad händer? Men på något sätt fick jag styrka och rusade mot dörren, jag vill ALDRIG uppleva den synen igen.
Fannie sitter på toalett-locket med tårar i ögonen, mascaran hade runit ner ända på hennes hals,  hon satt i underkläder och skrek.. Med en man framför sig med bar överkropp och shorts som gömde sitt huvud bakom hennes hals och kysste henne, han kanske var i fyrtioårsåldern. Fannie tittade skräckslaget på mig och jag tog fram båda min händer knöt dem och sprang fram mot mannen och slog honom rakt i tinningen så han föll ner på golvet. Ingen reaktion märktes från honom, han hade nog inte ens märkt att jag kom in, jag kollade honom en extra gång och hade inte ork till ett slag till.
Fannie huttrade försiktigt när hon tog upp sina fötter på toalett-locket.
Jag kastade mig runt om henne.
- ÄLSKADE FANNIE, VAD HÄNDE?!
Fannie var så stel, hon kunde inte få fram något ord, hon bara huttrade. Hon grät inte längre, hon var i chock. Jag lyfte upp henne i min famn, hon kändes så lätt..
Snabbt sprang jag ut från toaletten med Fannie i famnen, folk liksom flockade sig omkring oss, dem förstod att någonting hade hänt. En tjej från dansgolvet öppnade toalett-dörren och skrek.. Alla sprang in på toan och skrek:
- CALL 911!
Jag följde min instinkt, och stack till hotellet livrädd med min Fannie.
Personalen i receptionen stod och stirrade på mig när jag klev in i hissen med Fannie, jag brydde mig inte.
När vi kom in på rummet lade jag Fannie i sängen och hämtade vatten till henne.
Jag var i chock och visste absolut inte vad jag skulle göra, men jag kände Fannie så bra att jag visste att jag INTE skulle ringa polisen. Det var hennes sista önskning. Nu var det bara att hoppas på att pervot inte hade gjort något mer, för då ska jag hitta honom och döda honom.
Fannie öppnade ögonen och kollade på mig
- Snälla kan ni sluta? Slumrade hon till och blundade igen.
Jag fick ännu en klump i halsen. alltså tre.
VAD MENAR HON MED NI?!
Jag tog upp mobilen och slog in 911, vad ska jag göra?
_________________________________________________________________________________
Sådär! Jag har alltså börjat skriva igen, och det blir fortsättning på novellen Break Of Dawn.
Kan även avslöja att efter denna novell, startar jag en ny!
Så kommentera detta kapitel och säg vad ni tycker, och snälla kära rara ni, sprid min novell! ♥♥
kram! ♥ ( kort kapitel, men det kommer längre imorgon! )




break of dawn ♥ - kapitel 24

När vi kom utanför hotelldörren stod redan Jens och Cecilia där, jag lade märke till Cecilia's korta svarta läderkjol, jag kände att jag kanske såg lite för gammeldags ut med mina knälåga jeans, Jens hade på sig nästan likadana kläder som Eric, jeans och en svart skjorta. Så stiliga!
- Tjena! Dags att vända cluben upp och ner ikväll? hojtade Jens till.
- Haha, där har du helt rätt, ikväll ska vi göra kaos på stället! skojade jag.
Klockan var 18.00 spansk tid.
Vi låste dörren och gick mot hissen, det stank en fruktansvärd röklukt i den. Eftersom jag hade astma när jag var lite mindre, men har växt i från den, vilket är tur, så känner jag ändå av lite av det som belastar mina luftrör, så jag höll för mun och näsa, det kändes som om jag skulle svimma, men när vi var nere på första plan släppte det.
- Är det okej älskling? Sa Eric undrande med hans ljuva röst.
- Jadå, helt okej, sa jag och log.

Eric's perspektiv :

Att vara i närheten av Fannie är bara helt otroligt, jag blir alldeles varm av att se hennes leende, hon strålar, hela tiden. Jag ångrar inte en sekund av att hon finns bredvid mig, hon är mitt allt. Jag älskar henne något så enormt mycket!

Påvägen till cluben passerade vi några människor som satt på gatan med en hund i knäet och bad om minsta cent, jag har alltid undrat om dem egenligen är så fattiga som dem ser ut? Jag menar i tre av fyra fall så ser hunden så kry ut, och ligger bara och vilar medans människan ska se besvärligt sjuk ut.. Men jag skulle aldrig kunna gå förbi utan att lägga lite mynt i deras kopp, jag vill att världen ska få en omvändning från fattigdom till rikedom, det ska vara lika för alla tycker jag.
Fannie kolla beundransvärt på mig när jag lade min tio euro sedel i koppen, mannen som satt på gatan bugade oavbrutet och skrek 'gracias' ' gracias', jag vände mig om och log mot honom.
Cecilia och Jens lade ens inte märke till att jag hade stannat upp vid mannen, utan dem var ungefär tjugo meter framför mig och Fannie nu.
Jag greppade tag i Fannie's hand..
- Mår du bra?
- Kan inte må bättre än nu faktiskt, att gå här med dig, hand i hand, det är underbart. Sa Fannie och gav mig en puss samtidigt som vi gick.
Cecilia och Jens stannade upp vid en skylt där det stod Picula-Club, musiken dånade från högtalarna och folk satt och gapade och drack ur sina orang-blåa drinkar, dem såg tropiska ut.
- Ska vi sätta oss här eller där? Jens pekade ihärdigt med pekfingret på bordet vid högtalaren och bordet vid räcket ut mot gågatan. Vi valde gågate-bordet.
När vi satte oss ner kom servitrisen fram direkt och delade ut dryck-menyer till oss alla.
- Ojoj, vad det finns drinkar, men jag tror jag tar tropica square. Sa Cecilia och stängde menyn och lade den på bordet.
- Jag tar också en sådan, sa Fannie.
Vi killar kände inte så mycket valmöjligheter så vi gick i tjejernas spår och tog en likadan.
Jag knäppte med händerna åt kyparen, han var väldigt trevlig och log, han hade svart, kort hår och bar en vit skjorta och rutiga kashmir-shorts.
Några minuter senare fick vi våra drinkar, och jag tror nog det var den godaste drinken jag någonsin fått, det var en blandning mellan Kiwi, Apelsin, Mango och Vindruvor, man kände även alkoholen i den, men inte så starkt. Resten av sällskapet älskade också drinken.
Mörkret började lägga sig vid halv nio tiden och festen drog i gång, vi var på vår fjärde drink, och nu skulle vi även beställa in Martini's.
De spelade Tonight im lovin you med Enrique Iglesias i högtalarna på full volym, folket strömmade in och snart var nästan hela dansgolvet i full fart fyllt med folk.
Även vi i vårt gäng blev galna och fick för oss att vi kunde dansa, vi gick in bland allt folk och det var som en dröm att bara släppa loss mitt bland allt. Fannie och Cecilia drog upp sina tröjor och dansade magdans, jag och Jens bara stod och kollade på varandra och undra vad dem håller på med och skrattade.
Folket puttades fram och tillbaka, Cecilia kom plötsligt bakom mig och drog med mig ner på golvet, jag ställde mig hastigt upp och svajade till, jag kände att jag hade fått lite för mycket i mig, men det skulle inte hindra mig från att dansa och ha kul.
- Var är Fannie? Skrek jag till Cecilia.
- VA!? Cecilia var alldeles illröd i huvudet och bara skrattade.
Jag gick förbi Cecilia för att kolla om Fannie var där. men hittade inte henne. Hon kanske hade gått tillbaka till bordet, men jag såg ju henne för mindre än tio sekunder sen, inte hade hon hunnit tillbaka till bordet. Mycket riktigt var hon inte vid bordet, hon var alltså kvar i slummen av folk. Jens kom upp jämnsides med mig och skrek.
- Vad håller du på med KING OF POP ?! hahah! Jens var riktigt full.
- Har du sett Fannie?!
- VA!?
Jag blev förbannad just vid det tillfället och tänkte ' skaffa hörapparat '
Jag kände att detta kunde vara farligt, vem som helst kunde ha tagit Fannie.
Folk puttade mig fram och tillbaka på dansgolvet.. VAR ÄR FANNIE?!
_____________________________________________________________________________________________
Tjodeloo! ♥ Jo, tänkte ha en liten ovanlig sak denna gång, kan inte ni ge mig tips på vad jag ska skriva om i senare kapitel, vill helst inte att alla ser det här under i kommentarerna, för då vet man vad jag ska skriva om, så skicka gärna ett mejl till mig: adressen är [email protected] märk mejlet med: 'saadedream' ! ♥ Detta är för att göra skrivandet lättare för mig i stressen, tack på förhand, och glöm nu inte att kommentera och skicka mejl! KRAM ♥



break of dawn ♥ - kapitel 23

Allt var så overkligt.. Det kunde inte vara sant, Min pojkvän, Cecilia och Jens ligger ut i vattnet bland hajar. Att bara tänka på tanken var omöjlig, det kunde inte vara sant.. Tankarna ekade i huvudet, jag visste att jag var tvungen att göra något, såklart.
- ERIC! skrek jag iväntan på svar.
Eric kollade åt mitt håll, jag sträckte upp handen och visade han skulle komma tillbaka in mot stranden, tack gode gud så gjorde han det, men Cecilia och Jens log kvar och göttade sig i solen, mitt ute bland det okända vattnet.
Äntligen kom Eric upp på stranden.
- Varför stirrar allt folk på oss.
- ERIC, det är hajar i vattnet, Cecilia och Jens måste komma upp snabbt, hjälp oss att skrika.
Jag såg den gamla mannen skrek efter livvakterna för att få nycklar till en båt så dem kan åka ut och hämta Jens och Cecilia.
Dumma som livvakterna va så förstod de inte vad den gamla mannen sa.. idioter, rent ut sagt tänkte jag.
- Vi måste göra något, sa Eric skräckinjagande.
Eric slängde sig ut i vattnet för att hämta in Jens och Cecilia. Jag ville inte att han skulle göra det, men jag ville inte heller att vi skulle låta våra vänner dö, jag hade aldrig förlåtit mig själv om Eric blir uppäten, vilken dramatik.. Allt snurrade i mitt huvud, jag kände hur jag blev yr.. Men jag kunde ändå stå kvar på mina två korta ben.
Folket var som galna, alla skrek, och pekade på Eric.
När Eric äntligen hade simmat ut till Jens och Cecilia, såg man att dem snabbt, vände och simmade in mot stranden med Eric tät där efter..
Plötsligt får jag syn på en fena som kommer upp ungefär tjugo meter bakom Eric, jag kände paniken, och insåg att detta kunde vara slutet på Eric, han var så nära stranden, men ändå inte. Jag var inte riktigt säker på att det var en haj, men jag blev mer och mer säkrare ju närmre Eric den kom.
- ERIC ! SIMMA FORTARE.
Och precis som man sett i alla filmer, är dem så dumma att dem kollar bakåt och slutar simma.
Eric var runt 30 meter från stranden, och jag trodde det var kört, just som jag hör motorn av en båt. Mitt hjärta dunka i 180.
Det var den gamla mannen som tog mig på axeln som satt i båten och körde ut till Eric, han hoppade snabbt upp i båten och pustade ut högt. Jag tog ett djupt andetag, och kände hur det lättade i kroppen.
Hajen, var inte försvunnen, det följde efter båten och putade på båten, så det blev svårt för mannen att styra, men lyckligt nog kom min älskade pojkvän upp på stranden och sprang mot mig, jag greppade tag om honoms hals, jag kände hur tårar av lättnad kom fram.
- Eric, jag hade aldrig förlåtit mig själv om du hade blivit mat till hajen där ute och tänk alla dina fans vad dem skulle gråta!
- Ta det lungt, jag är okej inget hände!
Vi stod och kramades länge och plötsligt kom Jens och Cecilia fram mot oss och slängde sig in i gruppkramen.
Folk stog runt omkring och klappade, inte för jag vet varför, det var kanske för att dem visste vilken Eric det var..
Jag burrade in mig vid Eric's öra.
- Jag älskar dig Eric! viskade jag tyst.
Jag väntade bara på ett svar av Eric, tänk så tänkte han inte likadant om mig?
- Jag älskar dig också Fannie, över allt annat!
Vi pussade varandra på munnen, även fast all denna dramatik, fanns lite romantik, det var underbart.
- Ska vi gå härifrån, vi kommer inte få vara ifred från folket här ändå.
Alla dem andra tre nickade och tog sin handduk och sitt bagage, vi gick till pannkakevagnen som stod mitt i sandstranden.. Jag kände hur sanden stekte mot mina fötter, men heller det lidandet än att få se min pojkvän bli uppäten av en haj.
- Eftersom vi har blivit utsatt för sådan här dramatik idag, så kan vi väl gå på disco ikväll, jag vet världens bästa club här nere. Asså bara om ni vill? Jag förstår om ni inte vill, på grund av allt det som hände.
- Du bestämmer! sa jag och tittade på Eric med rinnande ögon.
- Ja, det är klart vi ska.. Låt inte en haj förstöra våran semester, nu glömmer vi det!
Jag förstod inte hur Eric kunde vara så normal efter något sådant.. Jag hade varit i chocktillstånd hela resten av veckan, men det är ju pipiga jag. Nu har jag ju en underbar pojke som är stark och klarade detta som en gentleman.
Efter vi hade ätit upp pannkakorna gick vi till hotellet för att bada i en hajfri pool, Eric var inte så värst förtjust att hoppa i poolen, men han gjorde det ändå. På något sätt så glömde vi bort händelsen för en liten stund och hade ganska kul, vi såg fram emot kvällen och discot. Medans Jens och Cecilia låg och hånglade i ena hörnet av poolen, passade jag på att säga till Eric igen.
- Oh, vad jag älskar dig!
- Och jag dig, svarade Eric tillbaka, och tog tag i mina lår. Han lyfte upp mig runt om hans midja och pussade mig på halsen och smekte mig på magen och rumpan med sina händer. Vilken underbar känsla!
Mörkret intog sakta Mallorca och jag hade precis duschat färdigt.  Dags att välja kläder, det fick bli mina vita shorts och mitt lila paljett linne, som jag fått av mamma när hon var i Stockholm.
Eric tog på sig sina jeans, sin svarta skjorta och sin parfymen som luktar så gott, som han alltid har på sig på fester, evangemang och nu discon. Den luktar så fräsch.
- Ska vi gå då? Sa Eric och tittade stort på mig.
- Ja, det gör vi, men du, tycker inte du att Jens och Cecilia är lite skumma?
- Hurså?
- Nä, dem verkar lite konstiga bara, men det är säkert bara ett första intryck jag fick, jag kan ju ha fel såklart.
- haha, knäppis, kom nu! Sa Eric och pekade mot dörrnyckeln på nattduksbordet.

 ♥♥ 
______________________________________________________________________________________________
Som kanske många har .. Blogg.se så vet ni att det kan uppstå fel hela tiden, och därför inget inlägg igår, men jag sviker inte er som sagt, så här har ni ! :D♥ GLÖM INTE ATT KOMMENTERA !



break of dawn ♥ - kapitel 22

Efter att jag och Eric hade duschat tillsammans och klätt på oss kläder, gick vi ut för att äta middag på restaurang, vi fick gå ungefär en kilometer innan vi kom till närmaste restaurang, det såg ut att vara en taco-restaurang, men Eric och jag var inte speciellt sugna på det så vi gick vidare, jag kände hur Eric tog tag i min hand.
Jag kollade på klockan och den var sju, solen höll på att gå ner, på vänster sida låg en restaurang som såg trevlig ut, vi gick in och fick snabbt platser av en servitör, han var lång och mörkhårig, så gav han oss menyn och log stort, jag skulle gissa på att han hette Fransisco.
- Vad ska du ha? Frågade jag Eric
- Jag tror jag tar en pizza, du? Sa han tittandes i menyn och såg fokuserad ut.
- Jag med, jag tar en Hawaii.
- Okej, jag ska ha en Mexicana.
Eric lade menyn ifrån sig och knäppte med fingrarna, servitören som såg ut som en Fransisco kom fort, vi beställde, och det tog inte lång tid innan pizzorna var färdiga.
- Har dem ingenting att göra här? Eftersom det tog så kort tid för pizzorna att bli färdiga.
- Ingen aning, men det är tur vi fick dem snabbt, så vi slipper vara hungriga..
Vi började hugga in på pizzan och den var fantastiskt god, det tyckte vi bägge två.
Kvällen började komma och snart var det mörkt här i Mallorca, musik började spelas på restarurangen och folk strömmade in, en efter en. Medans jag och Eric pratade lite smått, kom en kille och tjej in och satte sig vid bordet bredvid, de började iaktta Eric, och efter någon minut kom kille fram.
- Hej, Eric Saade va?
Det är konstigt att de alltid ska fråga om det, dem ser väl att det är han?
- Ja, det är jag, tjena. Sa Eric och sträckte fram sin hand för att hälsa på den långe smala killen, tjejen satt bara kvar vid bordet och log mot mig.
- Nej men vad kul att några svenskar till är på samma ställe, sätt er här bredvid oss, vetja? Sa jag hysteriskt.
- Okej, Sa tjejen och satte sig bredvid mig.
- Vad heter ni då? Frågade jag.
- Jag Heter Cecilia och detta är min man Jens! Jag hälsade tillbaka på dem och berättade att jag hette Fannie.
Cecilia hade långt, ljust plattat hår och en fin spetströja.
- Hur länge har ni varit här? Frågade Eric.
- Vi kom igår, vid tio tiden på kvällen, svarade Jens.
- Vad trevligt, vilket hotell bor ni på då? Sa Eric och log,
- Hotel Palace, ni själva?
- Vi också, vilken våning bor ni på? Jag kände att jag tog över samtalet väldigt snabbt.
- Vi bor på våning två.
- Vad trevligt, men kom upp en sväng i morgon till oss, så kan vi kanske sticka till stranden och sen gå ut och äta något? Eric lät hyper i det han sa.
- Aboslut, vad kul.. det kan vi göra, svarade Jens.
Efter några timmars prat var det dags för mig och Eric att gå tillbaka till hotellet, även för Cecilia och Jens.
Vi åkte samtidigt upp i hissen och lämnade av Cecilia och Jens på våning två.
- Hejdå , vi ses imorgon vid elva tiden?
- Jadå, hejdå, sa dem samtidigt och försvann bakom dörren.
Eric gav mig en lång puss på munnen medans vi åkte den sista biten upp till våning fyra, det var mysigt som alltid annars.
- Oh, vad jag är trött, gormade Eric och lade sig i sängen.
- Ska du inte borsta tänderna? lille vän, sa jag retfullt eftersom han hatar när jag säger lille vän till han.
- passa dig!
Jag bara skrattade.
Jag hörde hur Eric reste sig upp från sängen och han livrem åkte i golvet och sedan lade han sig i sängen igen, denna gången snarkade han när jag var färdig på toa och gick och lade mig, men på något sätt hade han väl hört eller känt när jag lade mig ner så han vakna och kollade på mig med en konstig min.
- Vad gör du? lille vän.
- Passa dig.
- Vad ska du göra Eric? Vad ska du göra? Sa jag och skrattade retfullt.
Plötsligt hoppade Eric upp och tag i mig så jag hamnade i hans grepp, han höll mig hårt och kittlade mig på magen, han visste var jag var kittligast och det var så klart på magen. Jag landade sedan på hans mage och vi började hångla lite smått, han smekte mig över låret upp på ryggen och sedan in i hårbotten, jag fick en rysning i kroppen, hur kunde en person vara så underbar?..
Efter tjugo minuters mys, somnade båda två.
***
Som vanligt var det alltid Eric som var uppe med tuppen, han låg och höll om mig i sängen, och blåste mig i örat.
- Kom igen baby, vi ska ha lite Mallorc'isk frukost'is.
- haha, du är ju efter, sa jag och tog min hand på hans hals och pussade han.
Jag kom snabbt på att vi skulle spendera en dag med Cecilia och Jens, vad trevligt det skulle bli, dem verkade så glada och spontana, dem tror jag att jag skulle tycka om i längden, verkligen.
- Glöm inte kameran idag, vi måste fota mycket, eller ska vi ta med den en annan dag kanske? Sa jag till Eric.
- Vi tar den en annan dag, låt inte en liten ruta komma ivägen för oss en sån här dag.
- Vad snackar du om Eric? Ruta?
- Ja, i kameran finns ju en ruta.
- oh..
Efter frukosten, begav vi oss upp på rummet för att byta om till badkläder och lite kläder utanpå de.
- Vilket rum bor dem i? Frågade jag undrande till Eric.
- Har inte en blekaste aning, svarade han.
Det var som om de hörde oss, för dörren 212 öppnades och ut kom Cecilia i ett rosa linne och svarta shorts.
- Nejmen godmorgon på er, juste, vi glömde säga vilket rum vi befinner oss i, men det är nummer 212.
- Ja och vi är i rum 423, om ni ville veta.
Jag kom plötsligt att tänka på mamma och pappa, jag har ju inte hört av mig på flera dagar, det var kanske dags att skicka ett sms till dem?
jag tog upp mobilen och skrev: ' Hej mamma och pappa, jag och Eric har hittat två svenskar på samma hotell, så vi ska ut och roa oss med dem nu, ha det gött, ringer antagligen ikväll, puss på er! '
Och sedan skickade jag det.
- Men då går vi till stranden då, Frågade Jens.
- absolut! sa jag och Eric i kör.
Efter två kilometers oavbruten vandring var vi framme på palace beach.
Det var otroligt mycket folk på stranden men nästan ingen som badade, och ändå brände solen så mycket, vi tyckte det var konstigt, men vi ville inte va några badkrukor så Jens, Eric och Cecilia hoppade i, men jag är ju den som inte går i direkt så jag stannade uppe, och lade mig på min handduk. Plötsligt känner jag en hand röra mig med hastiga rörelser, jag hoppade snabbt upp och där stod en äldre man med långt skägg och solbrillor.
- Excuse me, but are these three your friend? Mannen pekade ut mot gänget.
- Yes, they are.
- You need to yell at them to get up, because there is a flag warning for sharks.
Jag märkte han hade lite svårt med engelskan för han var rätt så osäker i det han sa, men jag förstod att det var allvar och jag fick panik, först förstod jag inte vad som hände, men sen sprang jag till vattenkanten och skrek till Eric Jens och Cecilia:
- UPP UR VATTNET, DET ÄR HAJAR I VATTNET !!
Ingen av dem reagerade, folk började ställa sig runt om mig och kolla, och då...
______________________________________________________________________________________________
kapitel 22 , sweeties ! ♥



break of dawn ♥ - kapitel 21

- sötnos? du måste vakna nu!
Jag hörde Eric's ljuva röst, jag öppnade mina ögon och fick syn på Eric ståendes i sina shorts, utan tröja.
- Vad är klockan? Sa jag yrvaket och blundade igen.
- Den är nio, vi måste skynda oss om vi ska äta frukost, för dem stänger kvart i tio.
- ah, jag orkar inte , men okej.
- Tönt, upp med dig nu, annars hoppar jag på dig.
Jag reste mig hastigt upp och gav Eric en puss sedan gick jag in i badrummet, denna hotellsäng har nog varit den skönaste som jag sovit i, jag brukar säga att min säng där hemma är den bästa, men sängen här tar priset faktiskt. När jag hade borstat tänderna och klätt på mig, gick vi ut och stängde dörren, sedan bar det av till hissen till våning ett där en god frukost väntade, hoppades vi på i alla fall.
När vi kom in i matsalen satt där väldigt lite folk, vad jag såg så var det fyra bord upptagna och resten ungefär tjugo bord var lediga. Folket hade nog varit uppe innan tuppen och ätit. Jag och Eric tog ett lass med nygräddade pannkakor, frukt och juice, vi satte oss sedan intill fönstret, vi kunde se ut till poolen där alla badade.
- Kan vi inte bara ta det lungt idag och ligga vid poolen? Sa jag och kollade på Eric med hundögon.
- Jo, jag känner att det kan vi faktiskt göra, det är liksom bara första dagen vi är här.
- Bra, sa jag och log.
Jag kollade sedan ut ur fönstret och fick syn på en tjej runt tjugo årsåldern stå och röka, jag brukar bara feströka men jag röker även när jag är på semester.
- Eric, jag måste köpa cigg.
- Varför det? Han kollade skumt på mig.
- För att jag känner ett sug, nu när det är så varmt och ja.. Sa jag och tog en tugga av min apelsin.
- Jaja, okej. Då måste vi först hitta en affär att handla det i.
Efter en halvtimmes frukost var vi färdiga, folket som satt när vi kom in hade redan gått, det var tomt i salen och personalen stängde dörren och vände skylten 'closed' mot oss.
På väggen hängde en celsius-mätare, det stod att de var 34 grader i solen. Idag skulle det bara solas och badas.
Efter att vi hade tagit på oss badkläder och hade tagit solkrämen med oss gick vi ut till poolen och tog vars en solstol som stog i en hög vid hotellet. Vi lade oss under ett rött parasoll som stod precis bredvid poolen, det var en skön och behaglig värme.
Man hörde barn skrika av glädje och plaska i poolen, och man såg föräldrar som satt på kanten och skvätte vatten på dem små, vilket familjeliv.
- Ska vi bada? Frågade jag Eric och log.
- klart.
Vi reste oss upp och jag kände lite på vattnet, det var iskallt enligt mig, jag ångrade mig snabbt jag ville inte i.
- Kom igen nu din mes, hoppa i Sa Eric och skrattade.
- Lägg av, du vet att jag hatar när det är kallt i vattnet.
Plötsligt känner jag hur två händer tar mig på ryggen och skjuter mig ut mot vattnet, jag trillar i och känner hur kallt vattnet är, jag blev helt stel, varför var jag sån badkruka.
- ERIC! så taskig du är, sa jag med en ledsam röst.
- haha, du skulle ju i ändå?
Eric hoppade ner i vattnet precis bredvid mig så det skvätte i mitt ansikte, jag tryckte ner Eric's huvud under vattnet, han tog tag i min midja och drog med mig ner. Jag tjöt till.
När jag kom loss ur Eric's grepp simmade jag in till kanten, Eric kom och ställde sig jämsides med mig, han lade sina händer på min rumpa och lyfte upp mig i hans famn, sedan pussade jag honom på halsen och flätade in min fingrar i hans hår, men vi var väldigt diskreta för ingen människa runt poolen kollade på oss, de levde i sin egen lilla värld, medans jag fick uppleva min drömvärld här och nu med Eric.
- Ska vi gå ut och äta på en restaurang sen, baby? Eric lät romantisk i det han frågade.
- Absolut, svarade jag och gav honom bokstavligen en blöt puss.
- Vi måste ut på disco club också, en kväll? Det finns säkert ett nära vårat hotell här, det hade varit riktigt najs.
- Ja, det är klart vi ska!
Vi fortsatte stå och mysa där i poolen en lång tid innan vi gick upp och lade oss på solstolarna igen..
Eric var så het, så att vattnet blev bara varmare och varmare, nu hade jag ingen lust att gå upp igen.
Veckan hade bara börjat...
______________________________________________________________________________________________
Kapitel 21 ♥ blev lite kort, men det kommer mer!!! Tycker det är så roligt att ni kommenterar, så sluta inte med det, kram på er finisar ! :)♥



break of dawn ♥ - kapitel 20

Vi kom in på Spaniens flygplats, och där rullade bandet med resväskorna igång, folk var som galna, dem trängde sig in runt bandet och såg arga ut.. man tänkte bara ' snälla, ta det lungt, ni kommer få era väskor förr eller senare '
- Oj, så galna folket är här, utbrast Eric med en hög ton.
- Skojar du, dem är ju som ett gäng apor, precis som om de ser en banan kvar, att de bara måste ha den.
- Asså, du är ju knäpp vilken humor.. Sa Eric och skrattade.
Väskorna låg tätare och tätare på bandet, och efter tio minuter ser jag min rosa resväska och tränger mig mitt imellan två damer, och tar den, den var väldigt tung, hade jag packat så mycket?
- Där är min! Skrek Eric och nästan kastade sig över samma damer som jag ställde mig imellan.
Så, då ska vi bara hitta rätt buss som vi ska ta, folket började gå ut mot den röda dörren som det stod 'out' på, vi följde bara efter, vi hade ingen aning var vi skulle ta bussen till vårt hotell.
Vi kom utanför dörren och där forsatte en lång korridor, det strömmade folk i den. När vi kommer lite längre fram ser vi en tjej som står med blå tröja med märket fritidsresor på, jag tog initiativet och frågade.
- Hej, är du svensk? Sa jag lite fundersamt
- Hej på er och hej Eric Saade! ja, det är jag, vill ni kanske ha lite hjälp?
- Ja verkligen, vi ska till Mallorca till Hotell Palace, och vi vet inte vilken buss vi ska ta..
- Ni ska ta buss 407, den står redan parkerad här utanför, så det är bara att stiga på..
- Tack så mycket, Sa jag och Eric i kör och log.
Vi började gå-springa, för hon sa ju att den redan var här, tänk så kör den utan oss, hjälp, vad jobbigt det hade varit.
Mycket riktigt som hon sa, så stog buss 407 parkerad nedanför trappan, jag och Eric gick in i den och log mot busschauffören, vi tog platserna längst fram bakom honom, för alla platser där bak såg upptagna ut. Vi fick säkert vänta i tjugo minuter innan bussen började rulla, jag gäspade stort och kollade på min iphoneklocka, 23.44, tiden i Spanien är som i Sverige, det visste jag ju redan så jag behövde inte ändra min klocka.
Eric såg jättetrött ut och log lite halvdant mot mig, jag kände inte mig alls trött, jag var pigg som en gris.
- ' We are now at the Hotel Palace, I just want to thank you guys for the trip and I hope you have a nice vacation'
- Eric vi är framme, jag puttade till Eric lite. Han hade somnat till, stackaren, han var så trött.
- Jaha, oj.. redan? Sa han yrvaket och reste på sig och gnuggade sig i ögonen.
När vi kom utanför bussen öppnade busschauffören bagaget och folket var lika galna som på flygplatsen och kasta sig över väskorna. Jag slängde en blick över axeln och såg hotellet, så fint det var! Det var balkonger på hela framsidan, en grymt stor pool, med massa solstolar som ägarna höll på att stapla i högar, jag kände hur jag gapade, detta var för fint. Till slut fick vi tag i våra väskor, Eric hade äntligen vaknat till och började snacka som vanligt igen.
- Fint hotell är det i allafall, hoppas rummen är lika fina, vi ställde oss i receptionen och Eric fick sköta snacket.
- The room for Fannie Falk and Eric Saade.
- Yes, the key, and some informations.
- Thank you. Sa Eric och log.
- Det är tydligen våning fyra, rum 412. Sa Eric och log som en liten fem årig kille på julafton som precis fått sin önskepresent.
Hissen visade att den var på våning fyra och dörrarna öppnades, vi möttes av en man som skulle in i hissen, han hade svart hår, badbyxor och en blå skjorta, han såg ut att vara runt fyrtio års åldern.
- Här är det, sa Eric och stoppade i nyckeln i dörren.
Jag hann inte komma innanför dörren innan Eric började skrika.
- WOW! värsta lyxhotellet ju!
Jag rullade in min väska och ställde den mot den vita väggen.
- Oh, så fint, helt klart toppbetyg på rummet.
Eric kom mot mig och gav mig en puss.
- Nu ska jag borsta mina tänder och sen sova Sa jag medans jag smekte Eric's rygg lätt med min hand.
Jag packade upp lite toalett saker, tandborste, toapapper, tandkräm, bodylotion, bomull, sminkborttagning och tvål.
Både Eric och jag stod inne på toaletten och borstade tänder medans vi kollade på varandra i spegeln och skrattade hysteriskt åt hur vi såg ut. Eric tog sedan av sig sin tröja och försvann in i rummet bredvid där dubbelsängen stod. Jag hörde hur han pustade ut och lade sig tungt ner i sängen. Efter jag hade tagit bort mitt smink, smörjt in mig med bodylotion och byt om till nattlinnet och tagit av mig tröjan, gick jag och lade mig bredvid Eric.
- Vi får utforska mer imorgon, vad här finns för saker och nära matställen, och om det är god frukost i morgon.. Eric lät så förväntansfull, och jag förstod honom.
- Japp, det får vi göra, sa jag och vände på mig, plötslig kom jag på, NEJ MAMMA, jag skulle ju ringa henne. Jag fick snabbt skynda mig till min jacka som hängde på krocken precis vid dörren, jag slog in mamma nummer och ringde, hoppas hon var vaken nu så att jag inte väcker henne.
- Hej Fannie!
- Hej mamma, jag skulle bara berätta att flygresan gick bra och vi är på hotellet nu och ska sova, så du behöver inte oroa dig!
- Vad bra, ska vi prata mer imorgon för det känns som om du vill få detta samtalet överstökat?
- Låter toppen mamma, Vi hörs!
- Puss på dig gumman, vi hörs, love you.
Jag lade på snabbt, det var första gången mamma lade på fort, skönt.
- Tur att du kom ihåg det denna gången, Sa Eric och skrattade.
- Tyst med dig, sa jag och skrattade.
- Fannie, du är alldeles bra för mig, jag kan inte fatta att du är min.
- Du är den gulligaste på jordklotet, vet du det sa jag och log, fast Eric kunde ju inte se mig i mörkret så jag pussade honom istället, jag kände hur Eric tog tag om min rygg och drog över mig på hans mage, han var så varm. Jag flätade in mina fingrar i hans hår, han tog tag i mitt hår och smekte mig över ryggen, mitt nattlinne åkte upp en bit, det kändes så bra med Eric. Vi rullade över på min sida, Eric smekte mig över mage upp på bröstet och upp till halsen och fortsatte pussa mig, jag fick en rysning i hela kroppen, jag kände mig så säker med Eric.
- Vill du? Frågade Eric med en väldigt tyst nästintill viskande röst.
- Ja. Sa jag och lät säker i rösten och pratade i samma ton som Eric.
Jag kände hur Eric sträckte ut sig över hans sida, det prasslade till, det var något plast, det var en kondomförpackning som han tog upp ur sin jeansficka, jag hörde hur han öppnade förpackningen, sen älskade vi, flera timmar, det var så bra med Eric, han var så perfekt, efter några timmars älskande, några timmars pussande och några timmars kärlek somnade vi tätt intill varandra, Eric låg med sin arm över min midja. Kunde man få det bättre just nu.. Den killen asså..
______________________________________________________________________________________________
Tack för alla kommentarer, jag blir så glad, då var äntligen 20 kapitlet här! och mer kommer,såklart ♥ Tack för att ni läser min blogg varje dag, blir så glad.. ni är verkligen bäst! ♥
kram på er!




Break of dawn ♥ - kapitel 19

Tiden sprang fort iväg, jag och Eric hade fastnat framför Grease på Tv1000 på tvn.. Det ringde på dörren. Eric gick och öppnade.
- Tjena! 
- Hallå Eric, är ni redo? Så sticker vi till flygplatsen! Hörde jag pappa säga.
Oj, hade tiden gått så fort? Klockan är redan halv fem..
Jag hjälpte Eric med hans svarta resväska att ta ner den för trapporna, medans Eric stängde av tvn och låste dörren.
Jag öppnade bagageluckan till bilen och där fick jag syn på min rosa resväska.. tur.. att pappa inte glömt den.
Efter jag gjort det, hoppade vi in i bilen, pappa, jag där fram och Eric där bak.
- Jaha, ni har internetutskriften på biljetterna nu också va?
- Japp, dem ligger här, sa jag och pekade i min väska.
Det tog en halvtimme för oss att komma till flygplatsen, klockan var fem. När jag steg ut ur bilen kände jag hur vind svepte i mitt hår, vad skönt det skulle bli att komma till ett ännu varmare land och ha det skönt. Det var inte så hemskt mycket folk inne på flygplatsen, två killar runt tjugoårsåldern låg och sov på de svarta bänkarna. Ett äldre par stog upp och pratade med varandra.
- Kom nu så går vi och hämtar ut flygbiljetterna Fannie. Sa Eric mjukt.
Jag följde efter Eric med raska steg och vi ställde oss i kön till incheckning nummer fyra. Vi ställde oss bakom en tjej med långt platinablondt hår och höga klackar. Det tog några minuter tills vi kom etta i kön, jag fick syn på tjejens namnskylt, hon hette Marie. Hon hade kort krulligt brunt hår och var kanske i fyrtioårsåldern. Jag märkte hur hon började kolla på Eric häpet.
- Hej, era flygbiljettbevis tack och där kan ni ställa er väska på rullbandet, sa hon pekandes på rullbandet, hon lät väldigt rar i sin röst.
- Hejsan, vi ska till mallorca Sa jag och sträckte fram bevisen.
- Förlåt för att jag stirrar men är det inte Eric Saade?
- Haha, ja det är jag Sa Eric och log.
- okej! Men ha en god flygtur och semester! Sa Marie och log.
Jag och Eric satte oss på två orangea stolar och pappa gav mig en avskedsblick, så jag sprang fram till honom och gav honom en stor kram. Eric reste också på sig och gav han en kram.
- Tack så mycket! Sa Eric när han släppte taget om pappa.
- Ingen orsak, ha nu så kul i Spanien, och ring när ni landat!
Pappa försvann snabbt från flygplatsen, nu var det bara jag och Eric som väntade oss en fullspäckad semester med massa mys och kul.
...
Klockan var tio i sex nu, jag och Eric låg och kollade på Börsen som var på tvn på väggen, men plötsligt hoppade vi upp och de sa i högtalaren 'gaten till plan 252 som går till Mallorca är nu öppen, varsegoda att stiga på.
Vi sprang fram till gaten och visade våra biljetter för flygvärdinnan som stog och tog emot oss, jag tittade även på hennes namnskylt, och där stod ett namn som jag inte kunde uttala, skchutte'. Det var inte mycket folk på planet, men två småtjejer i kanske sexårsåldern som fick syn på Eric och skrek:
- ERIC SAADE!.
Jag kollade snabbt på Eric och log, tjejerna kom frågade sin mamma om lappar och penna, och mamma fick upp sin almenacka och rev ut två sidor, sedan gick tjejerna fram leendes och gav pappret och pennan till Eric.
- Vad heter ni? Sa Eric och skratta.
- Jag heter Sofia, sa tjejen med blondt hår och en totte i sidan.
- Och jag heter Emma! Sa den andra tjejen, dem såg ut som tvillingar, de hade samma ansiktstuttryck när dem sa tack och rusade tillbaka till sina platser, deras mamma vände sig om, log stort och nickade.
Jag kollade på min telefon fort, siffrorna visade 17.56, det var inte så mycket folk som kom in i planet. Jag fick inte glömma att ändra telefonen till flygplansläge, så jag gjorde det. Sedan hörde vi i högtalarna:
- Ja, hej allesammans, det är jag som är kapten på detta flyget, jag heter Jan och ska flyga er till Mallorca, jag hoppas på en trevlig åktur och ni kommer bli informerade under resan om vad som händer.
Eric gav mig en puss på munnen och jag pussade han tillbaka. Sedan tog han min hand och flätade in sina fingrar i mina. Högtalaren knastrade till.
- Då startar vi om 10 sekunder.
Man kände hur planet började röra på sig, det svängde om och jag som satt längst in mot fönstret såg allt utanför, vi stog rakt på banan nu, planet börja köra, och snart var det uppe i luften, jag fick ont i örat.
- Fick du ont i öronen? Frågade jag Eric och höll mig för örat.
- Nej, det är bara du som är överkänslig, skrattade Eric.
- Tyst, Sa jag och nep Eric i armen.
Eric tog sig för sin arm och gav mig en grimas så jag började skratta högt, människorna i vår kabin började kolla åt vårt håll.
- Nej, akta dig, jag ska på toa. Sa jag och smekte Erics lår.
Eric tog in sina ben under sättet, och jag gick mot toan.
Toan var mycket ren, den var ganska stor för att vara en flygplanstoalett, den var kanske tre gånger tre meter. Plötslig knackade någon på dörren och jag undrade vem det var. Det var säkert flygvärdinnan som skulle kolla läget, jag låste upp och öppnade dörren, men jag fick istället mötas av ett glatt ansikte, Eric skyndade sig in och stängde dörren efter sig.
- Hallå sötnos! tänkte göra dig lite sällskap på toan.
- Är du sjuk eller? haha, jag skrattade galet när han stog där och tittade på mig.
- Schh, man får inte vara mer än en åt gången här inne.
Eric gick mot mig och pussade mig hastigt, vi började hångla, jag kände hur Eric tog in sina händer under min tröja sakta, sedan tryckte han mig ner mot golvet, och fortsatte pussa mig och han tog in sin hand under tröjan på min mage och gick längre upp med handen och smekte mitt bröst, och gick sedan upp till halsen.
- Eric, vi måste gå ut.. men först måste jag kissa, vi fortsätter på hotellrummet sen istället! Sa jag och log stort.
Eric släppte taget om mig och ställde sig upp och log med ett filurigt skratt.
- ja det tycker jag. Sa eric och log.
När jag var färdig gick vi ut och satte oss igen på våra platser, ingen hade lagt märke till att vi var två stycken på toan. Tur det, för då hade vi kunnat få böter.
...fem timmar senare....
- Ja, klockan är elva, nattid, då var det dags för landning och jag tackar er för en trevlig resa och önskar er en trevlig semester, hej! Det var Jan i högtalaren som pratade. Vi var äntligen framme.
Flygvärdinnerna tog oss i hand och önskade oss en trevlig resa, när vi kom ut ur planet, möttes man av en svag sol, solen var påväg ner..
- Äntligen är vi framme, nu ska vi bara hämta väskor och bege oss till hotellet, sen ska vi sova.. Sa jag och log mot Eric!
Detta skulle bli min bästa upplevelse någonsin, bara Eric och jag, i en hel vecka.
______________________________________________________________________________________________
Sådär ja, jag kan ju dock lova att nästa kapitel blir trippelt så hett, så glöm inte att kolla in imorgon eller på söndag , kram ♥



break of dawn ♥ - kapitel 18

Fannie's perspektiv:

Veckan hade gått så fort, jag och Eric träffades nästan varje dag, och vi mår bra av att leva tillsammans, mamma har kommit hem från sjukhuset, pappa är glad och jag är glad.. Nu är allt bra igen.. Och ett litet plus i kanten är att imorgon åker jag och Eric till Spanien. Oh, vad skönt det ska bli.
Min mobil plingade, det var från en tjej som gått i min klass sen första ring, Lovisa heter hon.
' Hej Fannie, är det sant att du är tillsammans med Eric Saade, kan inte jag få hans nummer?!'
Jag kände hur jag blev tokig inombords, visst, jag förstår att alla är fan av Eric, men han vill ju inte ha alla fans nummer, för då blir det bara jobbigt för han. Jag klickade bort sms'et och skrev istället ett sms till Eric.
'packat färdigt?'
Som vanligt kom ett sms snabbt tillbaka.
'Absolut, har riktig resfeber'
Jag skickade tillbaka.
' Jag med! Men du! pappa kör oss till flygplatsen vid halv fem, planet går ju sex, och vi måste vara där minst en timme innan och hämta flygbiljetterna'
'Yes, kom hem till mig innan, så kan din pappa hämta oss hos mig?'
'Okej, jag kommer snart'
Asså Spanien om.. jag kollade på klockan: 13:27, fyra och en halv timme kvar tills planet lyfter, varför går tiden så långsamt? Jag öppnade min rosa resväska, dragkedjan fastnade lite i kanten, men jag lyckades lirka upp den ännu en gång. Jag kollade så att alla grejer var med som jag skrivit på ett listan igår. Deo, tröjor, två bikinisar, solkräm, tandborste, byxor, bh. Yes, allt var med.
Min mage kurrade till lite, jag bestämde mig för att ta en macka, pappa jobbade, och mamma var fortfarande sjukskriven sen incidenten.
- Hej älskling, nervös inför flygningen ikväll? Sa mamma med en tröttsam röst.
- Hej, nä, inte så speciellt rädd, är bara rädd för att det ska störta eller något! Jag hörde hur komisk jag lät.
- Men Fannie, sluta, nu gör du mig nervös. Oh vad jag kommer sakna dig, i en HEL vecka!
- Jaja, mamma.  Jag kommer inte sakna dig i alla fall.... Skoja!
- Passa dig! Sa mamma och skrattade.
När jag öppnade kylen fick jag syn på gårdagens pannkakor som mamma hade gjort, de var så goda. Nej, det skulle inte bli någon macka, jag tog pannkakor istället, med sylt.
På bordet låg en Ellos katalog, jag bläddrade lite snabbt i den och fick syn på en mysig grå hoodtröja.
- Mamma, ska du beställa kläder från Ellos?
- Nä, inte vad jag tänkt, vadå då? Finns det något du vill ha i den?
- Jag hittade en grå tröja här. Sa jag med en mjuk röst.
- Ja, vi kan kolla sen efter du kommer hem.. Så kan vi beställa lite kläder.
- Okej, gormade jag och åt upp sista biten av pannkakan.
- Mamma, vad är klockan?
- Den är två nu.
- Okej, jag ska till Eric nu strax, och var där tills vi ska åka.
Jag gick in på mitt rum, ställde min rosa resväska upp mot väggen och kollade mig i spegeln en sista gång, ja, detta var perfekta klädseln för att åka flyg i sex timmar. Gråa mjukisbyxor, gul hoodtröja, och mitt hår upp i en hög häst-svans som man kallar det.
Jag tog min mobil, la ner den i mina byxor, tog med resväskan ut till dörren och ställde den mot väggen, så pappa kunde ta den i bilen sen.
- Hejdå mami, skrek jag och sprang mot henne och kasta mig ner i soffan bredvid henne.
- Ska du gå nu? Fannie, du måste LOVA mig att sms när ni har landat i Mallorca!
- Jag lovar!
Mamma pussade mig på kinden och gav mig en extra lång kram, och sen följde hon mig till dörren. Jag tog min svarta vindjacka, och svarta läderväska, jag kollade i väskan så min kamera låg där, kramade mamma en sista gång och gick sedan ut och vinkade till henne.
Sådär nu är det Mallorca med Eric som gäller. Det tog ungefär femton minuter för mig att gå till Eric, men när jag äntligen var framme gick jag upp för trapporna och gick rakt in i hans lägenhet, där stod han med ingen tröja, svarta mjukisbyxor och lutade sig över hans gråa resväska.
'Hallå min fina pojkvän' Sa jag och log stort.
'Hej min underbara flickvän' Eric kom fram och pussade mig på munnen.
'Jag måste in på toa, jag är så kissnödig' Sa jag och sprang in på toaletten.
Eric hade fått ordning på badrummet, här fanns inga lådor här inne och allt var på ordning i hans lägenhet.
Jag hörde Eric's steg utanför badrummet, han gick mot köket, jag hörde även kylen öppnas.
Jag spolade och tvättade händerna, sen gick jag ut i köket, där stog Eric och drack mjölk ur sitt pimpim glas.
- Vad fint du fått det här, jag har ju inte sett en enda flyttlåda än?
- Alla lådorna är nere i källaren nu, och allt är på plats i lägenheten.
- Gött! Jag tog upp mobilen och kollade, klockan var tre nu.
- Ska vi äta något? Jag är riktigt hungrig. Sa Eric och tog sig på magen.
- Jag har ätit pannkakor innan jag kom hit, så jag är mätt
- Okej, jag tar en macka då.
Eric tog polar-brödet som låg i skåpet brevid kylskåpet, och tog fram lätta-smöret. Han åt upp mackan på tre tuggor.
Jag gick in i hans vardagsrum och kollade, det var helt iordningställt, alla dvd'er stod på hyllan, sängen var placerad intill väggen. Soffan stod som den gjorde förra gången.
Min mobil ringde, det var pappa.
- Hej pappa?
- Hej gumman, är du hos Eric nu? när ska jag hämta er?
- Halv fem, väl?
- Ja okej.. jag kommer då..
- mm, glöm inte att ta med min resväska, den står vid dörren. Jag kände att jag nästan skrek lite i telefonen.
- Nädå, ja, jag kommer halv fem, vi ses då, hej!
- Hejdå.
Eric kom in i vardagsrummet, satte på tv'n och satte sig i soffan och han drog mig ner bredvid han. Där satt han och höll om mig, medan vi zappade mellan kanalerna och var förväntansfulla för Spanien.
Det var mindre än två timmar kvar till vi skulle flyga!
__________________________________________________________________________________
Så! Här är kapitel 18 , vi hade strömavbrott i vår by igår, så datorerna funkade inte... förlåt! ♥ men nu är kapitlet här, ENJOY. glöm inte att kommentera <3




Break of dawn ♥ - kapitel 17

- Vad sa dem i telefonen? Sa jag ivrigt.
- Att mamma har vaknat, Pappa lät så lycklig och han lade gasen i botten på bilen.
Jag log stort mot Eric där bak i sätet. Plötsligt viskade Eric till mig.
- Fannie, det känns konstigt att jag följer med er till sjukhuset, det känns som jag är ivägen hela tiden.
Jag viskade tillbaka till honom.
- Eric, nej, det är bara bra du är med.. jag känner mig mycket tryggare när jag har dig vid min sida.
Jag gav honom en liten puss på kinden och sen tittade jag ut ur fönstret på höger sida där jag satt fastbältad, vi körde förbi caféet där jag ställde till med en scen för mindre än en halvtimme sedan.
Pappa parkerade på en tio minuter hållplats, hoppade ut ur bilen.
- Kom igen! nu ska vi hälsa på mamma. Han lät så lycklig och var så glad samtidigt som han låste bilen.
Jag och Eric gick ut ur bilen och sprang efter pappa hack i häl.
När man kom in på sjukhuset, möttes vi av tjejen i receptionen som vi snackat med innan, jag såg hur hon fick ögonkontakt med pappa och log med ett brett leende, hon förstod vad vi var här för.
Vi tog hissen till andra våningen och nästan sprang till rum tjugotre, men när vi kom in i rummet var där bara en sjuksköterska och en städerska.
- Ehm..
Innan pappa han säga klart meningen så tog sköterskan över.
- vi har flyttat din fru till övervakningsrum, här borta. Sa hon och pekade åt vänster, vi gick efter henne.. Efter några gångar kom vi fram till en sal, med draperier till olika patienter.. Sköterskan ställde sig vid tredje draperiet.
- Här är hon. Sen gick hon sin kos.
- Hej mamma! Skrek jag, när jag gick fram och kramade henne.
- Hej Fannie, hur är det?
- Det är bara bra, men nu pratar vi om dig, hur är det själv?
- Jag har lite ont i hela kroppen men det är ingen fara.
- Okej, oh, vad glad jag är att du vaknade. Eric är också med.
- Ja, jag ser det.. Hej Eric. Sa mamma och log.
- Hej, hur är det? Sa Eric med en bekymrad röst och gick fram och kramade henne.
- Det är ingen fara med mig.
- Älskling, Sa pappa och gav mamma en puss.
- Jaha, vad har ni hittat på under tiden jag har 'sovit'? Sa mamma och skrattade.
- Pappa har bokat en resa till mig och Eric, och vi har ätit kladdkaka, och jag har bråkat på caféet, Gormade jag och log med ett osäkert leende.
- Fannie, nu får du berätta allt för mig.
Jag satte mig på sidan av hennes säng och berättade allt som hade hänt..

Eric's perspektiv:

Där satte sig Fannie på sängen och berättade allt.
Jag hörde hur hon skrattade och såg hur hon gestikulerade med händerna hur hon hade bärt sig åt på caféet.
...
Ska vi gå ut härifrån? Så kan pappa snacka med mamma lite själv?
- Visst kan vi göra det, Sa jag och log.
På vägen ut fick jag syn på en äldre man som låg i sin säng och sträckte sin hand mot mig och Fannie, han såg lidande ut, han hade en vit rock på sig och det stod en bukett blommor och en ask choklad på bordet bredvid han.
- Oh, jag mår så dåligt av att se alla som är sjuka.. jag vill bara hjälpa alla. Jag kommer ihåg hur min mormor såg ut när hon dog, hon hade ingen ork kvar i kroppen, vi stod med henne när hon dog.. det var hemskt. Jag var så ledsen.
Jag kände hur Fannie kollade på mig och stannade upp.
- Oh, nej, det måste varit hemskt. Sa Fannie och lade sina händer runt om min nacke och kramade mig länge.
- Äh, det är så längesen nu, men ska vi sätta oss där. Sa jag pekandes på soffan brevid det lilla bordet med massa tidningar.
Vi satte oss ner och plötsligt fick jag syn på en resetidning, jag tog upp den.
- kan du ge mig Solo-tidningen? Bad Fannie.
Jag räckte över tidningen till henne.
- Tack! Sa Fannie.
- Kolla in stranden! Sa jag och pekade på en strand som fanns i Spanien.
- Jag vet, de har nästan de finaste stränderna, vad mysigt det ska bli, bara du och jag, om bara sex dagar.
- Mm, ellerhur.. Sa Eric och log.
______________________________________________________________________________________________
Nytt kapitel kommer imorgon! ♥



Break of dawn ♥ - kapitel 16

- Ska vi fika här ? Sa pappa pekandes på Coffebreak skylten.
- Det blir perfekt, sa Eric och nästan tog orden ur munnen på mig.
När vi kom in satt två tjejer vid bordet intill fönstret, en kille med en dator på en barstol och en liten pojke på kanske fem år som lekte med lego vid de två tjejerna. Jag kände hur den ena tjejen börja kolla på mig och Eric som gick och höll varandra i hand, jag släppte hans hand.
- Vad vill ni ha? Sa pappa med en varsam röst.
- jag tar en kladdkake bit med grädde och svart kaffe.
- Jag tar samma som Fannie, sa Eric och log.
Eric och jag gick och tog bordet intill fönstret på andra sidan av caféet, jag kände hur iakttagna vi blev av de två tjejerna bort i det andra hörnet, de slutade inte kolla, jag kände hur arg jag blev så jag reste på mig och gick fram till dem.
- Ehm, vill ni något? Frågade jag med en vänlig röst, men jag kände allvaret i den.
- Ursäkta, sa tjejen med långt brunt hår bitchigt.
- Ja, ni sitter och kollar på oss hela tiden, precis som ni aldrig har sett ett par förut.
- Asså, vart vill du komma? Den brunhåriga tjejen tog ton igen.
- jag säger detsamma till dig..
- Nej men vi satt och diskuterade, hur kan Eric vilja ha en så ful brud som dig till tjej, om ni nu var tillsammans.
Jag kände hur ilskan tog över min kropp, jag vet inte vad som hände, men det hände.
Med en allvarlig rörelse tog jag tag i hennes hår och drog henne upp, samtidigt som jag tog tag om henne nacke och tryckte ner henne i tårtbiten hon hade framför sig, jag släppte henne och när jag så henne ta upp sitt huvud, börja jag skratta.
- haha, du ser mycket bättre ut med det i huvudet än vad du utan de.
Jag kände hur alla kollade på mig och tjejen som satt bredvid henne tittade på mig med en allvarlig blick, precis som 'vad håller du på med?'
Men raska steg gick jag och tog min svarta väska som låg bredvid Eric och gick mot dörren.
- Kan vi ta med det i en påse istället? Hörde jag hur pappa sa till han killen bakom bardisken.
Utanför caféet stog folk och pratade och gick på trottoarerna, tur att ingen hade sett mig mer än dem där inne.
Eric kom ut till mig.
- Fannie, jag tänker inte säga något för du gjorde bara rätt på det sista, men jag fattar inte varför du bryr om de kollar på oss, låt dem kolla liksom? Sa Eric med en lugn och ljuv röst.
- Du sa att du inte tänkte säga något, så jag litar på de.
Eric gav ett litet skratt ifrån dig.
Man kunde skymta genom fönstret att bitchen torkade av tårtan från ansiktet med en servett, men hon såg inte mig. Tänk att jag verkligen gjorde så, det var absolut mitt arga jag.
Pappa kom ut med en påse, som doftade gott.
- Fannie, vad var det där? Sa pappa med en upprörd röst.
- Vadå? hon glodde jag gick fram och frågade varför, hon svarade ' jag fattar inte hur Eric kan va tillsammans med en sån ful brud' och sen gjorde jag en 'face-over' på henne som passade henne.
Eric skrattade till ännu en gång, fast tyst, pappa var inte mycket bättre utan han skrattade också. Vi började gå hemåt till vårt hus och för ett tag glömde vi bort hur det var med mamma. Pappa dukade upp kladdkakebitarna på vars en tallrik till oss, och satte fram muggarna med kaffe.
- Tack! Sa Eric.
- Ingen fara.
Vi satt i några minuter utan att prata men plötsligt började pappa fråga saker.
- Jaha så ni är tillsammans nudå?
Jag och Eric kollade på varandra.
- Ja, sa vi i mun på varandra.
- Okej, låter bra. Hur är det med mamma och pappa? Jag har ju inte snackat med dem på jättelänge.
- Jo, det är bara bra, pappa jobbar och mamma jobbar, svarade Eric och tog en tugga av kladdkakan, och jag skulle förresten hälsa till er från dem, eller ja.
Jag märkte hur stämningen blev efter att Eric sa 'er'. Jag fick sticka in i samtalet och få pappa på andra tankar.
- Ja, Eric's mamma och pappa ska ju till Spanien nu, men Eric ska stanna hemma med mig. Sa jag och log.
- Oh, vad trevligt, Spanien, dit skulle jag också vilja åka, och vara med i tomatkriget dem har, vad är det de heter nu?
- La tomatina, Sa Eric och skrattade.
- Just det!
Plötsligt ringer pappas mobil.
Pappa skyndade sig att ta upp mobil ur jackan som hängde bakom honom på stolen.
- Skyddat nummer?
- Ja, hallå?
Jag så hur pappa bytade ansiktsuttryck, men det var svårt att läsa av.
- Okej, nä tack, jag är inte intresserad.
- Det var inte något nytt om mamma nä, viskade jag och tittade på Eric. Eric lade sin hand på mitt knä och tittade på mig.
- Hon vaknar, jag lovar dig.
Pappa stoppade ner telefonen i jackfickan.
- Vad pratar ni om då? Sa han fundersam men ledsen på samma gång.
- Spanien, Sa jag fort.
- Egentligen hade jag velat bjuda er på en vecka till Spanien! Jag vill inte ni ska gå här och fundera.
- Men pappa, det ska du inte behöva göra, jag vill vara här när mamma vaknar upp och kommer hem.
- Fannie, jag är rädd att det kommer ta allt för lång tid. Vi bokar en resa till er, det kan vara din present i förskott.
- Pappa, jag fyller inte år förrens om flera månader, sju månader närmare bestämt.
- Tyst Fannie, kom nu.. Sa pappa och pekade mot mitt rum.
- Hade du velat de? Frågade jag Eric tyst.
- Absolut, men jag vet inte om jag kan, för jag har tour's och massor med konserter jag ska göra, och dem kan jag inte avboka.. Men det går väl att fixa, jag är inte upptagen alla veckor.
- Kom nu Fannie och Eric, Skrek pappa från mitt rum. Vi nästan sprang in i mitt rum.
Medans pappa letade runt på fritidsresor på datorn la jag mig i min säng och Eric gick in på toan.
Jag fundera på hur en semester med Eric skulle va, mysig och skön, samtidigt avkopplande.
- Här är en sista minuten resa. Redan på måndag. Vill ni?
Eric kom ut från toan.
- Titta här Eric! skrek jag.
Eric tittade på datorskärmen länge och tvekade lite.
- Jag ska bara ringa ett samtal, Sa Eric och försvann ut i köket.
Efter någon minut kom han tillbaka.
- Det går bra, jag har inget bokat för nästa vecka, Sa Eric och log lite smått.
- Bra, då bokar jag biljetter nu.
Jag gick ut i köket och Eric följde efter mig.
- Jag vet att det har gått lite fort, men det kanske är bra att vi får va själva i en hel vecka och bara ta det lungt och ja.. göra vad vi vill, Sa jag med en hackig röst.
- Absolut, jag tänkte precis samma. Jag gillar dig starkt Fannie, det kommer bli hur bra som helst, det är ..
Eric hann inte säga mer för pappas mobil ringde ännu en gång.
- PAPPA! skynda dig.
Pappa tog upp mobilen ur fickan ännu en gång, det var privat nummer igen.
- Ja, hallå?
..
- Har hon? Pappa log och tog sin jacka och sprang ut.
Vi följde efter honom och iväg åkte vi, mot sjukhuset..
______________________________________________________________________________________________
Jag lovade, ett låångt kapitel, glöm inte att kommentera ♥ Jag blir så glad av ALLA kommentarer , kram♥!




break of dawn ♥ - kapitel 15

Sjuksköterskor och civil personer sprang fram och tillbaka i korridorerna, vissa människor grät och vissa log. Jag var iallafall en av dem som grät..
Jag såg Eric lite länge bort komma från hissen med två muggar kaffe.
- Här, Sa Eric med en nedstämmande röst.
- Tack, sa jag och kände hur en tår släppte från min kind och trillade ner på mina blåa jeans.
Eric och jag satt i flera timmar och väntade på ett gott tecken eller att få se pappa, men inget hände, så jag bestämde mig för att gå till receptionen och fråga om de hade något nytt om min mamma.
- Jag vill veta hur det är med min mamma?
Jag fick rabbla upp hennes namn och personnummer, så de visste att jag var en anhörig.
- Hon har precis blivit opererad färdig, du kan få titta tilll henne om du vill, men de kommande timmarna kommer bli kritiska, vi vet inte om hon vaknar upp igen.. våning två rum tjugotre.
Jag skyndade mig upp till Eric och visade en gest med handen att han skulle följa med, vi tog hissen upp och gick hastigt till rum tjugotre, utanför dörren möttes vi av pappa, jag sprang fram till pappa och flög in i hans famn, vi kramades länge. Pappa släppte taget om mig och fick syn på Eric.
- Hej Eric, detta kanske inte är det trevligaste stället att träffas på första gången. Sa pappa och tog tag i Eric högra arm och hälsade.
- tjena, sa Eric med en varsam röst.
Jag ändrade blicken från Eric in till mamma genom dörren, det var en avlångt, vertikalt glas som satt till vänster i dörren, där kunde jag ser hur mamma låg med slangar nere i halsen och massor av andra slangar i kroppen, det var hemskt, min mamma, ligger därinne och de vet inte hur kritiskt läget är just nu, mitt hjärta slog snabbt av rädsla. Jag kände hur Eric tog tag i min hand, men han kollade in på mig utan han kollade in genom den lilla glasrutan som jag också gjorde. Jag hörde hur pappa snyftade och torkade bort tårarna med handen.
- Pappa, ska vi stå här tills hon vaknade, det kan var när som helst, men det kan också vara om flera timmar.
- Du har rätt, ska vi gå och ta en fika, alla tre?
- Det låter super, Sa Eric.
Pappa gick framför mig och Eric, vi tog hissen ner på plan ett, och när vi gick förbi, sa pappa till tjejen i receptionen att dem skulle ringa om mamma vaknade. Tjejen bakom bardisken nickade.
______________________________________________________________________________________________
FÖRLÅT FÖR LITET KAPITEL ! KAPITEL 16 BLI LÅÅNGT .. LOVAR .. MEN JAG HINNER INTE SKRIVA MER IDAG , KRAM ♥!




break of dawn ♥ - kapitel 14

Fannie's perspektiv:

Vi satte oss i Eric svarta soffa, man sjönk sådär lagom ner i den så att det var skönt att sitta i den.
Jag öppnade min pizzakartong och Eric satte på tvn.
- Detta är din, sa jag och räckte över kebabpizzan till Eric. Jag tog den andra pizzakartongen och öppnade och fick syn på alla annanaser, mums, jag kände riktigt hur min mage skrek efter mat, vad gott det skulle bli.
- OH, vad gott, skrek Eric och hade fullt med mat i munnen, såsen rann ner på hans haka.
Jag bara skrattade.
- öh, håll munnen stängd när du äter, sa jag skrattandes och torkade bort Eric sås från hakan med en servett.
Eric zappade mellan kanalerna på tv, tills vi kom till TV1000, där visade dem filmen Saw.
- Skojar du med mig? Inte när vi äter.
- Jo! klart, den är jätte häftig.
Jag tittade på Eric med en fundersam blick och virrade på huvudet, allt kändes så tråkigt idag, det är mysigt att vara nära Eric, men jag är så ledsen och irriterad över det som hänt, jag satt och grumlade över på det, hela tiden, jag kunde inte få det ur huvudet. Betydde detta slutet av mig och mina föräldrars relation?
- Så gott det var med pizza, men nu orkar jag inte mer. Sa Eric och tog ett djupt andetag. Han hade ätit hälften av pizzan och skrapat av lite sallad som låg i sidan av kartongen.
Plötsligt ringde min mobil, det stog 'dolt nummer'. Jag tryckte på svara.
- Hej, det är Fannie?
Det var pappa.
- Hej Fannie, sa pappa och snyftade, jag blev lite rädd.
- Vad är det pappa?
- Mamma ligger inne på sjukhuset och opereras, hon blev påkörd av en bil från sidan när hon skulle till affären av en lastbil och dem vet inte om hon vaknar upp.
Jag kände hur en klump bildades i halsen och tårarna började rinna ner för min kind.
- Jag kommer! Sa jag i telefonen snyftandes och lade på.
- Vad har hänt? Sa Eric och kollade med en chockad blick.
- Mamma ligger på sjukhus och blir opererad just nu, de vet inte om hon vaknar upp igen, hon blev påkörd och ligger på helsingborgs lasarett.
- Nej, jag följer med dig!
Vi skyndade oss ut i hallen, tog jackor, mobiler och rusade ut ur dörren, Eric låste fort och sprang ner för trappan, in i bilen och körde iväg. Ingen av oss sa någonting förrens vi kom till sjukhuset.
Vi fick reda på att hon är på operation fortfarande och de visste inte hur läget var, om det var stabilt.
Eric gick och höll mig i handen och många blickar slängdes åt vårat håll, man märkte att alla såg de var Eric Saade med hans tjej.. Men eftersom vi befann oss på sjukhuset gick ingen fram och skulle vara märkvärdiga.
Vi satte oss ner på två stolar, och pappa hade jag inte hittat ännu. Han var väl någon annanstans på sjukhuset.
Jag och Eric satt alldeles tysta på stolarna mitt i korridorren, Eric tog tag och flätade våra händer i varandras.

Eric's perspektiv:

Varför ska detta just hända Fannie, varför ska hon råka ut för ondska så många gånger på så kort tid.
- Ska jag gå och hämta kaffe till oss? Sa jag och tryckte Fannies han mot mitt bröst.
- Jatack, Sa Fannie och såg helt förstörd ut.
- Fannie älskling, hon kommer klara det, jag vet det, jag kommer snart igen..
______________________________________________________________________________________________
Don't forget to comment the chapters, sweeties. ♥♥




break of dawn ♥ - kapitel 13

Det luktade mat när jag kom innanför dörren, var mamma redan hemma?
-Hallå? Sa jag och rynkade på näsan när jag gick in i köket. Där stog mamma och rörde i en gryta..
Inget svar.
- Hej mamma? sa jag med en darrande röst.
- Fannie, jag vet inte hur jag ska säga det, men tidningarna är fulla av bilder på mig och vårt hus, här har säkert varit femton bilar och knackat på, jag orkar inte med detta, pappa och jag älskar dig över allt annat, men såhär kan vi inte ha det, jag vet inte hur vi ska göra.
Jag kände hur ilskan växte inom mig, den blev större och större.
- Vadå? vill du jag ska flytta? Sa jag och lät så arg jag bara kunde.
- Nej, absolut inte .. Men vi måste få stopp på paparazzina.
- Mamma, de slutar komma om jag gör slut med Eric och det tänker jag inte göra, jag tänker inte bo kvar i detta falska hemmet mer.. Jag flyttar hem till Eric i hans lägenhet, och ni behöver inte besöka mig mer eller prata med mig mer. Jag kände hur tårarna började rinna ner för min kind. Förtvivlat tog jag upp min mobil och skickade iväg ett sms till Eric.
' Kan jag få bo hos dig ett tag? Allt är förstört här hemma, vill inte va här mer.. '
Snabbt som blixten fick jag ett sms tillbaka:
' Klart, vad har hänt? Kom när du vill '
Jag kände en liten, liten glädje inom mig.. Eric fanns alltid där för mig.
Jag tog fram min svarta läderväska med silvrigt spänne och lade ner min mobil, nycklar, min bruna plånbok, smink-väskan, spray och parfym. Sedan gick jag in i badrummet och skulle ta min tandborste, men jag kom att jag hade redan den lila tandläkartandborsten hos Eric.
Jag gick ut i hallen, tog min jacka, skorna och gick ut ur dörren och med raska steg gick jag mot Eric, skönt att media inte känner igen mig än, så de inte kommer fram och vill ta foto.
På vägen till Eric, gick jag förbi skylten på Coop igen, jag såg mamma på bilden och tänkte 'hur ska jag klara mig utan henne? Hon måste förstå hur jag känner'
Mobilen pep till.
Det var ett sms från Emma.
'Är du tillsammans med Eric Saade?! Såg din mamma i tidningen'
Jag suckade djupt och svarade:
' Ja, det är jag.'
Precis när jag tänkte fråga henne om hon ville gå ut och ta en fika någon dag, så fick jag ett mess till från henne.
' Ohh, kan inte du fixa hans autograf och kan inte vi va någon dag så jag får träffa honom?'
Ännu en gång suckade jag, mina kompisar kommer inte vilja träffa mig mer, utan dem kommer vilja träffa Eric istället och det genom mig.. Jag har ingen lust längre att träffa henne, jag får starta om på nytt. Jag har aldrig riktigt haft en 'bästa' kompis i skolan, utan jag har varit den som hållit mig undan, men inte varit mobbad.
När jag kom fram till lägenhetsporten fick jag syn på alla trapporna, jag suckade en tredje gång på denna dag, allt blev fel idag..
Eric's dörr var öppen, jag gick bara in.
- Hallå ? Sa jag och lät deppig.
Eric kom fram ur köket, jag såg hur han hade börjat och ställa i ordning alla saker i vardagsrummet.
- Hej, hur är det? Sa Eric och gav mig en puss på kinden och kramade mig.
- Skit, svarade jag och kände hur tårarna ännu en gång kom fram.
Vi stog säkert och kramades i tio minuter, det var mysigt och jag kände en väldig tröst.
- Ska vi äta något? Sa Eric och kollade på mig.
Jag torkade bort min tår och nickade samtidigt.
- Pizza? Frågade Eric och log lite halvt.
- Visst.
Eric tog upp sin mobil.
- Vad ska du ha för pizza? 
- En Hawaii, Svarade jag.
Eric knappade in nummret.
- Hej, jag skulle vilja beställa en Hawaii och en Kebabpizza med vitlökssås, kan ni köra den till rosendalsvägen 3B? Tack!  hej.
- De kommer om tjugo minuter, Sa Eric och log mot mig. Han lade sin mobil på hatthyllan och tog min jacka och hängde upp på trägalgen.
- Kom så går vi in och sätter oss.
Eric hade flyttat in tvn och soffan från det lilla rummet till vardagsrummet där alla kartonger va, men nu hade han flyttat in dem i det lilla rummet istället.
- Vad fint och mysigt du gjort det, Sa jag och försökte le, men det lyckades inte så bra kändes det som.
- Ha, det är bara en fjärdedel av det som ska vara färdigt.
- Jag kan hjälpa dig, om du vill.
Eric pekade in mot det lilla rummet.
- Det är bara att ta en låda och packa upp, vi börjar i vardagsrummet.
Jag öppnade lådan som var närmast mig, i den hittade jag massa dvd filmer.

Eric's perspektiv:

Oh, vad jag har ställt till det för Fannies familj, jag känner mig så dum, jag tycker om Fannie jättemycket, hon är något av det bästa som hänt mig. Bara jag ser henne le blir jag glad, men när hon är så här ledsen, gör det ont i mig, att se henne så ledsen knäcker mig. Vi har bara varit ihop en vecka, men det känns som det är längre. Hon är min dröm.
Jag fick ett leende då och då av henne när hon packade upp mina dvd och lade dem i hyllan under tvn.
Plötsligt ringde det på dörren, jag gick till hallen, öppnade dörren, och där stog pizzaleverantören med pizzorna, han kollade chockat på mig.
- Eric saade? Sa han och stammade på a'et i Saade.
- Haha, ja, det är jag.
- Min dotter älskar dig, hon är ett stort fan..
Jag gick in i köket och tog med lapp och penna till dörren.
- Vad heter din dotter?
- Julina, svarade mannen med en glad röst.
På lappen skrev jag ' Till Julina, kram från Eric saade '
- Tack, hon kommer bli jättelycklig när jag ger henne den.
Jag tog fram tvåhundra ur plånboken och räckte ut handen till honom.
- Nej, jag bjuder på dem, sa han och log, ha det bra.
- Tack, hejdå! Sa jag glatt.
Jag stängde dörren och fick syn på Fannie med två glas,bestick och mjölk i handen bakom mig.
- Du är för söt för att vara sann! Sa hon och log.

______________________________________________________________________________________________
kapitel 13 där ja. Glöm inte att kommentera, kram på er <3




break of dawn ♥ - kapitel 12

Jag vaknade av att solen strålade in genom fönstret, snabbt vände jag mig om för att se på Eric, men han var inte kvar i sängen. Första tanken var 'han är nog på toa' men det hördes ingenting, det var knäppt tyst i hela lägenheten. Min mobil låg brevid mig på golvet, jag tog upp den och låste upp och möttes av en bild på mig när jag sov, och på bilden stod det ' Godmorgon sötnos! Jag är och handlar frukost, kommer snart puss, så söt du är! '.
Asså detta skulle han få för, usch att han tar bilder på mig när jag sover och sedan skriver ett meddelande på dem, han är så rolig.. Men han är söt som vanligt.
Med en hastig rörelse ställde jag mig upp, jag känder hur jag blev yr, jag reser mig alltid för snabbt upp när jag ska gå ur sängen.
Dörren öppnades, jag hörde hur en plastpåse prasslade och Eric hostade.
- Godmorgon, Sa jag och kollade på Eric lurigt.
- Godmorgon sunshine, vad söt du är när du sover.
Eric bara log mot mig och höll i Coop kassen.
- Fin bild du tog på mig, har du tagit med din egen mobil också eller? Sa jag och tittade på honom med en nästintill ilsken blick, men även med en skämtande blick.
- Nej, kolla själv, Sa Eric när han tog fram sin svarta iphone fyra som han räckte fram mot mig och gick sedan ut i köket.
Jag gick in på bilder, men den senaste bilden var från förra veckan när Eric var i studion och spelade in sin nya låt Hotter than fire, han såg väldigt glad ut på bilden när han står bakom micken och kollar in i kameran. Jag följde efter honom in till köket och hjälpte honom att packa upp grejerna, mobilen lade jag på den silvriga diskbänken.
Eric hade köpt grovt och ljust bröd, två stycken blåa skånemejerier mjölk, ett paket lätta-smör, skinka och ost. Vi dukade fram allt på trä-bordet som stod i rummet bredvid köket, man kunde se den stora vägen från fönstret, massor med bilar körde förbi, solen lyste klart in i hela rummet. Vi satte oss ner mittimot varandra.
- Sovit gott inatt? Frågade Eric när han tog en grovmacka ur påsen.
- Jadå! Själv?
- Efter det slaget igår, så ja.. haha, Eric skrattade.
- Asså förlåt! Det var verkligen inte meningen, jag är jättekittlig, haha.
- Jag märkte det du! Det är lungt.
Jag bara skrattade och kollade ut genom fönstret, en kille cyklade ute vid vägen på en blå cykel. Jag tog ett ljust bröd, bredde på smör och lade på två ostbitar, det smakade mycket gott.
- Vad händer idag då? Frågade Eric.
- Jag ska nog ringa Emma, det var längesen jag träffade henne, själv då?
Emma var min bästis i hela ettan och tvåan på gymnasiet men sen i trean så blev det längre mellanrum mellan gångerna vi va, hon fick en ny kompis som hette Rebecka, jag tycker inte om Rebecka, hon är så mallig och ska visa sig tuff hela tiden.
- Okej, nä jag ska fixa med lägenheten och köra och hämta det sista Sa Eric och tog en klunk av mjölken.
- Så nästa gång jag kommer hit är allting fixat, inga lådor kvar? Sa jag och blinkade med höger öga.
- Yes! nästa gång är allting i ordning.
Jag gick ut och lade min tallrik i diskhon och gick på toa, jag hörde hur Eric satte på vattenkranen och började diska lite smått.
- Jag sticker hem nu, skrek jag och stängde dörren till toaletten.
Eric kom ut till mig i hallen med våta händer som han satte runt min hals när han skulle pussa mig, jag kände hur vattnet rann ner i min tröja.
- Ah, Eric .. sluta! Skrek jag när jag tog hans händer och tryckte in i hans eget huvud och sprang ner för trapporna.
- Det ska du få igen för, vänta bara! skrek Eric med ett leende och ett onskefullt ansiktsuttryck.
Jag gick ut ur lägenhetsporten, och på vägen hem passerade jag Coop och fick syn på aftonbladets framsida på väggen. Jag fick en chock. Det var en bild på vårt hus när mamma står utanför och pekar mot kameran och ser arg ut. Rubriken löd: ''Här visar Eric saades svärmor sin arga sida''
Jag tog snabbt upp min mobil, fotade bladet och mms'ade Eric bilden och skrev ' haha, som det kan gå ' i texten under.
Snabbt fick jag tillbaka ett sms 'ups..'.
Nu hade alla sett detta, mitt och Eric's förhållande var offentligt..
______________________________________________________________________________________________
yeah, uppdateringen går bättre nu! kommentera gärna! :)
OCH VET NI VAD? :D:D:D ERIC'S SINGEL PÅ VOL.2 HAR KOMMIT :D GRYM LÅT <3




break of dawn ♥ - kapitel 11

Fannie's perspektiv:

Jag har ingen tandborste med mig, usch vad äckligt om jag ska sova utan att borsta tänderna, men hade jag inte tuggummi i väskan som jag köpte på Ica för en vecka sen? Jag gick ut till dörren där min bruna väska låg, jag drog upp dragkedjan och kände i botten om det fanns tuggummi, men jag fick inte tag i några.
- Sötnos, har du en tandborste som jag kan få? Sa jag tröttsamt till Eric.
- Hm, tror det ligger några i den lådan, Sa Eric och pekade på en låda som stog i badrummet.
Jag öppnade lådan och i den låg två kondomer, ett paket plåster, rakhyvel och en lila tandborste, en sådan man brukar få när man varit hos tandläkaren.
- Du har en lila tandborste som ligger här?
- Ta den du! Jag har fler i lådorna i sovrummet, men jag orkar inte packa upp det nu, haha.
- Tack.
Vi borstade tänderna i två, tre minuter, sen gick jag ut och tog min mobil ur min jackficka för att sms'a mamma att jag skulle bli borta över natten, klockan var ett på natten, det fanns ingen risk att hon var uppe så sent på en Måndag.
- Ska du låna en tröja att sova i också? Frågade Eric med den gulliga tonen i sin röst.
- Ja, om du har packat upp en, Sa jag och betonade ordet packade tungt, och skrattade.
- Haha, någon finns det väl.
Eric försvann in i sovrummet och hämtade en låda med kläder i, sålänge gick jag in och kissade, när jag kom ut från toan igen, stog Eric utan tröja och gav mig en ljusblå piké tröja som jag skulle få sova i.
- Fin mage och min mage, sa jag när jag nudda vid hans varma mage och log.
Eric bara skrattade, släckte lampan bredvid sängen och gestikulerade med handen att jag skulle lägga mig under täcket.
- Vänta lite. Sa jag och skyndade mig till min väska, öppnade yttefickan och tog mitt rosa lypsyl.
- Vilken mysig säng, Sa jag och lade mitt lypsyl vid sidan om sängen och drog täcket över mig upp till nacken.
Jag kände hur Eric's händer sakta med säker smög upp under min tröja och smekte mig på ryggen.
- Du är så fin Fannie, jag har sagt det många gånger, men jag kan säga det lika många gånger till! Eric gav mig en puss, och jag rös till i hela kroppen, jag kände hur jag fick gåshud. Hur kunde man ha det så bra? Detta var nästan för bra för att vara sant.
Jag fann inga ord, utan bara pressade mig in mot hans kropp och pussade han mjukt på halsen och flätade in min hand i honoms hår. Eric tog tag i mig runt midjan, han lyfte upp mig så jag låg på hans varma mage, det var så mysigt, som i en dröm. Vi bara låg och mös, jag kände mig så trygg i hans sällskap.
Vi tittade djupt in i varandras ögon och log mot varann, sen lade jag mitt huvud vid hans hals, jag kunde känna hans puls, den slog hårt och med jämna slag.
- Du? På Lördag, är det ett litet evangemang, och jag tänkte fråga om du ville följa med på det? Sa Eric med en lugn röst.
- Oj, vad ska jag ha på mig? detta är något helt nytt, men jag följer med, absolut. Sa jag och kollade häpet på Eric.
- Det är bara att ta på sig en klänning och följa med mig!
Jag började genast att tänka på vad jag skulle ha på mig, min svarta klänning? Kunde jag ha den? Eller den var för tråkig? Nej, usch vad svårt det blev nu..
- Kan man ha på sig en svart klänning eller ser det ut som jag ska på begravning då? Sa jag och lät lite darrig i rösten.
- Ta det lungt, det ordnar sig.. Annars får jag väl hitta en annan tjej att gå med. Sa Eric och skrattade retfullt.
- Lägg av din tönt, sa jag och fnittrade till.
Eric började kittla mig på sidan av magen, jag hoppade till och på något sätt råkade jag slå till han på hans kön, Eric satte sig upp och kröp ihop, jag verkligen såg hur ont han fick.
- Nej, förlåt förlåt förlåt! Jag lade min hand på hans rygg.
- Det är lungt, Sa Eric med en ansträngande röst, jag förstod hur ont han fick.
Efter någon minut lade han sig tillbaka, det gjorde jag också. Eric lade sin arm om min nacke. Det blev nästan lite pinsamt för bägge två, stämningen var konstig.
Jag hörde hur Eric andades med tunga andetag nära mitt öra, jag vände mig om och han låg med stängda ögon och såg allmänt söt ut. Jag gav honom en lätt puss, han hade inte somnat utan han besvarade min puss, och kollade på mig en sista gång innan han somnade och började snarka. Jag somnade kort där efter också..

______________________________________________________________________________________________
Sådär ja, jag lovade. 2 dagar ! :)<3
Jag lovar att det kommer bli heta och spännande kapitel fram över, har fått mycket inspiration efter dessa två dagar, så fortsätt läs, och kommentera, puss på er! :)<3




Tidigare inlägg
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!