- Ska vi fika här ? Sa pappa pekandes på Coffebreak skylten.
- Det blir perfekt, sa Eric och nästan tog orden ur munnen på mig.
När vi kom in satt två tjejer vid bordet intill fönstret, en kille med en dator på en barstol och en liten pojke på kanske fem år som lekte med lego vid de två tjejerna. Jag kände hur den ena tjejen börja kolla på mig och Eric som gick och höll varandra i hand, jag släppte hans hand.
- Vad vill ni ha? Sa pappa med en varsam röst.
- jag tar en kladdkake bit med grädde och svart kaffe.
- Jag tar samma som Fannie, sa Eric och log.
Eric och jag gick och tog bordet intill fönstret på andra sidan av caféet, jag kände hur iakttagna vi blev av de två tjejerna bort i det andra hörnet, de slutade inte kolla, jag kände hur arg jag blev så jag reste på mig och gick fram till dem.
- Ehm, vill ni något? Frågade jag med en vänlig röst, men jag kände allvaret i den.
- Ursäkta, sa tjejen med långt brunt hår bitchigt.
- Ja, ni sitter och kollar på oss hela tiden, precis som ni aldrig har sett ett par förut.
- Asså, vart vill du komma? Den brunhåriga tjejen tog ton igen.
- jag säger detsamma till dig..
- Nej men vi satt och diskuterade, hur kan Eric vilja ha en så ful brud som dig till tjej, om ni nu var tillsammans.
Jag kände hur ilskan tog över min kropp, jag vet inte vad som hände, men det hände.
Med en allvarlig rörelse tog jag tag i hennes hår och drog henne upp, samtidigt som jag tog tag om henne nacke och tryckte ner henne i tårtbiten hon hade framför sig, jag släppte henne och när jag så henne ta upp sitt huvud, börja jag skratta.
- haha, du ser mycket bättre ut med det i huvudet än vad du utan de.
Jag kände hur alla kollade på mig och tjejen som satt bredvid henne tittade på mig med en allvarlig blick, precis som 'vad håller du på med?'
Men raska steg gick jag och tog min svarta väska som låg bredvid Eric och gick mot dörren.
- Kan vi ta med det i en påse istället? Hörde jag hur pappa sa till han killen bakom bardisken.
Utanför caféet stog folk och pratade och gick på trottoarerna, tur att ingen hade sett mig mer än dem där inne.
Eric kom ut till mig.
- Fannie, jag tänker inte säga något för du gjorde bara rätt på det sista, men jag fattar inte varför du bryr om de kollar på oss, låt dem kolla liksom? Sa Eric med en lugn och ljuv röst.
- Du sa att du inte tänkte säga något, så jag litar på de.
Eric gav ett litet skratt ifrån dig.
Man kunde skymta genom fönstret att bitchen torkade av tårtan från ansiktet med en servett, men hon såg inte mig. Tänk att jag verkligen gjorde så, det var absolut mitt arga jag.
Pappa kom ut med en påse, som doftade gott.
- Fannie, vad var det där? Sa pappa med en upprörd röst.
- Vadå? hon glodde jag gick fram och frågade varför, hon svarade ' jag fattar inte hur Eric kan va tillsammans med en sån ful brud' och sen gjorde jag en 'face-over' på henne som passade henne.
Eric skrattade till ännu en gång, fast tyst, pappa var inte mycket bättre utan han skrattade också. Vi började gå hemåt till vårt hus och för ett tag glömde vi bort hur det var med mamma. Pappa dukade upp kladdkakebitarna på vars en tallrik till oss, och satte fram muggarna med kaffe.
- Tack! Sa Eric.
- Ingen fara.
Vi satt i några minuter utan att prata men plötsligt började pappa fråga saker.
- Jaha så ni är tillsammans nudå?
Jag och Eric kollade på varandra.
- Ja, sa vi i mun på varandra.
- Okej, låter bra. Hur är det med mamma och pappa? Jag har ju inte snackat med dem på jättelänge.
- Jo, det är bara bra, pappa jobbar och mamma jobbar, svarade Eric och tog en tugga av kladdkakan, och jag skulle förresten hälsa till er från dem, eller ja.
Jag märkte hur stämningen blev efter att Eric sa 'er'. Jag fick sticka in i samtalet och få pappa på andra tankar.
- Ja, Eric's mamma och pappa ska ju till Spanien nu, men Eric ska stanna hemma med mig. Sa jag och log.
- Oh, vad trevligt, Spanien, dit skulle jag också vilja åka, och vara med i tomatkriget dem har, vad är det de heter nu?
- La tomatina, Sa Eric och skrattade.
- Just det!
Plötsligt ringer pappas mobil.
Pappa skyndade sig att ta upp mobil ur jackan som hängde bakom honom på stolen.
- Skyddat nummer?
- Ja, hallå?
Jag så hur pappa bytade ansiktsuttryck, men det var svårt att läsa av.
- Okej, nä tack, jag är inte intresserad.
- Det var inte något nytt om mamma nä, viskade jag och tittade på Eric. Eric lade sin hand på mitt knä och tittade på mig.
- Hon vaknar, jag lovar dig.
Pappa stoppade ner telefonen i jackfickan.
- Vad pratar ni om då? Sa han fundersam men ledsen på samma gång.
- Spanien, Sa jag fort.
- Egentligen hade jag velat bjuda er på en vecka till Spanien! Jag vill inte ni ska gå här och fundera.
- Men pappa, det ska du inte behöva göra, jag vill vara här när mamma vaknar upp och kommer hem.
- Fannie, jag är rädd att det kommer ta allt för lång tid. Vi bokar en resa till er, det kan vara din present i förskott.
- Pappa, jag fyller inte år förrens om flera månader, sju månader närmare bestämt.
- Tyst Fannie, kom nu.. Sa pappa och pekade mot mitt rum.
- Hade du velat de? Frågade jag Eric tyst.
- Absolut, men jag vet inte om jag kan, för jag har tour's och massor med konserter jag ska göra, och dem kan jag inte avboka.. Men det går väl att fixa, jag är inte upptagen alla veckor.
- Kom nu Fannie och Eric, Skrek pappa från mitt rum. Vi nästan sprang in i mitt rum.
Medans pappa letade runt på fritidsresor på datorn la jag mig i min säng och Eric gick in på toan.
Jag fundera på hur en semester med Eric skulle va, mysig och skön, samtidigt avkopplande.
- Här är en sista minuten resa. Redan på måndag. Vill ni?
Eric kom ut från toan.
- Titta här Eric! skrek jag.
Eric tittade på datorskärmen länge och tvekade lite.
- Jag ska bara ringa ett samtal, Sa Eric och försvann ut i köket.
Efter någon minut kom han tillbaka.
- Det går bra, jag har inget bokat för nästa vecka, Sa Eric och log lite smått.
- Bra, då bokar jag biljetter nu.
Jag gick ut i köket och Eric följde efter mig.
- Jag vet att det har gått lite fort, men det kanske är bra att vi får va själva i en hel vecka och bara ta det lungt och ja.. göra vad vi vill, Sa jag med en hackig röst.
- Absolut, jag tänkte precis samma. Jag gillar dig starkt Fannie, det kommer bli hur bra som helst, det är ..
Eric hann inte säga mer för pappas mobil ringde ännu en gång.
- PAPPA! skynda dig.
Pappa tog upp mobilen ur fickan ännu en gång, det var privat nummer igen.
- Ja, hallå?
..
- Har hon? Pappa log och tog sin jacka och sprang ut.
Vi följde efter honom och iväg åkte vi, mot sjukhuset..
______________________________________________________________________________________________
Jag lovade, ett låångt kapitel, glöm inte att kommentera ♥ Jag blir så glad av ALLA kommentarer , kram♥!