Fannie's perspektiv;

Det skulle bli så skönt att komma hem till hotellet igen och bara ta det lungt.. med Eric. Fast helst av allt ville jag egentligen bara hem till mitt hus och familj.. Men tre dagar till skulle jag väl överleva.
När jag reste mig upp ur sjukhussängen blev jag alldeles yr och kände att allt snurrade, men det gick över. Eftersom det brukar bli så när man legat ner för länge. Mitt hår kändes så fettigt och flottigt, jag ville bara ta en varm dusch så jag kunde känna mig fräsh igen. Vi gick till receptionen på sjukhuset och dem skrev ut mig, sen fick vi åka taxi tillbaka till hotellet. Receptionisterna tittade på mig när jag kom in och vinkade glatt, jag förstod att dem hade lagt märke till att jag blev utburen i ambulans på en bår igår, tanken skrämde mig. När vi var påväg upp med hissen, så kände jag hur mitt huvud sprängde.. jag behövde verkligen vila.
Både jag och Eric lade oss på sängen och tittade på varandra och log.
- Jag kan inte fatta att allt detta som hänt, hände på samm gång.. Sa Eric med en nedstämd ton.
- Det är sånt som händer, man kommer möta på motgångar hela sitt liv..
Jag tog honoms hand, flyttade min kropp närmare honoms och lade hans hand över min midja.
- När jag ligger nära dig, känner jag mig så trygg Eric!
- Du är för söt hjärtat.
Sedan somnade båda två.. och vaknade upp av att bilar tutade utanför balkongen, snabbt haffade jag min mobil och kollade klockan, 21.00.
- Fan Eric, klockan är nio, vi kan inte sova på dagen och vara uppe på natten, nu kommer vi inte att somna om.
- Skitsamma, har du ont i magen?
- Ja, lite.
- Ska jag hämta tabletterna till dig?
- Ja, om du vill!
Eric försvann in på toaletten, jag hörde att han rotade i min necessär och ut kom han från toaletten med mina tabletter och en flaska vatten.
- Tack! Sa jag och satte mig upp i sängen med en besvärande min.
- Vill du äta något idag?
- Nja, är inte speciellt sugen på något, men kanske lite pizza? Vi kan dela?
- Ja, det kan vi göra, jag är inte så speciellt sugen på mat heller, så det blir bra.

Eric's perspektiv;

Det gjorde ont inuti mig att se Fannie på detta viset, fast än jag visste att allt skulle bli bra igen så fanns det fortfarande chock och oro inom mig.
- Vad vill du ha för pizza då?
- Ta en med annanas och typ svamp? sa Fannie.
- Okej, jag kommer snart, och du stannar här! om det är något så ring mig!
Annanas är Fannies favorit-frukt, hon vill alltid ha det.. men jag hade inget emot det så jag kan lika gärna äta det. Jag skyndade mig ner på pizzerian som låg precis bredvid hotellet, det dånade musik från stället. Skulle inte dem stänga snart? klockan var ändå halv tio på kvällen.
Jag berätta för pizza-mannen att jag ville ha en Tropicana som jag skulle ta med, han bara nickade och log. Jag väntade i säkert tio minuter, sen var den klar.
Snabbt skyndade jag mig upp på hotellet till dörr 412 igen, och där låg Fannie och spelade spel på sin mobil.
Pizzan slängde jag på sängen och gick sedan och hämtade två flaskor med vatten i kylen under teven.
Jag tror aldrig att pizza har smakat så gott som den gjorde, helt underbar. Men det var jag och Fannie oense om. Hon tyckte den var för fet.
- Ska vi kolla teve eller något?
- På spanska? Vi kommer inte fatta någonting!
- Men vi kan kolla om det finns någon svensk kanal? Vilket jag inte tror men vi kan kolla.
Vi hittade en spansk kanal där en film visades och sen hittade vi även svensk text, vilket var ett mirakel enligt oss.
Jag kände hur Fannie kom närmare mig, och till sist tog jag ett grepp om hennes midja och lade henne intill mig, sedan pussade jag henne på halsen ett flertal gånger. Fannie vände sig om, våra läppar och tungor mötte varann, det var mysigt. Vi glömde helt bort filmen..
- Var blev Jens och Cecilia av efter klubben? Har du sett till dem? Frågade Fannie.
- Nä, jag undrar samma, jag har inte sett dem sen dess..
- Kan inte du gå dit och kolla?
- Jo, det kan jag faktiskt göra.. imorgon! Sa jag.
- Ja, tyckte du dem var lite konstiga när vi hängde med dem på klubben iförrgår?
- En aning skumma, japp!