- Ja, vad är de? svarade Eric trött.
Jag blev så nervös, jag fick känslan: 'vad håller jag på med' Så jag dröjde ut på vad jag egentligen skulle säga.
- Tack för att du finns, det är jättekul att ha en så nära vän som du, och..
Jag hann inte säga mer eftersom Eric började prata och avbröt mig.
- aw, Detsamma Fannie, vad skulle jag gjort utan dig? Ska vi försöka sova nu, för jag är så trött.
- Visst godnatt, sa jag och blev besviken.
Jag låg säkert i några minuter och funderade på vad jag skulle göra, var det för sent att säga de nu? eller ska jag bara säga det rakt ut?
Fast det var inte lönt längre nu, för man kunde höra Eric's små snarkningar, jag tog av mina 2 silverringar från höger hand och lade på nattduksbordet bredvid sängen och lade mig i fosterställning och somnade.. Såhär jobbigt har jag nog aldrig haft de, varför sa jag inte de direkt ?..
Natten gick så fort och jag vaknade av att Eric stog upp och sjöng och tog på sig sin blårutiga tröja.
- Godmorgon! sa han och log mot mig.
Ännu ett sånt där varmt och mjukt leende.
- Godmorgon, sa jag yrvaket.
-Vi får dra direkt, för Fredriks föräldrar kommer tydligen tidigare än väntat, något hade hänt med stället där dem bodde.
- Oj okej, svarade jag.
Jag reste på mig för hastigt ur sängen och kände hur yr jag blev.. hela huvudet snurrade.
Eric's mobil pep till, men jag frågade aldrig vem det var, för jag ville inte vara för nyfiken, men tänk så var det 'tjejen' han snackade om som sms'ade? han log stort och tittade på mig..

Eric's perspektiv:

'oj, Fannie är alltid söt, även när hon vaknar klockan 10.30 på morgonen.'
*
Ett sms från morsan.
''Hej Eric, du får komma hem innan 14.00 för Anna kommer på besök, hon ville så gärna träffa dig. ''
Min kusin Anna skulle komma, hon är ett år äldre än mig, och hon blir alltid lika glad över att se mig, men inte jag.. Alltid när hon kommer ska hon alltid hålla på att ta på mig och klänga på mig och så vidare.. Men hon är ju trots allt min kusin, så jag kan inte säga till henne.. men strunt samma sålänge hon inte börjar med allvarligare saker, som att tafsa eller närma sig min mun.
- Fannie, är du färdig så drar vi hem? frågade jag undrande.
- Absolut, vi kör nu.
Vi gick ner för den knaggliga trappan.
Fredrik stog nere i köket och fixade med alla flaskor och diskade massor med tallrikar som använts under tiden hans föräldrar varit iväg.
- Tack för igår Fredrik, det var kul, vi ses! Sa jag och höjde min hand.
- Tack, hejdå! Sa Fannie.
Under tiden som vi åkte hem var de tyst, ingen av oss sa någonting, och varför vet jag inte, men jag antar att båda var trötta. Efter tjugo minuter var vi på Fannie's avfart och hon klev ur bilen.
- Tack för en rolig kväll och tack för skjutsen, vi ses, sa hon med en väldigt avlägsen röst.
- Ja det gör vi, hej!
Jag lade i växel fyra och körde därifrån, jag var hemma på fem minuter. När jag kom innanför dörren möttes jag av en matlukt.
- Hallå, skrek jag och hängde upp bilnycklarna på silverkrocken som hängde ovanför hallbordet.
- Hej! skrek mamma, jag hörde att hon stog i köket och jag hörde på hennes röst att hon ansträngde sig, när jag kom in stog hon och höll i en ugnsform som det rök från.
- Vad gör du för mat? Frågade jag.
- Det blir potatisgratäng med grillad fläskfilé, Annas favorit.
- Hur länge kommer hon stanna? frågade jag oroligt.
- Bara över dagen, hon åker ikväll igen, för hon skulle jobba imorgon.
Yes! tänkte jag, hon har alltid annars stannat två-tre dagar.
- Okej, jag går upp och duschar.

Fannie's perspektiv:

Ångest, Ångest, Ångest.. Varför sa jag ingenting... jag är sådan mes. Jag öppnade dörren och gick in i hallen, jag hörde mamma:
- Nu kommer hon!
- Hallå, skrek jag.
- Hur kan du Fannie?! du svarade inte på mina samtal och du skickade aldrig sms och...
Jag tog upp min mobil, sju missade samtal och fyra sms hade mamma skickat. Jag hörde på henne att hon var orolig.
- Förlåt mamma, men vi hade så kul, och jag glömde.
- Jag har varit så orolig och pappa likaså, han är iväg på jobbet just nu.
- Jag har sagt förlåt.. mamma låt mig va! Sa jag och gick till mitt rum, det var lika stökigt som vanligt och det luktade unket. Jag satte mig vid datorn och kollade runt lite på facebook, sen kom jag och tänka på Eric..
' Ska jag sms'a han och säga vad jag tycker?.. nej det är för mesigt jag säger det hellre öga mot öga.
Jag bytade snabbt om till mina gula mjukisbyxor och en grå hoodtröja, tog min mobil.
- Mamma jag måste gå ut och göra en sak, jag kommer till middagen. hejdå!
-Var ska du? skrek mamma och sprang till dörrren.
jag gav henne inget svar och sprang över till andra trottoaren, tänk jag var påväg till Eric nu..
______________________________________________________________________________________________
SPÄNNANDE ? ;) kapitel 6 kommer direkt.. :)<3