BLOGGEN LÄGGS NER PGA IDIOT!
OKEJ!
någon idiot som är avundsjuk på att jag skriver bättre novell än den, har anmält min blogg för att jag härmar en annans bloggs skrivande. Enligt mig ser jag ingen likhet.. och jag tänker inte gå ut med vilken novell det är, för hon är inte värd massa besök!
så detta är väl slutet för mitt bloggande. HOPPAS DEN IDIOTEN FÖRSTÅR ATT HON ÄR VIDRIG!
Nu till er mina underbara läsare!
TACK SÅ MYCKET! för ni varit så trogna och läst mina kapitel och alla kommentarer är guld värda.. NI är guldvärda!
Hoppas ni hittar andra noveller ni kan läsa istället för denna.
puss på er och lycka till med allt!
jag lovar er! jag har gett denna idiot som "anmält" mig en trevlig kommentar!
puss på er igen & Tack ♥
kapitel 5
Hej!
nästa kapitel kommer imorgon ! :)
kram!
You're the one I imagine ♥ - kapitel 4
sjuk igen, haha.. men jag ger er ett inlägg iallafall finisar! ♥♥
Cornelia's perspektiv;
Jag var så mätt efter pizzan, jag brukade aldrig äta upp hela pizzan men idag gjorde jag och det får jag lida för.
Eric, hade snart gett bort alla sina kanter till Samba,
- Tycker du inte om kanterna eller? undrade jag.
- Nä, annars hade jag väl aldrig gett dem till hunden, pucko?
jag gav honom en blick, jag försökte göra han dum, men jag fick alltid hånskrattet tillbaka och det var då jag kände mig dum.
- Bara så du vet ska vi se South Park sen ikväll på sexan, det kommer klockan kvart över tio. Sa Eric helt hysteriskt.
- jaja, okej Eric.. då kan du kolla på det själv. Det sämsta skitprogrammet som finns.
- Jaha, okej! Vad är inte Gossip Girl då? töntprogram. Protesterade Eric.
Jag började garva åt Eric för när han uttalade "gossip" försvann liksom ett S så det blev som "gosip".
- du är knäpp! sa Eric och flinade.
Jag kände något extra för Eric, jag visste det när han flinade som han alltid gör efter att jag sagt något som han inte kan hantera, var han killen för mig? Vi är ju trots allt bästisar men kärleken har inga gränser, vi kan ju lika gärna vara gifta om 10 år. Usch, nej Vad är det jag sitter och tänker på? Han känner säkert inte ens likadant för mig, det blir bara pinsamt om jag berättar hur jag känner och han börjar skratta då.
- Cornelia, hallå? Cornelia!
jag skakade på huvudet och fick se Eric med en undrande blick.
- Vad håller du på med? du såg helt borta ut, vad drömmer du om?
- Dig! dig Eric!
- Mig? Om vadå?
- haha, att du sa "gossip# fel!
Där jag ljög jag, ATTANS. Varför sa jag bara inte som det var. Jag tycker ju om honom.
- Asså, ska du hålla på med det länge till? jag kommer inte sova här då ifall du retar mig med det igen, din mupp. Sa Eric.
- Skojade ju bara, jag ska sluta! Ska vi se film?
Vi zappade mellan kanalerna och hamnade på tv 4 där Wallander - Täckmanteln visades men det var bara tio minuter kvar av filmen.
Eric's perspektiv;
Wallander... vad är det för film. Isåfall ska det vara beck om vi ska kolla på kriminalfilm.
- Seriöst.. kan vi inte sätta på en film? Sa jag med ovanligt mörk röst.
- Friends with kids? Frågade Cornelia
- Visst, allt blir bättre än Wallander.
- Sluta va så negativ.
I två timmar låg vi och kollade på filmen, sen var klockan ganska mycket, snarare tre på natten. Så vi bestämde oss för att sova.
- Ska vi dra ut bäddsoffan så kan vi sova i den? frågade jag.
- Absolut! sa Cornelia.
Cornelia's perspektiv;
Jag måste hört fel eller sa han "vi"?
ajja, mig spelar det ingen roll om vi sover i samma säng, bara mysigt och jag kommer närmare honom.
Vi drog ut den svarta soffan och jag bädade med vitt lakan och två svarta täcken. Jag borstade tänderna, släckte lampan och lade mig sidan om Eric.
-Skönt att sluta skolan om en vecka eller?
- Skojar du? jag ska maxa totalt jag ska röja hela flaket med Simon och dem andra. Hur ska ni göra?
- Vi ska ha ett flak som kör genom hela stan sen blir det utgång för oss som är arton, haha.
- Amen, det blir ju sjukt kul! Sa Eric.
- Hur går det med brudarna nudå? Frågade jag och hoppades på att svaret skulle bli "dåligt"
- Äh, jag har väl mina tankar om vem som skulle vara rätt för mig men hon vet inte om det än.
Jag kände hur jag blev alldeles stel, han hade någon annan han var tänd på, inte mig.. där försvann min chans.. oh, nu tyckte jag bara om honom när jag visste att jag inte kunde få honom.
Eric's perspektiv;
Jag skulle sagt att jag gillar henne direkt, men jag vågar inte.. antingen kommer hon dissa mig och då blir vi inte lika bra bästisar som innan eller så skulle hon ta det bra och kanske känna likadant.
- Hur går det med grabbsen själv då?
- Det går väl sådär, ingen just nu. Alla är rätt så respektlösa, ja du vet precis vad jag menar. Svarade Cornelia.
- exakt alla?
- Nä inte du, haha!
Cornelia's perspektiv;
Det blev helt tyst, Eric sa ingenting. Plötsligt kände jag andetag precis bredvid örat, en hand kom sakta men säkert in under min haka. Eric lade sin mun mot min och kysste mig.
- Detta har jag velat gjort så länge! Säger Eric.
Jag blev alldeles stel, jag kunde inte få fram ett ljud, utan fortsatte bara att kyssa Eric. En hand kom smekandes över min mage.
Jag var i himlen!
_________________________________________________________________________________________
tack för fina kommentarer, det är såå kul! sprid bloggen vidare, och det var någon som frågade om dem fick länka mig på sin blogg! ABSOLUT får ni det! ♥ puss på er!
You're the one I imagine ♥ - kapitel 3
jag är lycklig över alla besökare jag får, och tackar oerhört mycket för kommentarerna, jag blir såå peppad! ♥ kramis till er alla!
________________________________________________________________________
Cornelia's perspektiv;
Jag gapade för stort denna gången så jag svalde det varma vattnet från duschen, jag började hosta förskräckligt för att jag satte det i halsen. Balsamet hade runnit ur håret, jag stängde av kranen och gick ur duschen, tog min blåa handduk och virade den runt kroppen. Vattnet droppade ur håret och rann ner för benen, jag började frysa eftersom det lilla kvadratiska fönstret stod öppet. Med en handduk runt kroppen och en virad runt huvudet gick jag in på mitt rum som låg näst intill badrummet, jag hade inte städat på evigheter kändes det som. Kläderna låg som en hög i sängen och mitt smink låg lite var som på golvet framför spegeln. Jag kände att lördagen skulle få gå åt till att städa. När jag tagit på mig mina underkläder gick jag ner för trappan till mamma som fortfarande satt vid köksbordet och läste morgontidningen samtidigt som hon klappade Samba med andra handen.
- Mamma, kan inte vi ha en myskväll ikväll?
- Åh, gumman, vad mysigt! Men jag ska ju ut med Marita ikväll på krogen.
- Just det.. det hade jag glömt! ajja, då var det ingenting.
Jag sprang upp till mitt rum, tog fram mobilen ur bakfickan på mina jeans och sms'ade Eric.
- Vad händer ikväll? Komma över och kolla film? Är ensam hemma! jag passade på att skriva en ledsen smily efter mina frågor, för han vet hur rädd jag är för att vara själv.
Snabbt fick jag tillbaka ett sms:
- Visst! jag kommer vid sex tiden.
Jag log lite smått för mig själv och tänkte vad skönt, jag slipper vara ensam hemma.
Smutstvätten gick jag ner med i tvättstugan.
- Eric kommer hit ikväll istället och kollar film.
- Jaså? sa mamma och blinkade med vänster öga.
- Lägg av mamma, när ska du lära dig att vi bara är bästisar inget annat.. han skulle ändå inte vilja ha mig. Om du bara visste hur mycket tjejer som är efter honom på gymnasiet!
- Hm, jaja! jag tror vad jag vill.
Jag vara skakade på huvudet och gick upp igen.
Mitt rum såg ut som tredje världskriget, jag började med att sortera kläderna in i min vita garderob som nästan var fylld med kläder redan, men det gick med lite tryck och villighet.
Klockan rusade iväg och jag var snart klar med mitt rum som såg något sådär rent ut nu, mamma sprang in och ut från toan och sminkade sig, testade kläder och stylade håret.
- Cornelia, kan du komma?
- Vad är det? frågade jag tröttsamt efter att ha städat rummet.
- Äh jag kommer, vänta!
Mamma kom in på mitt rum med en gräsligt ful brun kjol och ett svart transparent linne med nitar i kragen.
- Eh! jag godkänner linnet men INTE kjolen, usch!
- Vadå, det är väl inget fel på kjolen?
- Mamma, gå och kolla din syn, du måste vara blind.. BYT KJOL! skrek jag och hånskratta åt henne..
- UNGE! skrek mamma men inte med allt för sur röst.
Hon förstod vad jag menade och kom denna gång med ett par snygga Lee jeans.
- Sedär , nu ser du sexig ut, om man får säga så till sin mamma, haha!
- Du får mig att känna mig så ung Cornelia, tack! Sa hon och blinkade åt mig.
- haha sluta!
Mamma gick ner och tog på sig skor och när hon lyfte väskan hörde jag hur glasflaskor klirrade mot varandra.
- Ta nu det lugnt ikväll! jag vill inte se dig full när du kommer hem!
- Nädå, det ska du inte få behöva göra. Jag har köpt två smirnoff ice till dig, dem står i kylen! ha det bra! puss.
- Tack, hejdå! skrek jag, Så hörde jag dörren smälldes igen.
Tio minuter efter att mamma gått plingade det på dörren, det var Eric.
- Tja, sa han lite macho.
Han såg snygg ut i sina vita mjukisbyxor och svarta hoodtröja, han gick in och jag slog ett öga ut ur dörren, det såg ut som regnet hängde i luften.
- Är du hungrig? Frågade jag.
- Ja lite, jag har inte ätit idag..
- Ska vi beställa pizza? frågade jag,
- Asså, jag tränar Cornelia, då kan man inte äta skräpmat.
- Lägg av, vad gör en pizza? sa jag.
- Ja, okej, jag ska ha en alfunghi, ring och beställ.
Jag tog den svarta hemtelefonen som låg på köksbordet, knappade in nummret till pizzerian och gjorde min beställning.
"Femton minuter en kvart" tog det. Jag och Eric låste och gick ner mot stan, hämtade pizzorna, gick hem. Samtidigt som vi åt, ringde telefonen. Det var mammas telefonnummer på displayen.
- Hallå mamma! Sa jag oroligt.
- Hej gumman, jag skulle bara säga att jag sover över hos Marita inatt.. vi har haft så kul och vi har inte umgåtts på jättelänge så jag stannar här över natten, men jag kommer hem imorgon igen!
- Eh okej, ha så kul! sa jag och lade på telefonen.
- Vad ville hon? Sa Eric när han tuggat färdigt pizza biten han hade i munnen.
- Hon skulle sova över hos hon Marita.. oh, jag vill inte sova själv.. Kan inte du sova över?
- Nä.. Sa Eric retsamt.. och gav Samba en pizzakant.
- SNÄLLA ERIC! jag ber dig.
- hm, vad får jag för det?
Jag skulle kunna sagt en puss, men då hade han asgarvat och jag hade gjort mig till åtlöje.
- Jag kommer aldrig mer kasta vatten på dig när du sover..
- DEAL, jag sover här! sa eric och skrattade..
You're the one I imagine ♥ - kapitel 2
Eric stod där med överkroppen bar, jag gick in och satte mig i soffan och öppnade godispåsen som jag hade köpt på coop tidigare.
- Jag har laddat ner en ny film som vi kan kolla på! Sa Eric.
- Jaha, vilken då? ingen skräck..
- Nej, The dictator, du vet han som gjort brüno och borat? haha!
- Oh, ja den har jag inte sett än! perfekt.
Eric gick ut i köket och hämtade skål till godiset och två glas till colan, jag fick syn på tavlan som hängde ovanför tvn med texten " även det mest omöjliga kan vara möjligt " vad menades med den texten?
Han kom ut med den rosa plastskålen som jag gav honom i femtonårspresent eftersom han hatar allt som är rosa, två vita muggar, satte igång filmen och satte sig bredvid mig i soffan en bit bort. På något sätt kändes det som jag ville ha närhet, jag ville Eric skulle sitta närmre mig, men samtidigt kommer han bara dissa mig som vanligt för vi håller alltid på att jävlas, så jag insåg just då att jag behöver en pojkvän, men alla är ju idioter på skolan, det finns ingen som är så bra att det skulle passa mig, jag kräver ganska mycket måste jag erkänna.
Filmen började och Eric satt som en liten treåring och var helt inne i filmen, jag tyckte den verkade värdelös i början men den blev bättre lite längre in, och till och med jag med dålig humor började skratta som aldrig för, jag blev så varm att jag var tvungen att öppna fönstret. Eric tog den lätta vägen och tog av sig tröjan igen, man kunde faktiskt inte ungå hans mage, träning tre gånger i veckan ger resultat, det kanske man skulle prova, så man blir färdig för 'beachen' i sommar.. äh lat som är jag kommer jag aldrig 'hinna det'.
Filmen tog slut och jag höll på att somna.
- Ska du sova över? hörde jag Eric fråga.
- Nä, jag ska bara vila ögonen lite, sen drar jag. Sa jag med trött röst.
Men jag somnade faktiskt där, på eric's soffa. Jag vaknade av solen som strålade in på mig genom fönstret som stod öppet sen inatt, jag hade även dregglat på min tröja. Med ett ryck ställde jag mig upp och fick tag på min mobil som låg i bakfickan, '09.23' och två sms från mamma.
" Ska du sova där? " " vad gör du? "
Jag skickade snabbt till henne, " kommer sen "
Eric hade tydligen gått in och lagt sig i sin säng, täcket låg nere vid fötterna på honom och han låg där i bara kalsonger på magen, jag hostade till med flit och skrek:
- UPP MED DIG DIN TÖNT!
för jag visste att han måste upp till träningen vid elva.
Eric kollade hastigt på mig och gav mig en sur blick och blundade till igen.
Busig som jag var, hämtade jag ett glas med iskallt vatten och hällde försiktigt det över ryggen på honom.
Han blev jättesur och fick tag i glaset och hällde resterande vatten på mig i mitt ansikte, jag bara skrattade.
- Lägg av och vara störigt idiot!!
Det roliga med Eric är att han aldrig kan bli sur, även fast han låter galet sur så skrattar han i slutet ändå.
- Du ska träna om en och en halvtimme och jag vill ha frukost innan jag drar, så kom igen!
- Du drömmer, vännen min. Gå hem för du får ingen frukost här, haha! sa han.
- jag lovar dig, jag hämtar ett glas vatten till ska du veta!
Eric reste sig snabbt upp ur sängen och stönade samtidigt som han log mot mig.
Jag bara skrattade.
Efter en halvtimmes frukost och prat med Eric på balkongen mitt ute i solen stack jag hem till mitt rosa hus på Roslagsgatan 5B.
Lördag, vad ska man göra idag? Kanske ringa Klara eller Freja, båda två? äh, känner mer för en myskväll med mamma faktiskt.. Det får bli så. Jag kilade in i huset, skrek hej till mamma som satt i köket och läste tidningen i sina gula morgonrock.
- Jag går upp och duschar! skrek jag.
- Cornelia?!
- ja? vad? frågade jag fundersamt.
- Är det något på gång mellan dig och Eric?
- ehm, han är min bästa vän? nä!
- okej, gå upp i duschen med dig nudå!
Jag funderade på hur hon ens kan fråga det om min bästis när jag sprang upp för trappan, men samtidigt tänkte jag, varför inte? Men.. han är ju ändå min bästis och han är inte alls som en pojkvän till mig, mer som en bror bara.
Eric's perspektiv;
Sinnes vad Cornelia var jobbig imorse, hon ska få igen, tänkte jag när jag låg med femtio kilos tyngd ovanför mig. Det är jobbigt att gilla någon samtidigt som man måste spela som bara bästa vän. Någon gång måste jag ju visa henne vad jag tycker men när ska jag få tillfälle till det? äh, bästis får det vara, inget mer.. Hon pratar ju hela tiden om killar som busvisslar bakom ryggen på henne, inte skulle jag ha någon chans. Cornelia är perfekt enligt mig, allt jag vill är att hålla om henne och bara få veta att hon är min. Det kommer aldrig ske..
____________________________________________________________________________________________
Snälla! sprid bloggen vidare och kommentera, det hade varit så kul om jag kommer upp i 50+ läsare denna vecka! så sprid bloggen allt du kan, och jag blir mer sugen på att skriva om jag ser att läsarna blir fler! ♥
kram :*
You're the one I imagine ♥ - kapitel 1
hej bästa läsare! förlåt för detta uppehållet.. tappade totalt orken till att skriva, jag vet att man ska ligga i och sånt. NU kommer en HELT NY novell som jag kommer satsa allt på! så sprid vidare detta och jag vill satsa på 50 + läsare denna vecka! och kommentera gärna kapitel efter kapitel, kram ♥
Cornelia's perspektiv;
En vecka kvar, sen är jag fri. Samma korridorer, samma lärare, samma folk.. åh, jag vill bara ta studenten nu så jag kan få slippa alla dessa idioter.. Jag är inte mobbad, absolut inte.. tvärtom, jag är tjejen som anses vara den modigaste, hon som fixar fest & hon som har det bästa utseendet i killarnas ögon. Hon som alla vill ligga med. Det är de som göra alla till idioter på denna skolan, dem har verkligen ingen respekt utan tar allt förgivet..utom en person som går i trean han också, fast i en annan klass. Min bästa vän Eric. Ända sen barnsben har våra familjer växt upp tillsammans och så har även jag och Eric gjort, vi delar på allt, pratar om allt och gör allt tillsammans, vi är som syskon fast med olika mammor och pappor. logiskt. Sen har jag ju faktiskt min två tjejbästisar i min klass, Klara och Freja, dem är underbara.
Klockan ringde och vi hade slutat för denna veckan, FREDAG! Jag gick ut till min röda cykel, tre killar från tvåan stod och busvisslade när jag böjde mig ner för att låsa upp cykeln, jag vände mig om log lite hastigt.. man behöver ju inte vara otrevlig för att folk tycker att man är snygg, det är klart jag gillar uppmärksamheten.. Ut ur den slitna trädörren kom Eric, han såg riktigt stilig ut i sina nya Levis jeans och den stickade vita tröjan. Jag log mot honom.
- Vad står du och småler för? Frågade han.
- Äh, jag vet inte..
- Knäppis! vad händer ikväll?
- Öhm.. inget tror jag, det blir bara att ta det lugnt.
- Men kom upp till mig då? så kan vi kolla på film eller något?
Eric bodde i lägenhet mitt inne i Stockholm, medan jag fortfarande bodde hemma med min familj, så avundsjuk, ja det var jag på Eric.
- Visst, jag kommer ikväll då! ska jag köpa godis innan jag kommer?
- Gör de, så får du pengar senare.
- Äh, skitsamma.. Hejdå! Sa jag och cyklade hemåt.
Jag tittade bakåt och såg Eric började prata med Simon från hans klass, simon var ganska söt, men även en av dem respektlösa.. så han föll inte direkt i min smak med personligheten.
När jag väl var hemma på Roslagsgatan 5B, ställde jag min cykel mot vårt rosa garage. Mamma satt ute på framsidan och solade i sin röd vitprickiga bikini.
- Hej Gumman! Har dagen varit bra?
- Tjo, ja det har den väl.
Även fast jag hade min svarta lee shorts och mitt transparenta linne så svettades jag fenomenalt när jag stod ute i solen.
- Tänk vilket fint väder vi har fått här i Stockholm, på med bikinin och kom ut och sola?
- Nja, jag får ändå ingen färg, det är bara slöseri med tid.
Jag har aldrig haft det där pigmentet att bli jättebrun på sommaren, jag blir lite gyllenbrun men inte så brun att jag skulle vilja gå ut och sätta mig bredvid min mamma som ser ut som en pepparkaka, man blir bara deprimerad då. Jag gick in i huset och klappade Samba vår golden retriver hund som kom springandes mot mig när jag öppnade dörren. Jag tog av mig skorna, gick in mot köket och fick syn på pappas klockan som låg på den bruna kökshyllan, åh vad jag saknar honom.. Det var snart två år sen pappa dog i bilolyckan i vintras när han var påväg till jobbet, så krockade han med en full lastbilschaufför på motorvägen och dog omedelbart. Det var hårt för mig och mamma att gå vidare, men vi hade varandra och klarade det och idag mår vi hur bra som helst!
Timmarna gick och klockan blev sex.
- Mamma, jag sticker upp till Eric, jag kommer sen inatt..
- Okej, hälsa, hejdå!
Jag tog min rosa glittriga plånbok ur väskan och cyklade ner mot stan in på Coop, handlade ett halvt kilo lösgodis och en liter cola. Klockan halv sju stod jag utanför Eric's dörr och knackade på, han öppnade med bar överkropp.. jag kan inte neka att han hade fin mage, för det har han..
- Klä på dig, tönt.. haha skrattade jag.
- kan jag låna ditt linne då? frågade Eric busigt..
- Nja, skulle inte tro det sa jag, tog av mig skorna och gick in i vardagsrummet..
____________________________________________________________________________________
kommentera, sprid! kram :*
fortfarande sjuk!
hej läsare!
jo, jag är fortfarande sjuk, tror jag åkt på influensan, får nog snart åka till läkaren och kolla... (halsfluss, öroninflammation)
fyfan, riktigt hemskt!
men inlägg kommer snart!
kram ♥
jo, jag är fortfarande sjuk, tror jag åkt på influensan, får nog snart åka till läkaren och kolla... (halsfluss, öroninflammation)
fyfan, riktigt hemskt!
men inlägg kommer snart!
kram ♥
Sötaste läsare ! <3
Hej !
Jo det blir inget kapitel idag, pga att jag ligger hemma sjuk med feber och är jätte-förkyld.. Men så fort jag piggnar till ska ni få massa kapitel !
Kram <3
break of dawn ♥ - kapitel 28
Fannie's perspektiv;
Det skulle bli så skönt att komma hem till hotellet igen och bara ta det lungt.. med Eric. Fast helst av allt ville jag egentligen bara hem till mitt hus och familj.. Men tre dagar till skulle jag väl överleva.
När jag reste mig upp ur sjukhussängen blev jag alldeles yr och kände att allt snurrade, men det gick över. Eftersom det brukar bli så när man legat ner för länge. Mitt hår kändes så fettigt och flottigt, jag ville bara ta en varm dusch så jag kunde känna mig fräsh igen. Vi gick till receptionen på sjukhuset och dem skrev ut mig, sen fick vi åka taxi tillbaka till hotellet. Receptionisterna tittade på mig när jag kom in och vinkade glatt, jag förstod att dem hade lagt märke till att jag blev utburen i ambulans på en bår igår, tanken skrämde mig. När vi var påväg upp med hissen, så kände jag hur mitt huvud sprängde.. jag behövde verkligen vila.
Både jag och Eric lade oss på sängen och tittade på varandra och log.
- Jag kan inte fatta att allt detta som hänt, hände på samm gång.. Sa Eric med en nedstämd ton.
- Det är sånt som händer, man kommer möta på motgångar hela sitt liv..
Jag tog honoms hand, flyttade min kropp närmare honoms och lade hans hand över min midja.
- När jag ligger nära dig, känner jag mig så trygg Eric!
- Du är för söt hjärtat.
Sedan somnade båda två.. och vaknade upp av att bilar tutade utanför balkongen, snabbt haffade jag min mobil och kollade klockan, 21.00.
- Fan Eric, klockan är nio, vi kan inte sova på dagen och vara uppe på natten, nu kommer vi inte att somna om.
- Skitsamma, har du ont i magen?
- Ja, lite.
- Ska jag hämta tabletterna till dig?
- Ja, om du vill!
Eric försvann in på toaletten, jag hörde att han rotade i min necessär och ut kom han från toaletten med mina tabletter och en flaska vatten.
- Tack! Sa jag och satte mig upp i sängen med en besvärande min.
- Vill du äta något idag?
- Nja, är inte speciellt sugen på något, men kanske lite pizza? Vi kan dela?
- Ja, det kan vi göra, jag är inte så speciellt sugen på mat heller, så det blir bra.
Eric's perspektiv;
Det gjorde ont inuti mig att se Fannie på detta viset, fast än jag visste att allt skulle bli bra igen så fanns det fortfarande chock och oro inom mig.
- Vad vill du ha för pizza då?
- Ta en med annanas och typ svamp? sa Fannie.
- Okej, jag kommer snart, och du stannar här! om det är något så ring mig!
Annanas är Fannies favorit-frukt, hon vill alltid ha det.. men jag hade inget emot det så jag kan lika gärna äta det. Jag skyndade mig ner på pizzerian som låg precis bredvid hotellet, det dånade musik från stället. Skulle inte dem stänga snart? klockan var ändå halv tio på kvällen.
Jag berätta för pizza-mannen att jag ville ha en Tropicana som jag skulle ta med, han bara nickade och log. Jag väntade i säkert tio minuter, sen var den klar.
Snabbt skyndade jag mig upp på hotellet till dörr 412 igen, och där låg Fannie och spelade spel på sin mobil.
Pizzan slängde jag på sängen och gick sedan och hämtade två flaskor med vatten i kylen under teven.
Jag tror aldrig att pizza har smakat så gott som den gjorde, helt underbar. Men det var jag och Fannie oense om. Hon tyckte den var för fet.
- Ska vi kolla teve eller något?
- På spanska? Vi kommer inte fatta någonting!
- Men vi kan kolla om det finns någon svensk kanal? Vilket jag inte tror men vi kan kolla.
Vi hittade en spansk kanal där en film visades och sen hittade vi även svensk text, vilket var ett mirakel enligt oss.
Jag kände hur Fannie kom närmare mig, och till sist tog jag ett grepp om hennes midja och lade henne intill mig, sedan pussade jag henne på halsen ett flertal gånger. Fannie vände sig om, våra läppar och tungor mötte varann, det var mysigt. Vi glömde helt bort filmen..
- Var blev Jens och Cecilia av efter klubben? Har du sett till dem? Frågade Fannie.
- Nä, jag undrar samma, jag har inte sett dem sen dess..
- Kan inte du gå dit och kolla?
- Jo, det kan jag faktiskt göra.. imorgon! Sa jag.
- Ja, tyckte du dem var lite konstiga när vi hängde med dem på klubben iförrgår?
- En aning skumma, japp!
Det skulle bli så skönt att komma hem till hotellet igen och bara ta det lungt.. med Eric. Fast helst av allt ville jag egentligen bara hem till mitt hus och familj.. Men tre dagar till skulle jag väl överleva.
När jag reste mig upp ur sjukhussängen blev jag alldeles yr och kände att allt snurrade, men det gick över. Eftersom det brukar bli så när man legat ner för länge. Mitt hår kändes så fettigt och flottigt, jag ville bara ta en varm dusch så jag kunde känna mig fräsh igen. Vi gick till receptionen på sjukhuset och dem skrev ut mig, sen fick vi åka taxi tillbaka till hotellet. Receptionisterna tittade på mig när jag kom in och vinkade glatt, jag förstod att dem hade lagt märke till att jag blev utburen i ambulans på en bår igår, tanken skrämde mig. När vi var påväg upp med hissen, så kände jag hur mitt huvud sprängde.. jag behövde verkligen vila.
Både jag och Eric lade oss på sängen och tittade på varandra och log.
- Jag kan inte fatta att allt detta som hänt, hände på samm gång.. Sa Eric med en nedstämd ton.
- Det är sånt som händer, man kommer möta på motgångar hela sitt liv..
Jag tog honoms hand, flyttade min kropp närmare honoms och lade hans hand över min midja.
- När jag ligger nära dig, känner jag mig så trygg Eric!
- Du är för söt hjärtat.
Sedan somnade båda två.. och vaknade upp av att bilar tutade utanför balkongen, snabbt haffade jag min mobil och kollade klockan, 21.00.
- Fan Eric, klockan är nio, vi kan inte sova på dagen och vara uppe på natten, nu kommer vi inte att somna om.
- Skitsamma, har du ont i magen?
- Ja, lite.
- Ska jag hämta tabletterna till dig?
- Ja, om du vill!
Eric försvann in på toaletten, jag hörde att han rotade i min necessär och ut kom han från toaletten med mina tabletter och en flaska vatten.
- Tack! Sa jag och satte mig upp i sängen med en besvärande min.
- Vill du äta något idag?
- Nja, är inte speciellt sugen på något, men kanske lite pizza? Vi kan dela?
- Ja, det kan vi göra, jag är inte så speciellt sugen på mat heller, så det blir bra.
Eric's perspektiv;
Det gjorde ont inuti mig att se Fannie på detta viset, fast än jag visste att allt skulle bli bra igen så fanns det fortfarande chock och oro inom mig.
- Vad vill du ha för pizza då?
- Ta en med annanas och typ svamp? sa Fannie.
- Okej, jag kommer snart, och du stannar här! om det är något så ring mig!
Annanas är Fannies favorit-frukt, hon vill alltid ha det.. men jag hade inget emot det så jag kan lika gärna äta det. Jag skyndade mig ner på pizzerian som låg precis bredvid hotellet, det dånade musik från stället. Skulle inte dem stänga snart? klockan var ändå halv tio på kvällen.
Jag berätta för pizza-mannen att jag ville ha en Tropicana som jag skulle ta med, han bara nickade och log. Jag väntade i säkert tio minuter, sen var den klar.
Snabbt skyndade jag mig upp på hotellet till dörr 412 igen, och där låg Fannie och spelade spel på sin mobil.
Pizzan slängde jag på sängen och gick sedan och hämtade två flaskor med vatten i kylen under teven.
Jag tror aldrig att pizza har smakat så gott som den gjorde, helt underbar. Men det var jag och Fannie oense om. Hon tyckte den var för fet.
- Ska vi kolla teve eller något?
- På spanska? Vi kommer inte fatta någonting!
- Men vi kan kolla om det finns någon svensk kanal? Vilket jag inte tror men vi kan kolla.
Vi hittade en spansk kanal där en film visades och sen hittade vi även svensk text, vilket var ett mirakel enligt oss.
Jag kände hur Fannie kom närmare mig, och till sist tog jag ett grepp om hennes midja och lade henne intill mig, sedan pussade jag henne på halsen ett flertal gånger. Fannie vände sig om, våra läppar och tungor mötte varann, det var mysigt. Vi glömde helt bort filmen..
- Var blev Jens och Cecilia av efter klubben? Har du sett till dem? Frågade Fannie.
- Nä, jag undrar samma, jag har inte sett dem sen dess..
- Kan inte du gå dit och kolla?
- Jo, det kan jag faktiskt göra.. imorgon! Sa jag.
- Ja, tyckte du dem var lite konstiga när vi hängde med dem på klubben iförrgår?
- En aning skumma, japp!
Jag höll Fannie i ett fast grepp igen och pussade henne, det kändes så bra att hon var något sådär bra igen!
_____________________________________________________________________________________________
whop whop, ännu ett kapitel, känns bra! :) ♥
glöm inte att kommentera söta läsare ♥
kram!
_____________________________________________________________________________________________
whop whop, ännu ett kapitel, känns bra! :) ♥
glöm inte att kommentera söta läsare ♥
kram!
FÖRLÅT FÖR KORTA KAPITEL, MEN JAG SKA BLI BÄTTRE PÅ LÄNGDEN, NÄSTA KPITEL KOMMER BLI DUBBELT SÅ LÅNGT! LOVAR!♥
break of dawn ♥ - kapitel 27
Jag tog ett djupt andetag och fick modet till att svara.
- Hey, we need an ambulance to the hotel Palace, room 412 quick..
- okey, tell me, what has happen? sa tjejen lungt och sansat från larmcentralen. Jag blev arg, jag tänkte inte förklara allt.
- Just HURRY! jag kände hur jag lade betoning på sista ordet.
Snabbt lade jag på luren och gick tillbaka till Fannie, hon log med ögonen halvöppna, jag blev ännu en gång rädd. Denna resa skulle vara en avkoppling, men förvandlas och blir till en mardröm istället.
- Fannie, är du vaken?
- Ehhmm.. harklade Fannie fram.
-Fannie, du får inte lämna mig, det kommer hjälp snart!
- jag älskar dig! Sa Fannie med en lidande röst och in genom dörren kom två män klädda i en blå tröja och svarta byxor, med bår.
Fannie's mening ekade fortfarande i mitt huvud.
" jag älskar dig, jag älskar dig "
Skulle jag mista henne nu? Det finns inte bara och jag kan inte ringa hennes föräldrar, jag vill inte oroa dem..
jag tog min och Fannies telefon och följde efter ambulansmännen ut i hissen efter jag låste hotelldörren. Jag tog tag i Fannie hand och kramade den hårt, men jag fick ingen respons. Mina tårar föll ner en efter en på min kind, folket i receptionen stod och stirrade på oss med häpnadsväckande ögon. En av ambulansmännen vände sig åt mig..
- It's gonna be okay, don't worry!
Lätt för honom att säga, detta är faktiskt min flickvän som ligger på båren, inte din. Tack för din empatiska tanke, men den hjälper faktiskt inte här, tänkte jag. Jag fick sitta i framsätet hos föraren, men jag klarade inte mig utan att titta bak, jag såg att mannen som försökte visa empati innan satte fast en kanyl i armen på Fannie, som han sedan sprutade in en gele-liknande sörja, Fannie som alltid är rädd för sprutor, tur att hon inte är vid medvetande just nu. För då hade hon fått panik.
Det tog mindre än fem minuter tills vi var inne på sjukhuset, folk strömmade där inne, jag mötte på folk som grät, som skrattade och som såg allmänt ledsna ut.. Jag hoppas att jag skulle vara en av dem som skrattade. Två unga tjejer i tjugofemårs ålder tog tag i Fannies bår och fortsatte in mot korridorerna, männen försvinner och jag följde tjejerna hack i häl till dem gick in i ett rum där jag var tvungen att stanna utanför, jag var tvungen att sätta mig ner så att jag inte skulle svimma och som tur var, så fanns där en lila plaststol precis utanför rummet. Teven som hängde uppe på den vita vägen störde bara mig, det pratades bara spanska och jag förstod ingenting.
Nervositeten gick som strålar åt alla håll i min kropp, jag väntade på ett besked, vad skulle felet vara? Jag ville inte ens chansa på vad som hade hänt, sen kom en läkare mot mig och en civil-kläd person.
- Hej, jag heter Annika och jag är tolk. Berättade den civil-klädda.
- Okej, vad är det för fel på henne?
Medans Annika pratade med läkaren, blev jag nervös..
- Jo, det är en infektion i nedre delen av magen, men det ska dem fixa, hon kommer få antibiotika och kan troligtvis lämna sjukhuset ikväll om hon piggnar till..
Jag pustade ut en lättnads-suck.
- tack, sa jag och log.
Jag satte mig ner i stolen, läkaren och tolken försvann bakom hörnet, skönt att det inte var något allvarligare.
Mobilen hade satt sig på sniskan i min ficka, så jag tog upp den och tänkte...
Ska jag ringa Fannies föräldrar? Inte? jo..
Jag scrollade ner i mina kontakter och hittade Fannies pappa och ringde.
Han svarade fort.
- Hej Eric!
- Hej, hur är det? sa jag sansat för att inte låta upprörd
- Jo, det är strålande, hur har ni det?
- Ehm.. Jo, få inte panik nu, för allt är fixat.. allt är under kontroll.. Men igår blev Fannie nära på att bli våldtagen, men jag märkte det och hindrade det, och just nu ligger hon på sjukhus för hon fick ont i magen igår och det visade sig vara infektion i magen.. men hon kommer hem ikväll igen.
- Men herregud.. jag kommer ner direkt. jag måste prata med henne.
- Nej! kom inte ner, Fannie kommer hem snart.. Jag lovar att hon ringer dig så fort hon kommer hem, ta det lungt.. jag skulle inte säga att du skulle stanna hemma om det var allvarligare än vad det är nu!
- Okej, men jag är hennes pappa,
- Jag vet, jag är henne pojkvän, jag vet hur jag ska handskas med det här, jag lovar, men jag ville bara du skulle veta vad som hänt.. och vi kommer hem om fyra dagar!
- Eric, jag litar på dig och be henne ringa mig direkt sen! LOVA! jag kommer inte sluta oroa mig förrens jag har hört hennes röst.
- Ta det lungt hon ringer sen, hej!
- hejdå.
Jag blev nästan lite hjärtskärrad efter samtalet, jag visste hur chockad han blev, men han ska inte komma ner här för detta, för hon är ju inte döende..
En läkare kom mot mig och pekade in mot Fannies rum, jag fick komma in!
Det kändes som jag fick eld bakom skorna, som i vissa tecknade filmer, så man flyger fram.
Salen luktade bara unket, usch. Men där låg Fannie, med drop. Ohh, vad glad jag blev av att se henne, men hon var inte vaken.
Jag lade mitt huvud mot sängen och höll henne i handen, plötsligt greppade hon hårt om min hand och öppnade ögonen.
- Fannie!
- Eric, sa hon med en tyst röst.
- Detta som du har varit med om får inte hända, detta är för mycket.
- Du är fortfarande min hjälte Eric. tack!
- Ingenting att tacka för, klart att jag finns där för dig. Jag har även ringt din pappa och berättat allt.
Fannie gav mig en allvarlig blick, och tittade sedan bort igen.
- Vad sa han?
- Han ville komma ner, men jag sade till honom att stanna för vi klarar oss själva! Han blev orolig, men väntar på att du ska ringa honom senare idag..
- Ännu en sak att tacka dig för Eric.. för att du håller lugnet i honom.´
Jag sträckte mig över henne och pussade henne lätt på munnen.
- Jag vill bara till hotellet och tillbringa dem sista dagarna med dig där och sedan åka hem och fortsätta livet med dig!
- Fannie, det lovar jag dig.. det kommer du få göra, vi klarar detta, tillsammans, du och jag.
Läkare konstaterade att vi skulle få lov att åka hem ikväll igen, Fannie fick antibiotika som skulle ta bort infektionen.
__________________________________________________________________________________
Nu är man uppe i 50+ besökare igen, tack! ni är super mina läsare!
Fortsätt att kommentera som ni brukar göra, kram på er!
:*♥
break of dawn ♥ - kapitel 26
Eric's perspektiv;
Att se Fannie ligga där på sängen helt borta, var inte kul.. men samtidigt visste jag om att hon är stark och klarar detta, ingen skulle ta Fannie ifrån mig, inte för att någon hotade med det heller.. men jag orkar verkligen inte ringa till polisen och berätta allt och sen blir det förhör, hit och dit. Nej, jag väntar tills Fannie vaknar och jag kommer stå vid hennes sida.
Jag bara satt bredvid henne på sängkanten timme efter timme utan någon blick eller reaktion. Chocken i min kropp hade inte lättat något alls, jag vet inte hur det är med henne, hur hon mår psykiskt och fysiskt.
Tårarna pressade sig fram i mina ögon och snart var hela min kind blöt. Med min händer mot huvudet böjde jag mig ner mot knäna och kände sakta men säkert att jag somnade.
....
Drömma är nog det skönaste man kan göra.. just nu drömde jag om att jag satt i baren vid poolen och drack en Tequila, tills jag plötsligt får några fingrar i huvudet.
- Eric, Eric, Eric? Hördes en låg röst. Detta var inte i min dröm.
Med ett hastigt ryck ställde jag mig upp och fick syn på Fannie som låg yrvaken i sängen med mascara runt hela ögonen, jag såg hur hon drabbades av panik.
- Fannie! Ta det lungt.. Håll om mig.. Ta det lungt, det är bara jag. Jag tyckte det var så hemskt att se Fannie såhär.
- Jag vill inte, jag vill inte.. skrek hon bara..
Jag tog ett stadigt grepp runt om henne och pressade henne hårt intill mig. På något sätt kändes det som att jag lugnade henne för till sist, lugnade hon ner sig.
- Vad hade hänt om du inte hade kommit in och räddat mig, du är min hjälte .. Sa hon oroligt.
- Jag hade aldrig låtit något hända dig hjärtat, det vet du ! Försäkrade jag.
- Snälla ring inte polisen!
- Nej, jag lovar.. Men då måste du lova mig att berätta allt som hände, även om det är jobbigt.. för jag måste veta, du kan inte gå och hålla det inne! Sa jag.
- Jag älskar dig Eric för den du är, ingen är som du! Du är speciell..
- Jag älskar dig med! Sa jag och kramade om henne..
Var är mina tre önskningar när jag behöver dem som mest? Jag hade använt alla önskningarna till Fannie då!
- Vill du ha något speciellt att äta? Jag går och hämtar vad du vill!
- Jag vill ha frukt, annanas. Sa Fannie.
- Något mer? Jag går direkt ner och köper det..
- Nää.. och du Eric? Snälla säg ingenting om detta till mina föräldrar!
- Jag lovar.. men det är bäst om du säger det själv till dem, för du måste berätta.. ja..
- Hm, jag får se! Sa Fannie och såg galet ledsen ut.
När jag passerade receptionen kom jag och tänka på blickarna jag fick igår.. men idag var det som ingenting.. Dem var lika glada som alltid och hejade alltid när jag gick förbi.
Utanför hotellet stod en polisbil och pratade med ett par ungdomar, jag fick genast en rysning i min kropp, men gick bara förbi utan att slänga ett öga dit.
Solen sken, folket skrek, bilar tutade, det var vanlig utlandsmiljö. Plötsligt kom jag och tänka på Jens och Cecilia. var blev dem av? Vi hade inte hört något från dem, trots att dem bor i samma hotell som oss. konstigt.
När jag kom in i 'solo-market' som affären hette, blev jag kall av luften som strömmade mot min kropp.. det var så ruskigt kallt, jag förstår inte att någon skulle vilja jobba här inne. Jag skyndade mig att ta annanasen som låg i kylen och gick till kassan, det blev en euro och tjugotvå cent. Snabbt gav jag mannen pengarna bakom kassan och nästintill sprang tillbaka till hotellet, in i hissen till vår dörr..
Dörren var helt öppen, jag sprang in, Fannie låg inte i sängen, toaletten var tom, var är Fannie, inte stod hon ute på balkongen heller, var är hon? Jag fick panik, släppte annanasen på golvet, sprang ut i hotellhallen, kunde inte skymta Fannie någonstans. Paniken tog över min kropp, jag kunde knappt andas, varför händer detta mig? Hon får inte försvinna.. Plötsligt ser jag en mörk skugga bakom hörnet till trapphuset och in kommer Fannie.
- Fannie, förhelvete! vet du hur rädd jag blev?!
- What? jag var bara och hämtade is till vattnet. Sa hon förvirrat.
- Oh, fan asså.
Sen gick vi in på rummet och satt i sängen och käkade massa annanas.
- Han hetter George. Sa Fannie.
- Va? vad snackar du om?
- Ja, han igår.
Fannie lät sansad i rösten.
- Jag ångrar mig att jag inte dödade honom. Utbrast jag.
- Nä, Eric.. Det gör du inte. Det du gjorde, kan endast hjältar göra, och du är MIN hjälte!
- Jag skulle aldrig förlåtit mig själv om något hände dig, fan vad jag skulle bli pissed of på mig själv.
Vi satt i säkert en timme och pratade om allt som hade hänt och allt som existerade. På något sätt kändes det som en lättnad, rummet gick från tyngre till mjukt, det var så skönt luften blev så mycket bättre. Fannie började även skratta åt saker nu, händelsen var som glömd, tills Fannie började få riktigt ont i magen, verkligen ont.
Fannie började röra sig i fosterställning och gnida sig. Jag märkte att det var något som inte riktigt stämde.
- Fannie, hur är det?
- Eric, ring ambulans jag klarar det inte mer.. sen slocknade hon.
Jag greps av panik, vad händer?! var är mobilen?
- 911 , hördes en röst i telefonen..
__________________________________________________________________________________
Tack för kommentarerna, ni är underbara, det känns så bra att vara igång igen, jag har faktiskt saknat detta! ♥
kram på er! :*
break of dawn ♥ - kapitel 25
Eric's perspektiv;
Jag fick en klump i halsen, en så stor klump att jag nästan inte kunde andas, jag kände hur paniken sakta men säkert tog över. Var är Fannie? Hon kunde egentligen vara var som helst.. Hos en äcklig pedofil, trillat och slagit sig..
Jag kände hur dåsig jag blev i huvudet..
- FANNIE!!! Skrek jag.. Folket som stod som galna och dansade glodde på mig och log. Vad ville dem liksom? Jag fick ångest.. varför gick vi ens hit, nu hade jag även tappat bort Jens och Cecilia.. AAHHH!
spotlightsen i taket lyste i alla sorters neon-färger.. grön blå rosa.. om och om igen.
Jag fick syn på dörren 'toalett' .. Genast sprang jag mot den vita dörren. Men, det var ju killarnas toalett, vad skulle hon göra där inne? ..'om hon inte var i fara'..
Jag tog tag i handtaget med ett hastigt grepp och öppnade.
- sluta! lägg av! jag vill inte! skrek någon med en fumlig röst och grät.
Jag kunde inte höra om det var Fannie, för det var inte likt henne, men jag hade inte tänkt gå ifrån toaletten utan att hjälpa tjejen som skrek. Plötsligt får jag syn på innersta toalett-dörren öppnas. Det kändes som jag fick två klumpar i halsen, jag får syn på ett par knälånga jeans ligga på golvet, vilket Fannie hade på sig när vi gick hit. Stelheten i min kropp tog över, jag kunde inte röra mig, vad händer? Men på något sätt fick jag styrka och rusade mot dörren, jag vill ALDRIG uppleva den synen igen.
Fannie sitter på toalett-locket med tårar i ögonen, mascaran hade runit ner ända på hennes hals, hon satt i underkläder och skrek.. Med en man framför sig med bar överkropp och shorts som gömde sitt huvud bakom hennes hals och kysste henne, han kanske var i fyrtioårsåldern. Fannie tittade skräckslaget på mig och jag tog fram båda min händer knöt dem och sprang fram mot mannen och slog honom rakt i tinningen så han föll ner på golvet. Ingen reaktion märktes från honom, han hade nog inte ens märkt att jag kom in, jag kollade honom en extra gång och hade inte ork till ett slag till.
Fannie huttrade försiktigt när hon tog upp sina fötter på toalett-locket.
Jag kastade mig runt om henne.
- ÄLSKADE FANNIE, VAD HÄNDE?!
Fannie var så stel, hon kunde inte få fram något ord, hon bara huttrade. Hon grät inte längre, hon var i chock. Jag lyfte upp henne i min famn, hon kändes så lätt..
Snabbt sprang jag ut från toaletten med Fannie i famnen, folk liksom flockade sig omkring oss, dem förstod att någonting hade hänt. En tjej från dansgolvet öppnade toalett-dörren och skrek.. Alla sprang in på toan och skrek:
- CALL 911!
Jag följde min instinkt, och stack till hotellet livrädd med min Fannie.
Personalen i receptionen stod och stirrade på mig när jag klev in i hissen med Fannie, jag brydde mig inte.
När vi kom in på rummet lade jag Fannie i sängen och hämtade vatten till henne.
Jag var i chock och visste absolut inte vad jag skulle göra, men jag kände Fannie så bra att jag visste att jag INTE skulle ringa polisen. Det var hennes sista önskning. Nu var det bara att hoppas på att pervot inte hade gjort något mer, för då ska jag hitta honom och döda honom.
Fannie öppnade ögonen och kollade på mig
- Snälla kan ni sluta? Slumrade hon till och blundade igen.
Jag fick ännu en klump i halsen. alltså tre.
VAD MENAR HON MED NI?!
Jag tog upp mobilen och slog in 911, vad ska jag göra?
_________________________________________________________________________________
Sådär! Jag har alltså börjat skriva igen, och det blir fortsättning på novellen Break Of Dawn.
Kan även avslöja att efter denna novell, startar jag en ny!
Så kommentera detta kapitel och säg vad ni tycker, och snälla kära rara ni, sprid min novell! ♥♥
kram! ♥ ( kort kapitel, men det kommer längre imorgon! )
break of dawn ♥ - kapitel 24
När vi kom utanför hotelldörren stod redan Jens och Cecilia där, jag lade märke till Cecilia's korta svarta läderkjol, jag kände att jag kanske såg lite för gammeldags ut med mina knälåga jeans, Jens hade på sig nästan likadana kläder som Eric, jeans och en svart skjorta. Så stiliga!
- Tjena! Dags att vända cluben upp och ner ikväll? hojtade Jens till.
- Haha, där har du helt rätt, ikväll ska vi göra kaos på stället! skojade jag.
Klockan var 18.00 spansk tid.
Vi låste dörren och gick mot hissen, det stank en fruktansvärd röklukt i den. Eftersom jag hade astma när jag var lite mindre, men har växt i från den, vilket är tur, så känner jag ändå av lite av det som belastar mina luftrör, så jag höll för mun och näsa, det kändes som om jag skulle svimma, men när vi var nere på första plan släppte det.
- Är det okej älskling? Sa Eric undrande med hans ljuva röst.
- Jadå, helt okej, sa jag och log.
Eric's perspektiv :
Att vara i närheten av Fannie är bara helt otroligt, jag blir alldeles varm av att se hennes leende, hon strålar, hela tiden. Jag ångrar inte en sekund av att hon finns bredvid mig, hon är mitt allt. Jag älskar henne något så enormt mycket!
Påvägen till cluben passerade vi några människor som satt på gatan med en hund i knäet och bad om minsta cent, jag har alltid undrat om dem egenligen är så fattiga som dem ser ut? Jag menar i tre av fyra fall så ser hunden så kry ut, och ligger bara och vilar medans människan ska se besvärligt sjuk ut.. Men jag skulle aldrig kunna gå förbi utan att lägga lite mynt i deras kopp, jag vill att världen ska få en omvändning från fattigdom till rikedom, det ska vara lika för alla tycker jag.
Fannie kolla beundransvärt på mig när jag lade min tio euro sedel i koppen, mannen som satt på gatan bugade oavbrutet och skrek 'gracias' ' gracias', jag vände mig om och log mot honom.
Cecilia och Jens lade ens inte märke till att jag hade stannat upp vid mannen, utan dem var ungefär tjugo meter framför mig och Fannie nu.
Jag greppade tag i Fannie's hand..
- Mår du bra?
- Kan inte må bättre än nu faktiskt, att gå här med dig, hand i hand, det är underbart. Sa Fannie och gav mig en puss samtidigt som vi gick.
Cecilia och Jens stannade upp vid en skylt där det stod Picula-Club, musiken dånade från högtalarna och folk satt och gapade och drack ur sina orang-blåa drinkar, dem såg tropiska ut.
- Ska vi sätta oss här eller där? Jens pekade ihärdigt med pekfingret på bordet vid högtalaren och bordet vid räcket ut mot gågatan. Vi valde gågate-bordet.
När vi satte oss ner kom servitrisen fram direkt och delade ut dryck-menyer till oss alla.
- Ojoj, vad det finns drinkar, men jag tror jag tar tropica square. Sa Cecilia och stängde menyn och lade den på bordet.
- Jag tar också en sådan, sa Fannie.
Vi killar kände inte så mycket valmöjligheter så vi gick i tjejernas spår och tog en likadan.
Jag knäppte med händerna åt kyparen, han var väldigt trevlig och log, han hade svart, kort hår och bar en vit skjorta och rutiga kashmir-shorts.
Några minuter senare fick vi våra drinkar, och jag tror nog det var den godaste drinken jag någonsin fått, det var en blandning mellan Kiwi, Apelsin, Mango och Vindruvor, man kände även alkoholen i den, men inte så starkt. Resten av sällskapet älskade också drinken.
Mörkret började lägga sig vid halv nio tiden och festen drog i gång, vi var på vår fjärde drink, och nu skulle vi även beställa in Martini's.
De spelade Tonight im lovin you med Enrique Iglesias i högtalarna på full volym, folket strömmade in och snart var nästan hela dansgolvet i full fart fyllt med folk.
Även vi i vårt gäng blev galna och fick för oss att vi kunde dansa, vi gick in bland allt folk och det var som en dröm att bara släppa loss mitt bland allt. Fannie och Cecilia drog upp sina tröjor och dansade magdans, jag och Jens bara stod och kollade på varandra och undra vad dem håller på med och skrattade.
Folket puttades fram och tillbaka, Cecilia kom plötsligt bakom mig och drog med mig ner på golvet, jag ställde mig hastigt upp och svajade till, jag kände att jag hade fått lite för mycket i mig, men det skulle inte hindra mig från att dansa och ha kul.
- Var är Fannie? Skrek jag till Cecilia.
- VA!? Cecilia var alldeles illröd i huvudet och bara skrattade.
Jag gick förbi Cecilia för att kolla om Fannie var där. men hittade inte henne. Hon kanske hade gått tillbaka till bordet, men jag såg ju henne för mindre än tio sekunder sen, inte hade hon hunnit tillbaka till bordet. Mycket riktigt var hon inte vid bordet, hon var alltså kvar i slummen av folk. Jens kom upp jämnsides med mig och skrek.
- Vad håller du på med KING OF POP ?! hahah! Jens var riktigt full.
- Har du sett Fannie?!
- VA!?
Jag blev förbannad just vid det tillfället och tänkte ' skaffa hörapparat '
Jag kände att detta kunde vara farligt, vem som helst kunde ha tagit Fannie.
Folk puttade mig fram och tillbaka på dansgolvet.. VAR ÄR FANNIE?!
_____________________________________________________________________________________________
Tjodeloo! ♥ Jo, tänkte ha en liten ovanlig sak denna gång, kan inte ni ge mig tips på vad jag ska skriva om i senare kapitel, vill helst inte att alla ser det här under i kommentarerna, för då vet man vad jag ska skriva om, så skicka gärna ett mejl till mig: adressen är [email protected] märk mejlet med: 'saadedream' ! ♥ Detta är för att göra skrivandet lättare för mig i stressen, tack på förhand, och glöm nu inte att kommentera och skicka mejl! KRAM ♥
- Tjena! Dags att vända cluben upp och ner ikväll? hojtade Jens till.
- Haha, där har du helt rätt, ikväll ska vi göra kaos på stället! skojade jag.
Klockan var 18.00 spansk tid.
Vi låste dörren och gick mot hissen, det stank en fruktansvärd röklukt i den. Eftersom jag hade astma när jag var lite mindre, men har växt i från den, vilket är tur, så känner jag ändå av lite av det som belastar mina luftrör, så jag höll för mun och näsa, det kändes som om jag skulle svimma, men när vi var nere på första plan släppte det.
- Är det okej älskling? Sa Eric undrande med hans ljuva röst.
- Jadå, helt okej, sa jag och log.
Eric's perspektiv :
Att vara i närheten av Fannie är bara helt otroligt, jag blir alldeles varm av att se hennes leende, hon strålar, hela tiden. Jag ångrar inte en sekund av att hon finns bredvid mig, hon är mitt allt. Jag älskar henne något så enormt mycket!
Påvägen till cluben passerade vi några människor som satt på gatan med en hund i knäet och bad om minsta cent, jag har alltid undrat om dem egenligen är så fattiga som dem ser ut? Jag menar i tre av fyra fall så ser hunden så kry ut, och ligger bara och vilar medans människan ska se besvärligt sjuk ut.. Men jag skulle aldrig kunna gå förbi utan att lägga lite mynt i deras kopp, jag vill att världen ska få en omvändning från fattigdom till rikedom, det ska vara lika för alla tycker jag.
Fannie kolla beundransvärt på mig när jag lade min tio euro sedel i koppen, mannen som satt på gatan bugade oavbrutet och skrek 'gracias' ' gracias', jag vände mig om och log mot honom.
Cecilia och Jens lade ens inte märke till att jag hade stannat upp vid mannen, utan dem var ungefär tjugo meter framför mig och Fannie nu.
Jag greppade tag i Fannie's hand..
- Mår du bra?
- Kan inte må bättre än nu faktiskt, att gå här med dig, hand i hand, det är underbart. Sa Fannie och gav mig en puss samtidigt som vi gick.
Cecilia och Jens stannade upp vid en skylt där det stod Picula-Club, musiken dånade från högtalarna och folk satt och gapade och drack ur sina orang-blåa drinkar, dem såg tropiska ut.
- Ska vi sätta oss här eller där? Jens pekade ihärdigt med pekfingret på bordet vid högtalaren och bordet vid räcket ut mot gågatan. Vi valde gågate-bordet.
När vi satte oss ner kom servitrisen fram direkt och delade ut dryck-menyer till oss alla.
- Ojoj, vad det finns drinkar, men jag tror jag tar tropica square. Sa Cecilia och stängde menyn och lade den på bordet.
- Jag tar också en sådan, sa Fannie.
Vi killar kände inte så mycket valmöjligheter så vi gick i tjejernas spår och tog en likadan.
Jag knäppte med händerna åt kyparen, han var väldigt trevlig och log, han hade svart, kort hår och bar en vit skjorta och rutiga kashmir-shorts.
Några minuter senare fick vi våra drinkar, och jag tror nog det var den godaste drinken jag någonsin fått, det var en blandning mellan Kiwi, Apelsin, Mango och Vindruvor, man kände även alkoholen i den, men inte så starkt. Resten av sällskapet älskade också drinken.
Mörkret började lägga sig vid halv nio tiden och festen drog i gång, vi var på vår fjärde drink, och nu skulle vi även beställa in Martini's.
De spelade Tonight im lovin you med Enrique Iglesias i högtalarna på full volym, folket strömmade in och snart var nästan hela dansgolvet i full fart fyllt med folk.
Även vi i vårt gäng blev galna och fick för oss att vi kunde dansa, vi gick in bland allt folk och det var som en dröm att bara släppa loss mitt bland allt. Fannie och Cecilia drog upp sina tröjor och dansade magdans, jag och Jens bara stod och kollade på varandra och undra vad dem håller på med och skrattade.
Folket puttades fram och tillbaka, Cecilia kom plötsligt bakom mig och drog med mig ner på golvet, jag ställde mig hastigt upp och svajade till, jag kände att jag hade fått lite för mycket i mig, men det skulle inte hindra mig från att dansa och ha kul.
- Var är Fannie? Skrek jag till Cecilia.
- VA!? Cecilia var alldeles illröd i huvudet och bara skrattade.
Jag gick förbi Cecilia för att kolla om Fannie var där. men hittade inte henne. Hon kanske hade gått tillbaka till bordet, men jag såg ju henne för mindre än tio sekunder sen, inte hade hon hunnit tillbaka till bordet. Mycket riktigt var hon inte vid bordet, hon var alltså kvar i slummen av folk. Jens kom upp jämnsides med mig och skrek.
- Vad håller du på med KING OF POP ?! hahah! Jens var riktigt full.
- Har du sett Fannie?!
- VA!?
Jag blev förbannad just vid det tillfället och tänkte ' skaffa hörapparat '
Jag kände att detta kunde vara farligt, vem som helst kunde ha tagit Fannie.
Folk puttade mig fram och tillbaka på dansgolvet.. VAR ÄR FANNIE?!
_____________________________________________________________________________________________
Tjodeloo! ♥ Jo, tänkte ha en liten ovanlig sak denna gång, kan inte ni ge mig tips på vad jag ska skriva om i senare kapitel, vill helst inte att alla ser det här under i kommentarerna, för då vet man vad jag ska skriva om, så skicka gärna ett mejl till mig: adressen är [email protected] märk mejlet med: 'saadedream' ! ♥ Detta är för att göra skrivandet lättare för mig i stressen, tack på förhand, och glöm nu inte att kommentera och skicka mejl! KRAM ♥
break of dawn ♥ - kapitel 23
Allt var så overkligt.. Det kunde inte vara sant, Min pojkvän, Cecilia och Jens ligger ut i vattnet bland hajar. Att bara tänka på tanken var omöjlig, det kunde inte vara sant.. Tankarna ekade i huvudet, jag visste att jag var tvungen att göra något, såklart.
- ERIC! skrek jag iväntan på svar.
Eric kollade åt mitt håll, jag sträckte upp handen och visade han skulle komma tillbaka in mot stranden, tack gode gud så gjorde han det, men Cecilia och Jens log kvar och göttade sig i solen, mitt ute bland det okända vattnet.
Äntligen kom Eric upp på stranden.
- Varför stirrar allt folk på oss.
- ERIC, det är hajar i vattnet, Cecilia och Jens måste komma upp snabbt, hjälp oss att skrika.
Jag såg den gamla mannen skrek efter livvakterna för att få nycklar till en båt så dem kan åka ut och hämta Jens och Cecilia.
Dumma som livvakterna va så förstod de inte vad den gamla mannen sa.. idioter, rent ut sagt tänkte jag.
- Vi måste göra något, sa Eric skräckinjagande.
Eric slängde sig ut i vattnet för att hämta in Jens och Cecilia. Jag ville inte att han skulle göra det, men jag ville inte heller att vi skulle låta våra vänner dö, jag hade aldrig förlåtit mig själv om Eric blir uppäten, vilken dramatik.. Allt snurrade i mitt huvud, jag kände hur jag blev yr.. Men jag kunde ändå stå kvar på mina två korta ben.
Folket var som galna, alla skrek, och pekade på Eric.
När Eric äntligen hade simmat ut till Jens och Cecilia, såg man att dem snabbt, vände och simmade in mot stranden med Eric tät där efter..
Plötsligt får jag syn på en fena som kommer upp ungefär tjugo meter bakom Eric, jag kände paniken, och insåg att detta kunde vara slutet på Eric, han var så nära stranden, men ändå inte. Jag var inte riktigt säker på att det var en haj, men jag blev mer och mer säkrare ju närmre Eric den kom.
- ERIC ! SIMMA FORTARE.
Och precis som man sett i alla filmer, är dem så dumma att dem kollar bakåt och slutar simma.
Eric var runt 30 meter från stranden, och jag trodde det var kört, just som jag hör motorn av en båt. Mitt hjärta dunka i 180.
Det var den gamla mannen som tog mig på axeln som satt i båten och körde ut till Eric, han hoppade snabbt upp i båten och pustade ut högt. Jag tog ett djupt andetag, och kände hur det lättade i kroppen.
Hajen, var inte försvunnen, det följde efter båten och putade på båten, så det blev svårt för mannen att styra, men lyckligt nog kom min älskade pojkvän upp på stranden och sprang mot mig, jag greppade tag om honoms hals, jag kände hur tårar av lättnad kom fram.
- Eric, jag hade aldrig förlåtit mig själv om du hade blivit mat till hajen där ute och tänk alla dina fans vad dem skulle gråta!
- Ta det lungt, jag är okej inget hände!
Vi stod och kramades länge och plötsligt kom Jens och Cecilia fram mot oss och slängde sig in i gruppkramen.
Folk stog runt omkring och klappade, inte för jag vet varför, det var kanske för att dem visste vilken Eric det var..
Jag burrade in mig vid Eric's öra.
- Jag älskar dig Eric! viskade jag tyst.
Jag väntade bara på ett svar av Eric, tänk så tänkte han inte likadant om mig?
- Jag älskar dig också Fannie, över allt annat!
Vi pussade varandra på munnen, även fast all denna dramatik, fanns lite romantik, det var underbart.
- Ska vi gå härifrån, vi kommer inte få vara ifred från folket här ändå.
Alla dem andra tre nickade och tog sin handduk och sitt bagage, vi gick till pannkakevagnen som stod mitt i sandstranden.. Jag kände hur sanden stekte mot mina fötter, men heller det lidandet än att få se min pojkvän bli uppäten av en haj.
- Eftersom vi har blivit utsatt för sådan här dramatik idag, så kan vi väl gå på disco ikväll, jag vet världens bästa club här nere. Asså bara om ni vill? Jag förstår om ni inte vill, på grund av allt det som hände.
- Du bestämmer! sa jag och tittade på Eric med rinnande ögon.
- Ja, det är klart vi ska.. Låt inte en haj förstöra våran semester, nu glömmer vi det!
Jag förstod inte hur Eric kunde vara så normal efter något sådant.. Jag hade varit i chocktillstånd hela resten av veckan, men det är ju pipiga jag. Nu har jag ju en underbar pojke som är stark och klarade detta som en gentleman.
Efter vi hade ätit upp pannkakorna gick vi till hotellet för att bada i en hajfri pool, Eric var inte så värst förtjust att hoppa i poolen, men han gjorde det ändå. På något sätt så glömde vi bort händelsen för en liten stund och hade ganska kul, vi såg fram emot kvällen och discot. Medans Jens och Cecilia låg och hånglade i ena hörnet av poolen, passade jag på att säga till Eric igen.
- Oh, vad jag älskar dig!
- Och jag dig, svarade Eric tillbaka, och tog tag i mina lår. Han lyfte upp mig runt om hans midja och pussade mig på halsen och smekte mig på magen och rumpan med sina händer. Vilken underbar känsla!
Mörkret intog sakta Mallorca och jag hade precis duschat färdigt. Dags att välja kläder, det fick bli mina vita shorts och mitt lila paljett linne, som jag fått av mamma när hon var i Stockholm.
Eric tog på sig sina jeans, sin svarta skjorta och sin parfymen som luktar så gott, som han alltid har på sig på fester, evangemang och nu discon. Den luktar så fräsch.
- Ska vi gå då? Sa Eric och tittade stort på mig.
- Ja, det gör vi, men du, tycker inte du att Jens och Cecilia är lite skumma?
- Hurså?
- Nä, dem verkar lite konstiga bara, men det är säkert bara ett första intryck jag fick, jag kan ju ha fel såklart.
- haha, knäppis, kom nu! Sa Eric och pekade mot dörrnyckeln på nattduksbordet.
♥♥
______________________________________________________________________________________________
Som kanske många har .. Blogg.se så vet ni att det kan uppstå fel hela tiden, och därför inget inlägg igår, men jag sviker inte er som sagt, så här har ni ! :D♥ GLÖM INTE ATT KOMMENTERA !
Folket var som galna, alla skrek, och pekade på Eric.
När Eric äntligen hade simmat ut till Jens och Cecilia, såg man att dem snabbt, vände och simmade in mot stranden med Eric tät där efter..
Plötsligt får jag syn på en fena som kommer upp ungefär tjugo meter bakom Eric, jag kände paniken, och insåg att detta kunde vara slutet på Eric, han var så nära stranden, men ändå inte. Jag var inte riktigt säker på att det var en haj, men jag blev mer och mer säkrare ju närmre Eric den kom.
- ERIC ! SIMMA FORTARE.
Och precis som man sett i alla filmer, är dem så dumma att dem kollar bakåt och slutar simma.
Eric var runt 30 meter från stranden, och jag trodde det var kört, just som jag hör motorn av en båt. Mitt hjärta dunka i 180.
Det var den gamla mannen som tog mig på axeln som satt i båten och körde ut till Eric, han hoppade snabbt upp i båten och pustade ut högt. Jag tog ett djupt andetag, och kände hur det lättade i kroppen.
Hajen, var inte försvunnen, det följde efter båten och putade på båten, så det blev svårt för mannen att styra, men lyckligt nog kom min älskade pojkvän upp på stranden och sprang mot mig, jag greppade tag om honoms hals, jag kände hur tårar av lättnad kom fram.
- Eric, jag hade aldrig förlåtit mig själv om du hade blivit mat till hajen där ute och tänk alla dina fans vad dem skulle gråta!
- Ta det lungt, jag är okej inget hände!
Vi stod och kramades länge och plötsligt kom Jens och Cecilia fram mot oss och slängde sig in i gruppkramen.
Folk stog runt omkring och klappade, inte för jag vet varför, det var kanske för att dem visste vilken Eric det var..
Jag burrade in mig vid Eric's öra.
- Jag älskar dig Eric! viskade jag tyst.
Jag väntade bara på ett svar av Eric, tänk så tänkte han inte likadant om mig?
- Jag älskar dig också Fannie, över allt annat!
Vi pussade varandra på munnen, även fast all denna dramatik, fanns lite romantik, det var underbart.
- Ska vi gå härifrån, vi kommer inte få vara ifred från folket här ändå.
Alla dem andra tre nickade och tog sin handduk och sitt bagage, vi gick till pannkakevagnen som stod mitt i sandstranden.. Jag kände hur sanden stekte mot mina fötter, men heller det lidandet än att få se min pojkvän bli uppäten av en haj.
- Eftersom vi har blivit utsatt för sådan här dramatik idag, så kan vi väl gå på disco ikväll, jag vet världens bästa club här nere. Asså bara om ni vill? Jag förstår om ni inte vill, på grund av allt det som hände.
- Du bestämmer! sa jag och tittade på Eric med rinnande ögon.
- Ja, det är klart vi ska.. Låt inte en haj förstöra våran semester, nu glömmer vi det!
Jag förstod inte hur Eric kunde vara så normal efter något sådant.. Jag hade varit i chocktillstånd hela resten av veckan, men det är ju pipiga jag. Nu har jag ju en underbar pojke som är stark och klarade detta som en gentleman.
Efter vi hade ätit upp pannkakorna gick vi till hotellet för att bada i en hajfri pool, Eric var inte så värst förtjust att hoppa i poolen, men han gjorde det ändå. På något sätt så glömde vi bort händelsen för en liten stund och hade ganska kul, vi såg fram emot kvällen och discot. Medans Jens och Cecilia låg och hånglade i ena hörnet av poolen, passade jag på att säga till Eric igen.
- Oh, vad jag älskar dig!
- Och jag dig, svarade Eric tillbaka, och tog tag i mina lår. Han lyfte upp mig runt om hans midja och pussade mig på halsen och smekte mig på magen och rumpan med sina händer. Vilken underbar känsla!
Mörkret intog sakta Mallorca och jag hade precis duschat färdigt. Dags att välja kläder, det fick bli mina vita shorts och mitt lila paljett linne, som jag fått av mamma när hon var i Stockholm.
Eric tog på sig sina jeans, sin svarta skjorta och sin parfymen som luktar så gott, som han alltid har på sig på fester, evangemang och nu discon. Den luktar så fräsch.
- Ska vi gå då? Sa Eric och tittade stort på mig.
- Ja, det gör vi, men du, tycker inte du att Jens och Cecilia är lite skumma?
- Hurså?
- Nä, dem verkar lite konstiga bara, men det är säkert bara ett första intryck jag fick, jag kan ju ha fel såklart.
- haha, knäppis, kom nu! Sa Eric och pekade mot dörrnyckeln på nattduksbordet.
♥♥ ______________________________________________________________________________________________
Som kanske många har .. Blogg.se så vet ni att det kan uppstå fel hela tiden, och därför inget inlägg igår, men jag sviker inte er som sagt, så här har ni ! :D♥ GLÖM INTE ATT KOMMENTERA !
break of dawn ♥ - kapitel 22
Efter att jag och Eric hade duschat tillsammans och klätt på oss kläder, gick vi ut för att äta middag på restaurang, vi fick gå ungefär en kilometer innan vi kom till närmaste restaurang, det såg ut att vara en taco-restaurang, men Eric och jag var inte speciellt sugna på det så vi gick vidare, jag kände hur Eric tog tag i min hand.
Jag kollade på klockan och den var sju, solen höll på att gå ner, på vänster sida låg en restaurang som såg trevlig ut, vi gick in och fick snabbt platser av en servitör, han var lång och mörkhårig, så gav han oss menyn och log stort, jag skulle gissa på att han hette Fransisco.
- Vad ska du ha? Frågade jag Eric
- Jag tror jag tar en pizza, du? Sa han tittandes i menyn och såg fokuserad ut.
- Jag med, jag tar en Hawaii.
- Okej, jag ska ha en Mexicana.
Eric lade menyn ifrån sig och knäppte med fingrarna, servitören som såg ut som en Fransisco kom fort, vi beställde, och det tog inte lång tid innan pizzorna var färdiga.
- Har dem ingenting att göra här? Eftersom det tog så kort tid för pizzorna att bli färdiga.
- Ingen aning, men det är tur vi fick dem snabbt, så vi slipper vara hungriga..
Vi började hugga in på pizzan och den var fantastiskt god, det tyckte vi bägge två.
Kvällen började komma och snart var det mörkt här i Mallorca, musik började spelas på restarurangen och folk strömmade in, en efter en. Medans jag och Eric pratade lite smått, kom en kille och tjej in och satte sig vid bordet bredvid, de började iaktta Eric, och efter någon minut kom kille fram.
- Hej, Eric Saade va?
Det är konstigt att de alltid ska fråga om det, dem ser väl att det är han?
- Ja, det är jag, tjena. Sa Eric och sträckte fram sin hand för att hälsa på den långe smala killen, tjejen satt bara kvar vid bordet och log mot mig.
- Nej men vad kul att några svenskar till är på samma ställe, sätt er här bredvid oss, vetja? Sa jag hysteriskt.
- Okej, Sa tjejen och satte sig bredvid mig.
- Vad heter ni då? Frågade jag.
- Jag Heter Cecilia och detta är min man Jens! Jag hälsade tillbaka på dem och berättade att jag hette Fannie.
Cecilia hade långt, ljust plattat hår och en fin spetströja.
- Hur länge har ni varit här? Frågade Eric.
- Vi kom igår, vid tio tiden på kvällen, svarade Jens.
- Vad trevligt, vilket hotell bor ni på då? Sa Eric och log,
- Hotel Palace, ni själva?
- Vi också, vilken våning bor ni på? Jag kände att jag tog över samtalet väldigt snabbt.
- Vi bor på våning två.
- Vad trevligt, men kom upp en sväng i morgon till oss, så kan vi kanske sticka till stranden och sen gå ut och äta något? Eric lät hyper i det han sa.
- Aboslut, vad kul.. det kan vi göra, svarade Jens.
Efter några timmars prat var det dags för mig och Eric att gå tillbaka till hotellet, även för Cecilia och Jens.
Vi åkte samtidigt upp i hissen och lämnade av Cecilia och Jens på våning två.
- Hejdå , vi ses imorgon vid elva tiden?
- Jadå, hejdå, sa dem samtidigt och försvann bakom dörren.
Eric gav mig en lång puss på munnen medans vi åkte den sista biten upp till våning fyra, det var mysigt som alltid annars.
- Oh, vad jag är trött, gormade Eric och lade sig i sängen.
- Ska du inte borsta tänderna? lille vän, sa jag retfullt eftersom han hatar när jag säger lille vän till han.
- passa dig!
Jag bara skrattade.
Jag hörde hur Eric reste sig upp från sängen och han livrem åkte i golvet och sedan lade han sig i sängen igen, denna gången snarkade han när jag var färdig på toa och gick och lade mig, men på något sätt hade han väl hört eller känt när jag lade mig ner så han vakna och kollade på mig med en konstig min.
- Vad gör du? lille vän.
- Passa dig.
- Vad ska du göra Eric? Vad ska du göra? Sa jag och skrattade retfullt.
Plötsligt hoppade Eric upp och tag i mig så jag hamnade i hans grepp, han höll mig hårt och kittlade mig på magen, han visste var jag var kittligast och det var så klart på magen. Jag landade sedan på hans mage och vi började hångla lite smått, han smekte mig över låret upp på ryggen och sedan in i hårbotten, jag fick en rysning i kroppen, hur kunde en person vara så underbar?..
Efter tjugo minuters mys, somnade båda två.
***
Som vanligt var det alltid Eric som var uppe med tuppen, han låg och höll om mig i sängen, och blåste mig i örat.
- Kom igen baby, vi ska ha lite Mallorc'isk frukost'is.
- haha, du är ju efter, sa jag och tog min hand på hans hals och pussade han.
Jag kom snabbt på att vi skulle spendera en dag med Cecilia och Jens, vad trevligt det skulle bli, dem verkade så glada och spontana, dem tror jag att jag skulle tycka om i längden, verkligen.
- Glöm inte kameran idag, vi måste fota mycket, eller ska vi ta med den en annan dag kanske? Sa jag till Eric.
- Vi tar den en annan dag, låt inte en liten ruta komma ivägen för oss en sån här dag.
- Vad snackar du om Eric? Ruta?
- Ja, i kameran finns ju en ruta.
- oh..
Efter frukosten, begav vi oss upp på rummet för att byta om till badkläder och lite kläder utanpå de.
- Vilket rum bor dem i? Frågade jag undrande till Eric.
- Har inte en blekaste aning, svarade han.
Det var som om de hörde oss, för dörren 212 öppnades och ut kom Cecilia i ett rosa linne och svarta shorts.
- Nejmen godmorgon på er, juste, vi glömde säga vilket rum vi befinner oss i, men det är nummer 212.
- Ja och vi är i rum 423, om ni ville veta.
Jag kom plötsligt att tänka på mamma och pappa, jag har ju inte hört av mig på flera dagar, det var kanske dags att skicka ett sms till dem?
jag tog upp mobilen och skrev: ' Hej mamma och pappa, jag och Eric har hittat två svenskar på samma hotell, så vi ska ut och roa oss med dem nu, ha det gött, ringer antagligen ikväll, puss på er! '
Och sedan skickade jag det.
- Men då går vi till stranden då, Frågade Jens.
- absolut! sa jag och Eric i kör.
Efter två kilometers oavbruten vandring var vi framme på palace beach.
Det var otroligt mycket folk på stranden men nästan ingen som badade, och ändå brände solen så mycket, vi tyckte det var konstigt, men vi ville inte va några badkrukor så Jens, Eric och Cecilia hoppade i, men jag är ju den som inte går i direkt så jag stannade uppe, och lade mig på min handduk. Plötsligt känner jag en hand röra mig med hastiga rörelser, jag hoppade snabbt upp och där stod en äldre man med långt skägg och solbrillor.
- Excuse me, but are these three your friend? Mannen pekade ut mot gänget.
- Yes, they are.
- You need to yell at them to get up, because there is a flag warning for sharks.
Jag märkte han hade lite svårt med engelskan för han var rätt så osäker i det han sa, men jag förstod att det var allvar och jag fick panik, först förstod jag inte vad som hände, men sen sprang jag till vattenkanten och skrek till Eric Jens och Cecilia:
- UPP UR VATTNET, DET ÄR HAJAR I VATTNET !!
Ingen av dem reagerade, folk började ställa sig runt om mig och kolla, och då...
______________________________________________________________________________________________
kapitel 22 , sweeties ! ♥
Jag kollade på klockan och den var sju, solen höll på att gå ner, på vänster sida låg en restaurang som såg trevlig ut, vi gick in och fick snabbt platser av en servitör, han var lång och mörkhårig, så gav han oss menyn och log stort, jag skulle gissa på att han hette Fransisco.
- Vad ska du ha? Frågade jag Eric
- Jag tror jag tar en pizza, du? Sa han tittandes i menyn och såg fokuserad ut.
- Jag med, jag tar en Hawaii.
- Okej, jag ska ha en Mexicana.
Eric lade menyn ifrån sig och knäppte med fingrarna, servitören som såg ut som en Fransisco kom fort, vi beställde, och det tog inte lång tid innan pizzorna var färdiga.
- Har dem ingenting att göra här? Eftersom det tog så kort tid för pizzorna att bli färdiga.
- Ingen aning, men det är tur vi fick dem snabbt, så vi slipper vara hungriga..
Vi började hugga in på pizzan och den var fantastiskt god, det tyckte vi bägge två.
Kvällen började komma och snart var det mörkt här i Mallorca, musik började spelas på restarurangen och folk strömmade in, en efter en. Medans jag och Eric pratade lite smått, kom en kille och tjej in och satte sig vid bordet bredvid, de började iaktta Eric, och efter någon minut kom kille fram.
- Hej, Eric Saade va?
Det är konstigt att de alltid ska fråga om det, dem ser väl att det är han?
- Ja, det är jag, tjena. Sa Eric och sträckte fram sin hand för att hälsa på den långe smala killen, tjejen satt bara kvar vid bordet och log mot mig.
- Nej men vad kul att några svenskar till är på samma ställe, sätt er här bredvid oss, vetja? Sa jag hysteriskt.
- Okej, Sa tjejen och satte sig bredvid mig.
- Vad heter ni då? Frågade jag.
- Jag Heter Cecilia och detta är min man Jens! Jag hälsade tillbaka på dem och berättade att jag hette Fannie.
Cecilia hade långt, ljust plattat hår och en fin spetströja.
- Hur länge har ni varit här? Frågade Eric.
- Vi kom igår, vid tio tiden på kvällen, svarade Jens.
- Vad trevligt, vilket hotell bor ni på då? Sa Eric och log,
- Hotel Palace, ni själva?
- Vi också, vilken våning bor ni på? Jag kände att jag tog över samtalet väldigt snabbt.
- Vi bor på våning två.
- Vad trevligt, men kom upp en sväng i morgon till oss, så kan vi kanske sticka till stranden och sen gå ut och äta något? Eric lät hyper i det han sa.
- Aboslut, vad kul.. det kan vi göra, svarade Jens.
Efter några timmars prat var det dags för mig och Eric att gå tillbaka till hotellet, även för Cecilia och Jens.
Vi åkte samtidigt upp i hissen och lämnade av Cecilia och Jens på våning två.
- Hejdå , vi ses imorgon vid elva tiden?
- Jadå, hejdå, sa dem samtidigt och försvann bakom dörren.
Eric gav mig en lång puss på munnen medans vi åkte den sista biten upp till våning fyra, det var mysigt som alltid annars.
- Oh, vad jag är trött, gormade Eric och lade sig i sängen.
- Ska du inte borsta tänderna? lille vän, sa jag retfullt eftersom han hatar när jag säger lille vän till han.
- passa dig!
Jag bara skrattade.
Jag hörde hur Eric reste sig upp från sängen och han livrem åkte i golvet och sedan lade han sig i sängen igen, denna gången snarkade han när jag var färdig på toa och gick och lade mig, men på något sätt hade han väl hört eller känt när jag lade mig ner så han vakna och kollade på mig med en konstig min.
- Vad gör du? lille vän.
- Passa dig.
- Vad ska du göra Eric? Vad ska du göra? Sa jag och skrattade retfullt.
Plötsligt hoppade Eric upp och tag i mig så jag hamnade i hans grepp, han höll mig hårt och kittlade mig på magen, han visste var jag var kittligast och det var så klart på magen. Jag landade sedan på hans mage och vi började hångla lite smått, han smekte mig över låret upp på ryggen och sedan in i hårbotten, jag fick en rysning i kroppen, hur kunde en person vara så underbar?..
Efter tjugo minuters mys, somnade båda två.
***
Som vanligt var det alltid Eric som var uppe med tuppen, han låg och höll om mig i sängen, och blåste mig i örat.
- Kom igen baby, vi ska ha lite Mallorc'isk frukost'is.
- haha, du är ju efter, sa jag och tog min hand på hans hals och pussade han.
Jag kom snabbt på att vi skulle spendera en dag med Cecilia och Jens, vad trevligt det skulle bli, dem verkade så glada och spontana, dem tror jag att jag skulle tycka om i längden, verkligen.
- Glöm inte kameran idag, vi måste fota mycket, eller ska vi ta med den en annan dag kanske? Sa jag till Eric.
- Vi tar den en annan dag, låt inte en liten ruta komma ivägen för oss en sån här dag.
- Vad snackar du om Eric? Ruta?
- Ja, i kameran finns ju en ruta.
- oh..
Efter frukosten, begav vi oss upp på rummet för att byta om till badkläder och lite kläder utanpå de.
- Vilket rum bor dem i? Frågade jag undrande till Eric.
- Har inte en blekaste aning, svarade han.
Det var som om de hörde oss, för dörren 212 öppnades och ut kom Cecilia i ett rosa linne och svarta shorts.
- Nejmen godmorgon på er, juste, vi glömde säga vilket rum vi befinner oss i, men det är nummer 212.
- Ja och vi är i rum 423, om ni ville veta.
Jag kom plötsligt att tänka på mamma och pappa, jag har ju inte hört av mig på flera dagar, det var kanske dags att skicka ett sms till dem?
jag tog upp mobilen och skrev: ' Hej mamma och pappa, jag och Eric har hittat två svenskar på samma hotell, så vi ska ut och roa oss med dem nu, ha det gött, ringer antagligen ikväll, puss på er! '
Och sedan skickade jag det.
- Men då går vi till stranden då, Frågade Jens.
- absolut! sa jag och Eric i kör.
Efter två kilometers oavbruten vandring var vi framme på palace beach.
Det var otroligt mycket folk på stranden men nästan ingen som badade, och ändå brände solen så mycket, vi tyckte det var konstigt, men vi ville inte va några badkrukor så Jens, Eric och Cecilia hoppade i, men jag är ju den som inte går i direkt så jag stannade uppe, och lade mig på min handduk. Plötsligt känner jag en hand röra mig med hastiga rörelser, jag hoppade snabbt upp och där stod en äldre man med långt skägg och solbrillor.
- Excuse me, but are these three your friend? Mannen pekade ut mot gänget.
- Yes, they are.
- You need to yell at them to get up, because there is a flag warning for sharks.
Jag märkte han hade lite svårt med engelskan för han var rätt så osäker i det han sa, men jag förstod att det var allvar och jag fick panik, först förstod jag inte vad som hände, men sen sprang jag till vattenkanten och skrek till Eric Jens och Cecilia:
- UPP UR VATTNET, DET ÄR HAJAR I VATTNET !!
Ingen av dem reagerade, folk började ställa sig runt om mig och kolla, och då...
______________________________________________________________________________________________
kapitel 22 , sweeties ! ♥
