- Vad sa dem i telefonen? Sa jag ivrigt.
- Att mamma har vaknat, Pappa lät så lycklig och han lade gasen i botten på bilen.
Jag log stort mot Eric där bak i sätet. Plötsligt viskade Eric till mig.
- Fannie, det känns konstigt att jag följer med er till sjukhuset, det känns som jag är ivägen hela tiden.
Jag viskade tillbaka till honom.
- Eric, nej, det är bara bra du är med.. jag känner mig mycket tryggare när jag har dig vid min sida.
Jag gav honom en liten puss på kinden och sen tittade jag ut ur fönstret på höger sida där jag satt fastbältad, vi körde förbi caféet där jag ställde till med en scen för mindre än en halvtimme sedan.
Pappa parkerade på en tio minuter hållplats, hoppade ut ur bilen.
- Kom igen! nu ska vi hälsa på mamma. Han lät så lycklig och var så glad samtidigt som han låste bilen.
Jag och Eric gick ut ur bilen och sprang efter pappa hack i häl.
När man kom in på sjukhuset, möttes vi av tjejen i receptionen som vi snackat med innan, jag såg hur hon fick ögonkontakt med pappa och log med ett brett leende, hon förstod vad vi var här för.
Vi tog hissen till andra våningen och nästan sprang till rum tjugotre, men när vi kom in i rummet var där bara en sjuksköterska och en städerska.
- Ehm..
Innan pappa han säga klart meningen så tog sköterskan över.
- vi har flyttat din fru till övervakningsrum, här borta. Sa hon och pekade åt vänster, vi gick efter henne.. Efter några gångar kom vi fram till en sal, med draperier till olika patienter.. Sköterskan ställde sig vid tredje draperiet.
- Här är hon. Sen gick hon sin kos.
- Hej mamma! Skrek jag, när jag gick fram och kramade henne.
- Hej Fannie, hur är det?
- Det är bara bra, men nu pratar vi om dig, hur är det själv?
- Jag har lite ont i hela kroppen men det är ingen fara.
- Okej, oh, vad glad jag är att du vaknade. Eric är också med.
- Ja, jag ser det.. Hej Eric. Sa mamma och log.
- Hej, hur är det? Sa Eric med en bekymrad röst och gick fram och kramade henne.
- Det är ingen fara med mig.
- Älskling, Sa pappa och gav mamma en puss.
- Jaha, vad har ni hittat på under tiden jag har 'sovit'? Sa mamma och skrattade.
- Pappa har bokat en resa till mig och Eric, och vi har ätit kladdkaka, och jag har bråkat på caféet, Gormade jag och log med ett osäkert leende.
- Fannie, nu får du berätta allt för mig.
Jag satte mig på sidan av hennes säng och berättade allt som hade hänt..

Eric's perspektiv:

Där satte sig Fannie på sängen och berättade allt.
Jag hörde hur hon skrattade och såg hur hon gestikulerade med händerna hur hon hade bärt sig åt på caféet.
...
Ska vi gå ut härifrån? Så kan pappa snacka med mamma lite själv?
- Visst kan vi göra det, Sa jag och log.
På vägen ut fick jag syn på en äldre man som låg i sin säng och sträckte sin hand mot mig och Fannie, han såg lidande ut, han hade en vit rock på sig och det stod en bukett blommor och en ask choklad på bordet bredvid han.
- Oh, jag mår så dåligt av att se alla som är sjuka.. jag vill bara hjälpa alla. Jag kommer ihåg hur min mormor såg ut när hon dog, hon hade ingen ork kvar i kroppen, vi stod med henne när hon dog.. det var hemskt. Jag var så ledsen.
Jag kände hur Fannie kollade på mig och stannade upp.
- Oh, nej, det måste varit hemskt. Sa Fannie och lade sina händer runt om min nacke och kramade mig länge.
- Äh, det är så längesen nu, men ska vi sätta oss där. Sa jag pekandes på soffan brevid det lilla bordet med massa tidningar.
Vi satte oss ner och plötsligt fick jag syn på en resetidning, jag tog upp den.
- kan du ge mig Solo-tidningen? Bad Fannie.
Jag räckte över tidningen till henne.
- Tack! Sa Fannie.
- Kolla in stranden! Sa jag och pekade på en strand som fanns i Spanien.
- Jag vet, de har nästan de finaste stränderna, vad mysigt det ska bli, bara du och jag, om bara sex dagar.
- Mm, ellerhur.. Sa Eric och log.
______________________________________________________________________________________________
Nytt kapitel kommer imorgon! ♥